Får nog erkänna det… jag är lätt besatt av löpning just nu. Jag springer olika typer av pass och tycker att det kryddar min vardag. Det är som att jag har dykt ner i en gotteskål där varje tugga är en ny smak av något fantastiskt.

Igår fick jag till ett tröskelpass om 4×1000 meter och jag kände mig stark och opåverkad trots söndagens långpass. Sådant här händer inte alltid och jag rider på vågen bäst jag kan.

För att inte helt snöa in på löpning så satte jag ihop ett litet simpass som jag körde på egen hand igår kväll.

• 300 uppvärmning
• 4×50 (25 teknik, 25 sammansatt)
• 200-2×100-4×50 vila 15-20 s
• 200-2×100-4×50 fenor vila 15-20 s
• 4×100 start 2:15
• 4×50 start 1:10

Satan i gatan vad det gick med fenorna på. Svischade fram som en turbodriven kajak. Märker att jag generellt har lyckats få en mer aktiv benspark (något som jag saknat).

På lunchen idag var jag dock kvickt tillbaka i löparskorna igen. Hade läst en bloggpost på springsnabbare.se och blev så pass nyfiken att jag var tvungen att i alla fall nosa på passet som föreslogs. Bloggposten handlade om att fart är något man måste göra sig förtjänt av. Om man inte tränar på att springa snabbt så är det helt enkelt svårt att bli snabb.

Herr Zillén föreslog ett pass om 7-10×30 s med 3 minuters gåvila tillbaka till starten. Tre minuter är lång tid, vilket innebär att intervallerna om 30 s ska köras i riktigt hög fart. Min egen tolkning är att farten ska vara så pass hög att tre minuter nästan upplevs som kort tid.

Målet för dagens pass var dock ett lugnare distanspass som jag inte ville byta ut rakt av. Följden blev att jag körde mitt distanspass för att sedan lägga in 4×30 s mot slutet av passet.

Nu var det åter dags att trycka på turboknappen och känslan var att jag flög fram. Jag älskade känslan av fart och effekten det hade på mitt löpsteg. Jag fick ett helt nytt driv och jag fylldes av något sorts lyckorus av att få trycka på.

Någon sorts fallenhet för korta och snabba distanser verkar jag ha i mig. Det är då jag presterar som allra bäst både i löpning och i simning. Synd bara att distanserna är mikroskopiska i jämförelse med de äventyr och utmaningarna jag tar mig an.