Förändringar och spring i benen

Söndagen var inte bara slutet på ännu en vecka utan även slutet på vår julledighet och slutet på mitt förra konsultuppdrag. Jag är inte överdrivet förtjust i förändringar. Egentligen inte förändringen som sådan utan mer väntan på en förändring. När jag vet att en förändring står för dörren så vill jag liksom sätta hälarna i marken och bromsa och detta oavsett om det är något positivt som väntar. När det inte längre går att bromsa så blir det nästan alltid väldigt bra. Jag skulle vilja påstå att jag tycker om förändringar när de väl är genomförda.

Nåväl, de senaste dagarna har varit en tung bromsande uppförsbacke inför nya uppdraget, men nu när jag väl är där så känns det bra.

För att skaka av mig lite stress/nervositet så stack jag ut på ett löppass på söndag kväll. Kände att det gick snabbt (i mina mått mätt) och att jag hade bra tempo i benen. Invigde min nya löparväst som jag fyndade på rea häromdagen och jag önskar att jag köpt en tidigare.

20130109-080205.jpg

Jullovsträning

Har hållit mig hemma med minibus idag. Hon är inne i en fas där hon ena sekunden gosar och pussas för att i nästa sekund få raseriutbrott utan dess like. Turbulent att vara två år.

Lillbusan hade dock inga problem med att heja och skratta åt mig när jag körde ett kort NTC Get Focused-pass mitt på dagen. ”A mamma gör?”, som hon säger när hon tycker att jag gör något lustigt. Körde passet Butt Buster och det kändes som det tog på rätta stället. Passet kändes inte heller lika enformigt som vissa andra NTC-pass. Vissa pass känns ihopslängda utan någon som helst logik och med övningar som är svåra att utföra på ett kvalitativt sätt efter varandra.

Nu på kvällen har jag varit otroligt trött, men lyckades ändå övertala mig själv att köra ytterligare ett NTC Get Focused-pass (Shoulder shaper) och ett P90X2 AbX-pass. Shoulder shaper visade sig vara på tok för tung att köra med 3 kg hantlar så jag fick improvisera med lösa viktplattor istället. Körde dock så mycket som möjligt med hantlarna och bytte enbart till viktplattor när det blev alltför tungt.

20130103-215819.jpg

Svårt att bestämma mig

Jag är kluven när det gäller vinterlöpning. Det finns en charm och ett rofyllt lugn över att få springa i ett vintrigt snölandskap. Men sen är det ju det där med underlaget. Snömodd, is, och djupsnö är inget vidare underlag. Nu är det mer eller mindre barmark och det är ett trevligare underlag men då får man istället dras med blött, fuktigt, kallt mörker.

Skridskoprinsessan river tapet

Att stå på ett par skridskor för första gången på femton år är en aning vingligt, men jag måste säga att jag tycker att det gick över förväntan. Köpte ett par skridskor på Stadium för att ha när Lowa vill träna skridskoåkning på sina julklappsskridskor. Blev inte så mycket åkande för min del utan det var framför allt Martin som fick öva med Lowa eftersom Wilja protesterade högt när jag befann mig på isen istället för tätt intill henne på läktaren. Jag längtar efter att båda barnen är så pass stora att de kan vara delaktiga i aktiviteter som skridskoåkning.

På kvällen satte vi igång att riva tapet och min längtan efter träning fick gehör eftersom det var som att genomföra ett långpass. Vi fick en glimt av den originaltapet som suttit i vårt sovrum och det visade sig vara en blåblommig tapet. Inte riktigt vad vi skulle ha valt, men spännande att se.

Nyårsaftonens abrupt inställda planer pga plöstlig magsjuka hade sina fördelar eftersom jag mådde fint på nyårsdagen. Klämde in ett kvällslöppass och det var minst sagt befriande att slippa broddar, snömodd och is. Benen var pigga och med musik i öronen kändes det som att jag studsade fram i åtta kilometer. Att jag dessutom fick använda mina julklappar i form av en långärmad tröja från Nike och en lampa att fästa på skon gjorde löpningen ännu lite roligare. Nya prylar och kläder kan lyfta nästan vilket pass som helst. Nu längtar jag efter att få klämma in ett simpass inom den närmaste tiden.

20130103-104931.jpg

20130103-104944.jpg 20130103-105026.jpg