Efter gårdagens masterssimning inser jag att jag måste backa i mitt uttalande om att jag ”avskyr fenor”. Det finns tillfällen då jag gillar fenor och det är när jag tränar fjärilssim. Jag upplever det lättare att hitta tekniken i kicken med fenor och då fyller de en funktion.

Gårdagens masterssimning innehöll många längder fjäril. Med och utan fenor. Vi fick nöta teknik och simma sammansatt och detta på tvären i bassängen för att det skulle vara en mer överkomlig distans. Det roliga med passet var att vi utöver 28 tvärvändor fjäril även fick träna dyk från kanten, intervaller i par, voltvändningar och andningskontroll. Ett av de roligaste passen jag har kört eftersom det var pulshöjande och samtidigt kändes spännande och lite busigt.

Jag tror starkt på att ibland slänga in oväntade inslag i träningen för att undvika att träningen blir tråkig och tillrättalagd.