Det är lätt att bli lite nedstämd när sådant som brukar skänka en glädje plötsligt inte funkar längre. Hade en period i våras då jag inte kunde springa och nu har jag precis tagit mig igenom ytterligare en sådan period. Två veckor utan löpning är ju nästan ingenting, tänker någon. Men det är en ocean av tid för en annan (mig).

Löpning är träning, glädje, återhämtning och allt där emellan för mig. Kan jag inte springa har jag lätt för att finna mig själv deppandes på en sten i skogen. Och den skogen är mörk och ogästvänlig. Inte alls en liten glittrande glänta med solstrålar som strilar.

Jag bestämde mig snabbt för att inte sätta foten i den där mörka skogen den här gången. Jag bytte helt enkelt ut löpningen mot cykling och mitt mål om minst 25 km löpning per vecka förvandlades till minst 60 km cykel per vecka. Så jag har cyklat och yogat. Har dessutom haft förmånen att få simma med sällskap av Tove och styrketräna med sällskap av Johan. Och vet ni, jag har lyckats hitta den där solvarma gläntan även utan löpning.