Att stå på ett par skridskor för första gången på femton år är en aning vingligt, men jag måste säga att jag tycker att det gick över förväntan. Köpte ett par skridskor på Stadium för att ha när Lowa vill träna skridskoåkning på sina julklappsskridskor. Blev inte så mycket åkande för min del utan det var framför allt Martin som fick öva med Lowa eftersom Wilja protesterade högt när jag befann mig på isen istället för tätt intill henne på läktaren. Jag längtar efter att båda barnen är så pass stora att de kan vara delaktiga i aktiviteter som skridskoåkning.
På kvällen satte vi igång att riva tapet och min längtan efter träning fick gehör eftersom det var som att genomföra ett långpass. Vi fick en glimt av den originaltapet som suttit i vårt sovrum och det visade sig vara en blåblommig tapet. Inte riktigt vad vi skulle ha valt, men spännande att se.
Nyårsaftonens abrupt inställda planer pga plöstlig magsjuka hade sina fördelar eftersom jag mådde fint på nyårsdagen. Klämde in ett kvällslöppass och det var minst sagt befriande att slippa broddar, snömodd och is. Benen var pigga och med musik i öronen kändes det som att jag studsade fram i åtta kilometer. Att jag dessutom fick använda mina julklappar i form av en långärmad tröja från Nike och en lampa att fästa på skon gjorde löpningen ännu lite roligare. Nya prylar och kläder kan lyfta nästan vilket pass som helst. Nu längtar jag efter att få klämma in ett simpass inom den närmaste tiden.
Linda Doktár 