Ute är bra

Våren är allt bra fantastisk och lite extra nu när grönskan spirar som mest och luften är fylld av förväntan och löften om sommar. Det är som att våren lockar och förför och att jag faller handlöst. Är precis lika förälskad i våren som jag alltid brukar vara och det är nu min nystart sker.

Nog med flummiga kärleksförklaringar… Idag sprang jag till utegymmet och körde ett cirkelpass på ca 30 min. Åtta olika övningar som jag körde i set om 60-45-30-15 sekunder med 15 sekunder vila mellan.

  1. Kliv upp på parkbänk
  2. Plankgång mot träd
  3. Utfall med bakre ben på parkbänk
  4. Draken
  5. Negativa pullups
  6. Mountain climbers
  7. Höftsänkning med ett ben på parkbänk
  8. Armhävning mot parkbänk

Sten

Jag har hittat en ny kompis. Sten heter han och vi har träffats två måndagar i rad vid utegymmet nära jobbet. Han känns pålitlig och att han funnits där och väntat på mig två gånger ser jag som ett gott tecken på att han gillar mig lika mycket som jag gillar honom.

Vi har en öppen relation och jag misstänker att han träffar andra också, men det gör inte så mycket. Jag måste erkänna att jag brukar spela lite svårflörtad och springa förbi ibland utan att säga hej. Det är som att vi har en tyst överenskommelse och att vi båda vet att vi kommer att träffas igen.

Sten verkar uppskatta det mesta vi gör tillsammans. Skridskoutfall, draken, squats, utfall bakåt…ja, det mesta vi hittar på. Det är svårt att inte tycka om en sådan positiv inställning och jag hoppas att vi kommer fortsätta vara kompisar.

Babysteps darling

Träffade Lisa i omklädningsrummet när jag var på väg ut för lite löpning och styrka. Hon skulle springa för första gången på ett tag och jag skulle bland annat träna styrka (som händer någon gång varannan månad eller så).

IMG_5268

Jag känner mig trygg i löpningen, och att dra ut och springa kan jag göra nästan närsomhelst. Däremot känns styrketräning knepigt och motståndet är stort. Lisa upplevde ungefär det motsatta. Att styrka kom lätt, men att löpning satt längre in.

Jag vet att jag måste över den där (för tillfället väldigt höga) tröskeln. Jag har övervunnit det motstånd jag känt för backe och då ska jag banne mig kunna göra detsamma när det kommer till styrka. Om jag så måste fila ned den med nagelfil.

För att lura mig själv så lät jag kroppen tro att vi bara skulle springa sisådär sex km längs Årstavikens södra del. Det var kroppen genast med på. Den var lite fundersam över den lilla väskan med gummiband som jag bar med mig på ryggen, men den glömdes snabbt bort.

IMG_5253

Efter fem kilometer stannade jag vid utegymmet och plockade fram gummibandet. Vid det här laget var kroppen så glad av löpningen att den inte protesterade. Körde bland annat några övningar från min pt-timme med Milla (mer om den vid annat tillfälle). Inte jättelänge och inte många övningar (rodd, draken, knäböj med sidolyft, pull aparts) men tillräckligt för att känna att det tog.