Upp som en sol

Var lite rädd för att gårdagens löpning skulle bli ner som en pannkaka, men inte ens sega backar satte krokben igår. Dryga 6 km avverkades med pigga ben, stabil andning och puls. Inga nära-döden-upplevelser denna gång.

Något jag har upptäckt är att jag ibland får illusionen att jag springer extremt långsamt för att sedan överraskas när pulsklockan visar att jag har ett högre tempo än jag brukar.

Running works in mysterious ways!

Matdesperat

Hade förmånen och få följa med en god väninna på en kvinnlig nätverksträff i Bryggarsalen. Förutom mingel bjöds vi även på föreställningen Matdesperat med Grynet Molvig och Paula Ternström. Föreställningen belyste kvinnors syn på mat och sin egen kropp på ett humoristiskt, men samtidigt allvarligt och tänkvärt, sätt.

Fick mig en tankeställare kring min egen syn på kropp, mat och ätande och framför allt vilka signaler och beteenden jag för över på mina döttrar. Jag vill att mina döttrar ska växa upp med sunda kropps- och matideal och slippa gå snåriga vägar med ätstörningar eller skeva självbilder. Det är de värda!

Myshelg

Den här helgen har jag ägnat en del tankar åt träning men har inte lyft ett finger, en fot eller något annat i frågan.

Jag har känt mig trött och sliten och tankar om ett långpass har pockat på, men jag har valt att avstå till förmån för socialare tillställningar. Igår var det middagsmys hos Johan, Jessica och Maja och idag rundade vi av helgen med fikamys hos Karin, Carl och lilla Esther.

Nästa vecka blir det nya tag och jag gör allt som står i min makt för att ta mig ur hösttröttheten som dragit in. Ljusterapilampan jag fick i julklapp går varm och extra D-vitaminer intas.