Backträning behöver inte betyda att man enbart springer uppför diverse olika backar. Man gör sig själv en tjänst om man dessutom tacklar de åt det motsatta hållet, dvs utför. Utförslöp kan vara minst lika jobbigt som uppförslöp. Kanske inte konditionsmässigt, men väl muskelmässigt. Det märks extra tydligt när man springer långa kuperade lopp. Ta t ex Lidingöloppet där många tvingas smyga nedför backarna och till och med backar nedför ibland.

Jag märkte det för egen del när jag sprang Jubileumsmaran och låren var fullkomligt slut i nedförsbackarna (som i mitt sinne skulle vara så lätta och välkomna).

Utmed Årstaviken södra sida finns en kortare sträcka om ca 250 m som både går uppför för att sedan gå direkt nedför. Den sträckan sprang jag åtta vändor och fick således åtta uppförslöp och lika många utförslöp. Jag tog en kortare vila (15 s) efter utförslöpet för att därmed kunna förmå mig själv att pressa på även utför istället för att använda utförslöpet som vila. Blockvilade 60 s efter fyra vändor och detta gjorde jag för att ha bra med kraft under resterande fyra vändor.