Månadsarkiv: november 2015

B som i ben

Publicerat i Löpning, Simning av

  

Gav benen en omgång igår. På alla tänkbara sätt. Dammade av och sprang ett gammalt kombinationspass som jag tycker om. Det går ut på att kombinera backintervaller med fartintervaller. Fast innan jag drog igång så värmde jag upp i 2 km och körde 3 löpskolningsövningar. Tripping, indianhopp och hälkick.Därefter drog jag igång med intervallerna.

  • 3×60 s i hög fart (joggvila ner till start)
  • 5×500 m i en fart som är hård men kontrollerad (60 s vila)
  • 3×30 s i nästintill maxfart (gåvila ner till start)

Avrundade med utfallssteg innan jag joggade hem.

  
På kvällen var det dags för mastersimning och tadaa, fokus på bröstsimsbenspark och fensimning. Inte direkt önskepasset efter att ha manglat ben tidigare samma dag.

Benen var rätt stumma och trötta när det var dags att avsluta med (dagens surprise) tidtagning på 3×25 m. Lägger ingen vikt vid att hålla reda på mina tider i simningen men nu skulle vi alltså klockas. Hade två snabba killar som startade samtidigt på banorna bredvid mig så jag tänkte att jag fick trycka på med mina möra ben för att inte ge upp i förskott.

Klockade in på

  • 16.42
  • 16.93
  • 16.84

Under omgång nummer två fick jag för mig att jag tjuvstartat och var tvungen att snegla ett par gånger på banan bredvid. Kan nog ha varit något av en tidstjuv.

Har ingen aning om tiderna är bra eller inte men jag fick fin feedback från Karin på min bana som tyckte att jag imponerade och från en kille (som jag inte minns namnet på) som tyckte jag hade ett jäkla tryck i benen, som en liten propeller.

  

Nästa år

Publicerat i Swimrun av

Under mitt och Sofias långpass i Ursvik i söndags så hann vi vrida, vända, stöta och blöta några potentiella swimrunlopp inför nästa år. Vi letar efter ett lopp med enhörningar och trippla regnbågar. Sedan kommer vi att köra andra lopp också, men vi vill ha ett lopp som är det där lilla extra.

Lopp med enhörningar och trippla regnbågar tycks ofta inkludera kallt vatten och många höjdmeter. Kanske är det vad som krävs för att se magiska djur och naturfenomen…att det är så pass kallt och högt att man börjar hallucinera.

I jakten på lopp har vi skickat en intresseanmälan till Rockman swimrun som går i närheten av Stavanger i Norge. Nu väntar vi med spänning på att se om vi kommer med. 

Fotograf: Nadja Odenhage

Överleva

Publicerat i Allmänt av

Vaknade trött som en tok och med en säng som var sådär perfekt varm att man helst aldrig vill gå därifrån. Men samtidigt känner jag mig starkare än på många år om man tittar på hur jag brukar känna i mitten av november. Vågar nästan inte säga det här med risk att jinxa det, men faktum är att jag känner mig gladare än på många år vid den här tidpunkten. Det är som att de mörka skyarna inte ligger tunga över mig trots att de ligger tunga över resten av landet.

Om det beror på avbrottet till Playitas, mitt dagliga intag av D-vitamin eller att min järnbrist behandlas, kan jag inte svara på. Kanske en kombination, kanske något annat.

Känslan är att jag lever och att jag kommer att överleva hösten och vintern. Det är bra. Speciellt eftersom jag och Sofia börjat smida swimrunplaner inför nästa år. Då är det bra att utgå ifrån att man kommer överleva vintern.

    

När orken återvänder

Publicerat i Löpning av

I takt med att att min järn- och blodbrist behandlas känner jag hur orken återvänder. Plötsligt springer jag med fart och lätthet utan att pulsen rusar och utan att jag behöver stå dubbelvikt och flåsa efter minsta kulle. Jag älskar känslan av att orka. Jag har ju känt att begränsningen legat i syresättningen av musklerna men har inte kunnat förstå varför.  

Med facit i handen vet jag att orkeslösheten har berott på en blodbrist som successivt växt sig allt större. En blodbrist som redan upptäcktes för två år sedan men som då inte behandlades. Istället fick jag gå i två år och bli allt tröttare, mer orkeslös och därmed även mer nedstämd.

Trots detta har jag lyckats genomföra ett par marathon, ett tiotal swimruns och ett par kortare multisportlopp. Det här får mig att känna att min kropp har en kapacitet som är rätt häpnadsväckande. Med dåliga förutsättningar har jag ändå lyckats få min kropp att prestera och det om något stärker mig in för kommande äventyr.

Under veckan som gick på Playitas så tränade jag varje dag och ibland flera gånger samma dag. Kroppen svarade fint och jag kan ärligt säga att jag får en varm och härlig känsla i bröstet när jag tänker på mina löppass. Jag sprang kuperat och jag gjorde det bra. Sista dagen tog jag mig löpandes upp till fyren (Faro de la Entallada) och trots att det var svindlande högt och varmt så fixade jag det. Kroppen fick bestämma tempo och 14 km gick därför i ett tempo som jag bara kunnat drömma om de senaste åren.