Mental kamp

Har varit bortrest några dagar och både jag och mina barn har därför ett uppdämt behov av att få vara nära varandra. De senaste två dagarna har det medfört att jag har gosat upp mig bredvid mina tjejer när det varit dags för nattning. Det har varit så mysigt att jag lyckats slumra till båda kvällarna.

Igår önskade jag nästan att Wilja inte skulle hinna somna innan kl 21.10 eftersom det skulle betyda att jag ”inte hann” till masterssimningen kl 21.30. Strax efter 21 vaknade jag med ett ryck och konstaterade att hon sov. Darn. Kom fram till att jag var lika sugen på att lämna värmen och sängen som jag var att cykla oändligt mycket backe på Hofors Adventure Race. Noll sugen. Noll roligt.

Försökte in i det sista hitta anledningar till att slippa åka och försökte få medhåll från Martin om att det var galenskap att åka och simma vid den här tiden på kvällen. Han gick inte alls på min linje så det var bara att packa ihop och åka. Snark.

När det gäller sen kvällssimning så tycks dock alla inre demoner frukta vatten för väl i bassängen var alla tvivel borta och det var härligt att simma. Kände mig dessutom lite extra stark som pallrade mig dit överhuvudtaget. 

   

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s