Miniutmaning 


För att hitta motivation att träna kuperad och böljande stiglöpning så har jag satt upp ett litet delmål. Fram till Koster swimrun i början av oktober så ska jag utöver min vanliga löpträning avverka minst 20 varv på slingan där jag bor. Slingan är ca 2,5 km så det känns genomförbart men samtidigt utmanande eftersom det inte tillhör mina vanliga rundor.

Igår körde jag mitt andra pass på slingan och har nu avverkat totalt 5 varv. Utöver dessa 5 km så sprang jag 6 stycken 60 sekundersintervaller med 30 sekunder ståvila. Tryckte på i intervallerna som jag körde på flack mark, men i spåret. På så sätt fick jag träna på både fart och ökad koncentration för att ta mig över stenar och rötter. 

Som ett litet triathlon

Efter veckor av katastrofväder så tittade solen fram och jag tog med familjen och ett gäng pannkakor till stranden. Runt 18 grader i vattnet och tjejerna lekte glatt.

  
  

Efter lunch drog jag på våtdräkten och simmade knappt 1000 m. Hade lite lätt panik i kroppen och fick slita för att inte hjärtat skulle rusa. Lyckades lugna mig något så att de sista 500 m gick lättare (och snabbare). 

På vägen hem så drog jag på löparkläderna och sprang 6 km. Sprang längs spåret vid Mörtsjön och hittade en stig som gick ut i skogen.

  

Väl hemma tog jag cykeln till pizzerian med Lowa. Som ett litet triathlon fast i omkastad ordning.

 

Power to paradise 

Det händer alltför sällan att jag yogar, men när jag gör det så älskar jag det. Min främsta källa till yoga är online-yoga på doyogawithme.com. Där finns en uppsjö av gratis, proffsiga och högkvalitativa yogavideos. Det finns videos i olika svårighetsgrader, med olika fokus och olika längd. 

 
Jag har länge tyckt om Fiji McAlpines klasser men just nu är Rachel Scott min favoritlärare. Hon har roliga och utmanande klasser och igår körde jag en 59 minuter lång klass vid namn Power to paradise. Den innehöll en hel del utmanande och för mig nya positioner med en stor del balanserande på ett ben eller händer.
Jag minns när jag för några år sedan inte för mitt liv kunde förstå hur jag någonsin skulle behärska dessa enbens- och balanspositioner. Jag tycker fortfarande att de handstående positionerna är lite läskiga eftersom jag är rädd för att stå på näsan, men tänker att det är som med mycket annat. Jag behöver träna.

Det tycks dessutom vara något magiskt med yogamattan för så fort den åker fram så är Ronja där och vill vara med.