…får man ha i benen.

Igår lyckades jag åka ifrån min plånbok med SL-kortet. Fick surt nog pröjsa en sms-biljett på Roslagsbanan på väg till jobbet och var inställd på att göra detsamma på vägen hem. Tills jag kom på den brilljanta idéen att jag kunde springa hem tack vare att jag var klok nog att släpa med mig ryggsäcken med löparkläderna. Det blev dock lite ändrade planer och istället för att springa hem sprang jag till hamnen för att åka ut och möta resten av familjen på Bastuholmen.

Kändes otroligt lyxigt att få springa knappa 12 km för att direkt därefter kunna svalka sig med ett dopp i Stora Värtan. Det är lite som en dröm som går i uppfyllelse för varje gång jag är ute och springer när det är varmt så avundas jag alla dem som har pool att svalka sig i. Jag älskar att bada i hav och sjö, det känns så otroligt uppfriskande.

Lowa premiärbadade från bryggan med mig och hon är inte det minsta rädd för vatten. Kastar sig orädd i med sina puffar och tycks känna sig helt trygg. Våghalsen Wilja vill ju inte vara sämre så hon envisas med att försöka göra som syrran och kasta sig från bryggan. Det är lite jobbigare eftersom hon ännu inte kan hantera puffar.