Jag har börjat vänja mig vid söndagarnas långpanna i bassängen, 90 min med Täby Sim master teknikgrupp 1. Jag brukar vara härligt trött i hela kroppen efter dessa pass.

Trots detta bestämde jag mig för att utmana mig själv och byta till teknikgrupp 2 för att få mer fart och längd i mina pass. Förutsatt att coachen bedömde att jag skulle klara det. Förra veckan testkörde jag och formligen smög mig ner i vattnet av nervositet som fick ett extra påslag när jag insåg att vi skulle simma i 50-metersbassäng.

Jag brukar simma 50-metersbassäng när jag simmar själv också men det här var annorlunda. Högt tempo bland medsimmarna medförde högt tempo för mig. Långa (och många) intervaller både med och utan fenor. Det var lite som en käftsmäll, fast en trevlig sådan (dock tveksamt om det finns sådana). Jag var nog lite chockad efteråt och även om det kändes bra och som att det här kommer att kunna ta min simning till nya nivåer så blev jag osäker. Fixar jag verkligen det här?

Jag svajade i min övertygelse och fick tvinga iväg mig själv igår. Tryggt och bekvämt mot nytt och okänt. Not really my thing. Men jag gick dit och dränkte de demoner som jag bar med mig. Jag kände mig stark, det var roligt och det gav en kick utan dess like. Jag känner redan att jag tagit ett kliv över osäkerhetströskeln.