Jag har kommit fram till att jag numera kan titulera mig ”master of power naps”. Jag har alltid haft lätt att somna på kvällen men har haft väldigt svårt att komma till ro på dagtid oavsett om det är i soffan, sängen, på flyg, i bil, buss…you name it. Men något har hänt. Plötsligt kan jag somna på fem röda. En power nap i soffan en fredagkväll, en liten tupplur mitt på dagen på helgen eller innan middagen. Jag kan somna hur lätt som helst om jag får chansen.

Det som gör det lite extra bra är att det inte påverkar min nattsömn eller förmåga att somna på kvällen.

Dagens backe blev också en hal historia. Bakhalt uppför och med rädsla för livet utför. Först sex stycken backar á 1:30 och sedan fyra kortare backar á 40 sekunder. Alla var definitivt pulshöjande och de något längre gjorde benen lätt mjölksyratunga.

Fick sparka ut mig själv i spåret idag också och jag hoppas att det vänder snart så att det där suget efter löpning återkommer. Jag har haft perioder där jag har fått löpabstinens bara av att se andra löpare och det är där jag vill vara. Nästintill besatt av att få löpa.

För att tanka ljus och luft tog jag en promenad på lunchen idag. Det händer rätt sällan eftersom jag ofta passar på att springa om jag har tid och möjlighet. Med förkylningskänningar kan jag dock konstatera att jag underskattat det här med att promenera och att jag faktiskt uppskattar att kunna komma ut och röra på mig även om det inte går i rasande tempo (vilket det iofs inte gör när jag springer heller).

På fötterna Inov8 x-talon 212 för att inte slå ihjäl mig. I öronen ljudboken ”To Kill a Mockingbird” av Harper Lee.

På tungspetsen låg titeln Skridskoåkning och lata dagar. En halv sekund senare konstaterade jag att det inte var sant. Jodå, skridskoåkning har vi ägnat åt oss men att påstå att dagarna innan och under jul är lata, det är allt annat än sant när det kommer till mitt sätt att handskas med dem.

Det ska fixas, städas, planeras och handlas. Jag är inte bra på att slappna av eller stressa ner inför storhelger och hela den senaste veckan har susat och rusat förbi medan jag står där med hjärtat i halsgropen. Jag kan börja se charmen i att resa bort över julen. Avdramatisera och avväpna alla galna förväntningar och krav (som jag slänger upp som en gigantisk mur framför mig själv).

Frågan är hur det skulle kännas att vara borta över jul. Kommer jag att sakna att fira med släkten om vi reser bort? Kommer barnen tycka att det är urtrist att bara fira med mamma och pappa? Vad kommer släkten att tycka?

Så har jag även testat att simma ett onsdagspass med masters teknik nivå 2. Det var riktigt bra drag och väldigt givande.

Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig eftersom jag hade hört att det skulle vara mer fokus på bröst- och fjärilssim på onsdagarna. Riktigt så svart eller vitt var det inte. Igår frisimmade vi större delen av passet.

200 valfri uppvärmning
2×50 frisim (testlängder för att känna av fart inför de 12 50:orna)
12×50 frisim start 1:10
50 bad
4(100 medley + 50 frisim) vila 20 s
2(3×50) frisim med progressiv fart över de tre 50:orna
50 bad

Vi fick själva välja starttid för 50:orna och en riktlinje var att starttid 1:00 är ett krav för att få tävla för masters. Jag delade bana med en tjej och vi bestämde oss för starttid 1:10 eftersom vi båda landade runt 50 s på våra testlängder. Det kändes helt överkomligt och att testa en snävare starttid ligger nära tillhands nästa gång.

Det blev dessutom väldigt mycket tydligare för min del att det går snabbare att simma på en 25-metersbana pga vändningarna. Större skillnad än vad jag trodde att det skulle vara.

Medleysektionen av passet var lite spännande eftersom det var första gången jag körde fjäril utan fenor. Visserligen bara enarmsfjäril men det är fantastiskt att jag tar mig fram.

Den här hösten har varit mörkare än vanligt och det påverkar mig så mycket mer än vad jag skulle önska.

Jag försökte ta tillvara på solen och ljuset under gårdagen. Var ute på ett långpass utan krav på fart eller längd. Jag stannade och fotade, vände ansiktet mot solen och lät kroppen styra.

När mörkret trycker ned mig så behöver jag vara extra snäll och ödmjuk mot mig själv. Inte stressa och inte pressa. Ta det för vad det är och inte straffa mig själv om jag inte orkar eller lyckas med sådant som funkar fint när ljuset är här.

Yes, jag har vunnit en PT-timme med Coach Milla. Jag ser väldigt mycket fram emot detta och lite extra mycket när jag läser vad Lisa skriver.

Det kanske är just en PT jag behöver för att få lite bättre uppstyrning på min styrketräning.

Jag tycker om att springa med ljud i öronen. På högintensiva pass kör jag med musik och på lågintensiva pass med podcast eller ljudbok.

Ljudböcker köper jag på www.audible.com och när jag lyssnar på podcast är det ofta Maratonpodden eller Husky podcast. När det gäller musik så är det givetvis Spotify jag använder.

Jag använde länge ett mobilarmband som jag aldrig riktigt trivdes med så nu har jag ett SPIbelt som jag har köpt på Wiggle.

Nästa utmaning är hörlurar som inte ploppar ur öronen. Mina favoriter är Yurbuds Inspire.

Ett uttryck som cirkulerar lite här och var i sociala medier är fredagsfys före fredagsmys. Idag hoppar jag direkt på det senare och planerar att åka hem och däcka i soffan.

Kanske med ett gäng dadel- och cashewbollar med kakao och hackade jordnötter.