Swimrunmagi

Oh my, jag vet knappt var jag ska börja. De senaste dagarna har varit spektakulärt bra ur en endorfinjunky’s perspektiv.

Igår var jag hög på mtb-cykling men låt oss backa bandet till tisdagens episka swimrunträning med Elin, Johan och Tove. Detta var Toves första swimrunupplevelse och dagen till ära hade Johan snickrat ihop en liten rutt som uppskattningsvis skulle ta runt 3-4 timmar. Det fanns ett visst mått av osäkerhet eftersom vi inte visste exakt hur uppstigningsplatser eller terräng skulle se ut och inte heller exakt hur långa de olika sträckorna var.


Johan plockade upp oss andra och vi formligen fyllde bilen med prylar. Såg ut som att vi skulle på tältsemester eller långresa genom Europa. I själva verket skulle vi bara till Skavlöten. Vi kittade om och pratade strategi i form av var den inledande simningen skulle äga rum. Vi bestämde att vi skulle värma lite (eftersom det bara var 28 grader ute och vi var iklädda neopren) genom att springa en bit mot Rönninge by för att sedan vika in i skogen. Från skogen skulle vi sedan i sann swimrunanda ta oss i vattnet från en klippa. Succé, vattnet var inte alls svalkande men ändå välkomnande och härligt.

Upp på andra sidan och jogga vidare för att åter omslutas av Rönningesjöns ljumma vatten. Vi tog sikte på Rönninge by men gick givetvis inte upp vid bryggan utan 100 m till höger om denna, i vassen. Är det swimrun så är det. Här har vi inga jäkla bryggor att förlita oss på. Vi tog oss därefter vidare mot Hägernäs Strand för att i stealth mode glida ner i vattnet bredvid sjöflygarnas klubbstuga. Nu när vi hade testat vass så körde vi vidare på det konceptet och siktade in oss på nästa vassansamling på andra sidan viken, vid Sandviksudd. På väg över så drog ett skyfall in och lät sina gigantiska jätteregndroppar smattra runt oss där vi simmade. Vände mig om och tittade på de andra och kunde bara le åt det fantastiska i att vara just där och då.

Den fina vassansamlingen visade sig vara en flera meter hög och flera meter djup mur av vass. Vi inledde forceringen simmandes för att därefter ta oss fram till fots och med paddlarna i machetesvepande rörelser framför oss. Det gick inte att låta bli att skratta när vi en efter en rasade ur vassdjungeln och ut bland ett gäng hästar på bete. Hästarna stirrade oförstående när vi lite stilfullt joggade bort till närmsta elstängsel och körde limbo för att undvika stötar. En kortare löpning genom skog följde innan vi kom upp på en grusväg som tog oss till Rydboholms slott där vi vek av längs den engelska parken för att ta ett dopp i Kyrkfjärden. Samtidigt som vi stod redo att hoppa i plurret så blixtrade det till och strax därefter kom mullret. Vi avvaktade en stund och bestämde oss sedan för att simma över fjärden via en liten pluttö för att undvika att vara alltför exponerade.

Från pluttön tog vi oss över till Bogesundslandet för en kortare löpning till Fågelnäsviken där vi simmade tillbaka till Rydbosidan precis vid mynningen till Kyrkfjärden. Här fick vi alla känna på hur det var att simma genom riktigt strömt och kallt vatten, som en vattenvirvel. Vi sprang förbi ett tempel för att strax därefter hitta en havreåker som vi sprang längs med.

Vi lyckades därefter ta oss genom några vildhallonsnår och bort till en klippa som ledde ned i Värtan där vi tog sikte på Tornön, ön som tycktes flytta sig åt höger hela tiden. Simningen var lång och det började bli lite småkallt i vattnet så det var rätt skönt när vi äntligen nådde Tornön.

Från Tornön tog vi oss raka vägen över till Hägernäs strand. Försökte åka snålskjuts och drafta lite på Johans fötter men det gick inget vidare. Jag ville hela tiden dra åt vänster av någon outgrundlig anledning.

Vi hade nu varit ute i knappt fyra timmar och kände att det började bli dags att avrunda. Vi skippade sista simningen i Rönningesjön och joggade tillbaka till Skavlöten. En magisk kväll och ett magiskt pass hade kommit till sitt slut och vi var alla extra imponerade av Tove som gjort sin swimrundebut med bravur.

Jag älskar den här typen av kvällar. När man får hänga med fina och roliga kompisar som tycker om att göra galna små upptåg. Det är livskvalitet och glädje. Som ett litet lyckorus att spara i minnesbanken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s