Något att hålla fast vid

Extremt lite träningssnack här just nu men jag drog till skogs en kortis idag. Det var så galet varmt att det blev en start-stopp-bonanza. Springa lite, stanna och flåsa som en hund, springa lite, osv. Jag har så svårt att acklimatisera mig när det kommer till värme. Det blir tvärstopp i hela kroppen och jag löper INTE som en graciös gasell på savannen. Jag sluggar mig fram som en grottmänniska i någots sorts förhistoriskt lavalandskap.

Tänkte toppa löpningen med avsvalkande simning men det sa knorr efter några hundra meter eftersom min axel fick jobba hårt igår med gula paddlarna i bassängen. Fick lomma (simma) tillbaka till stranden med svansen (fenan) mellan benen.  

På kvällskvisten drog barnen och jag av en riktigt snyftkväll. Wilja för att killarna i skolan är så stökiga att hon inte vill gå dit, Lowa för att hon råkade dra en glasflaska i golvet med liten skärskada i foten som följd, jag för att jag känner mig bortvald och oönskad (fast jag väntade med snyftandet till barnen blivit tröstade och hade somnat). Och ja, jag vet, att tycka synd om sig själv är varken attraktivt eller en särskilt positiv egenskap. Men ibland måste man få vara ledsen när livet inte blev som man hade hoppats.

Hittade följande på Facebook idag. Jag önskar att jag kunde greppa tag i det som skrivs och låta det bli min livlina ett tag. 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s