Är nervös inför masterssimningen ikväll. Mina ben är trötta och träningsvärkande efter gårdagens backintervaller och det finns viss risk att jag kommer få andnöd när vi övar fjärilskickar under vattnet. Ser det dock som ett gott tecken att jag har träningsvärk i rumpan eftersom jag upplever att jag har svårt att aktivera den i min löpning. Uppenbarligen lyckades jag något sånär igår.

Backarna sprang jag i blodsmaksbacken i Tanto och alldeles solo. 5 vändor á 2 min med ungefär lika lång vila på vägen ner. Hjärta, lungor och ben fick jobba medan jag sprang i ett lugnt och kontrollerat tempo. Jag märker att jag numera är relativt snabb på att återhämta mig under utförslöpen (vilket jag inte alls var när jag började springa backe för något år sedan och höll på att avlida av chock efter en (1) backe).

Eftersom jag tyckte det var lite väl snålt att enbart springa uppför i totalt 10 min så la jag på 5 backar á ca 40 s. Lite högre fart och något längre vila om 60 s totalt.

Jag tänker att det är bra för mig att träna på att vila/återhämta mig i farten, t ex under utförslöpen, och väljer därför aktivt att inte vila mellan intervallerna. Ibland är det tokjobbigt och då lägger jag in en längre vila mellan seten. Kroppen är fantastisk och om jag skolar in den på att det är snabb återhämtning som gäller så hoppas jag att den lär sig att hantera det.