Älskade hatade långpass. Ibland hatar jag dig och flämtar för varje steg jag släpar mina blytunga ben. Andra dagar överraskar du mig och jag möter dig med lätthet, frihet och fjäderlätta ben.

Jag hatar när du tvingar mig att stanna tio gånger under en runda på 15 km eller när du tvingar på mig ångest för minsta lilla uppförsbacke. Lika mycket älskar jag dig när du låter mig springa utan motstånd trots snömodd, halka och slask. I medvind och med en känsla av utförslöp.

Till söndagens långpass vill jag säga, jag älskade dig. Jag fick springa med stark hållning och lätta ben hela sträckan om 20 km.

Det är dessa älskade pass som ska sparas i minnet och plockas fram då grispassen visar sitt fula tryne.