Gah, jag är rätt less på att min mage då och då havererar på långpass. Samtidigt har jag blivit något av en fena på att hantera det och när magen pajade efter 17 km idag så lyckades jag hålla både humör och tempo uppe under de 6 km jag behövde ta mig för att komma hem. Att min telefon med maratonpodden i lurarna dessutom la av samtidigt som magen tog jag som ytterligare ett tecken på att det var dags att runda av.

Hade egentligen tänkt mig ett pass runt 27 km men fick ta snabbaste vägen hem och landade således på 23 km. Jag är inte så noga med det där och känner mig nöjd och glad så länge känslan är fin. 

Till dagens mest positiva upplevelser måste jag lägga den skogsslinga jag hittade i anslutning till Mörtsjöspåret. Galet kuperat men vackert och stilla. När jag får springa i skog så struntar jag fullständigt i tid och tempo och stannar gärna upp och tar in naturen. Jag älskar verkligen att springa i skogen och borde se till att göra det mer.