Vilken fantastisk helg. På lördagen trotsade vi regnet och åkte på Polishögskolans dag med barnen. Det var uppvisningar av polishelikopter, polisbilar, polishästar och olika scenarion där Polisen får rycka ut så som vägspärrar, misshandel, rån. Vi fick även se när några brandmän satte eld på en bil och sedan kom och släckte. Det var häftigt, trots det mindre häftiga regnet som öste ner.
På eftermiddagen var det simskola och Lowan var som en liten stolt fisk i vattnet. Nu vågar hon till och med doppa ansiktet utan simglasögon och flyta utan puffar.
Vi hann även med att provköra en Toyota Avensis och kunde snabbt stryka den från tänkbara bilar. Jag gillar utseendet men det var dålig sikt i bilen och interiören kändes väldigt plastig. Än så länge är det Passat AWD som imponerat mest.
Gårdagen bjöd på fantastiskt väder och det firade jag med att starta dagen med migrän. Kanske lördagens smågodis som låg bakom? Efter ett par värktabletter så bestämde jag mig för ett försök till långlöpning. Jag tuffade fram i ett trevligt tempo och de 17 km till Rönninge by var inga som helst svårigheter. Hade laddat med nytt vätskebälte med fyra flaskor á 20 cl och det fungerade riktigt bra. Hade dessutom med mig en halv energibar och en gel. Baren var god, men gelen var så sliskig att det var svårt att få i sig. Kolhydraterna gjorde fyllde i varje fall sitt syfte och det var först runt 24 km som det började kännas riktigt segt. Många sega uppförsbackar och den trevliga löpupplevelsen var som bortblåst.
Lyckades pressa mig själv att klämma totalt 30 km och det var ganska hemskt. Det kändes inte som att det var brist på energi som gjorde det tufft utan snarare att musklerna var trötta. Det var dock betydligt bättre än när jag sprang 25,5 och var helt slutkörd. Tack och lov så slår den stolthet jag känner högre än minnet av att det var hemskt och det känns grymt. Klarar jag 30 km så ska jag banne mig klara 40 km.
Linda Doktár 