Förra veckan var misär och jag var sjuk mån-sön. Har aldrig varit sjuk så länge under hela mitt liv, varken som vuxen eller barn. Till råga på allt var Wilja också sjuk så familjen var inte på topp, vilket har varit ett genomgående tema sedan nyårsafton.

Well, den här veckan har varit mer åt det positiva hållet och vi har varit mer eller mindre friska. (Om man bortser från öronont hos Lowa i måndags och att Wilja kräktes inatt.) Inser nu när jag skriver att det känns märkligt att skriva att jag ändå anser oss vara mer eller mindre friska, men det känns faktiskt så. Lite kräk och halsont är ju en baggis.

Träningsveckan har varit riktigt bra och jag har lyckats få till en varierad och väldisponerad träning. Jag tränar (för det mesta) det jag tycker är kul. Undantaget är löpningen som jag just nu har svårt för. Jag känner prestationsångest och stress inför maran och det får lusten att sticka ut och springa att sjunka som en sten till botten.

Jag borde springa mer för att träna inför maran men jag vill göra så mycket annat också. Jag vill och jag vill inte…