Vårt lilla miniäppelträd ser kanske inte mycket ut för världen men faktum är att det alltid ger oss en lagom skörd för att göra några satser äppeljuice och ett par äppelkakor och -pajer.
Idag har tjejerna hjälpt mig att baka äppelkaka.
Lek kring tröskeln
Har länge känt att fartlek inte är min grej. De gånger jag sneglat på träningsprogram och det har stått fartlek på programmet så har jag direkt känt mig avigt inställd. Varför? Fartlek har för mig varit detsamma som planlös löpning med sporadiska fartökningar här och var mellan lyktstolpar eller något annat odefinierat. Av någon anledning känns det som att jag dör av tristess bara jag tänker på att utsätta mig för fartlek.
Lyssnade på Petra Månströms marathonpodden (för ett tag sedan) då hon hade Rune Larsson på besök och enligt honom så passar fartlek kanske inte alla. Inte så konstigt eftersom vi alla är olika.
Med det sagt så hittade jag ett fartlekspass på Runners World som faktiskt lät intressant. Jag kunde inte låta bli att testköra det och vips så fick fartlek en ny innebörd för mig. Jag fick möjlighet att leka med farten under kontrollerade och framför allt väldefinierade former.
Passet går ut på att ligga på eller strax över tröskeln i intervallerna för att därefter sänka farten till att ligga strax under tröskeln. På detta sätt tränar man upp kroppens förmåga att göra sig av med mjölksyra under arbete vilket i sin tur bidrar till att man blir uthålligare.
Jag moddade passet något och körde
Uppvärmning 10 min
Löpskolning 10 min
2 x 90 s med 90 s återhämtning
4 x 60 s med 60 s återhämtning
4 x 45 s med 45 s återhämtning
4 x 30 s med 30 s återhämtning
Eftersom jag ofta springer med musik och tycker att det kan vara svårt att märka när klockan signalerar för ny intervall så la jag denna gång upp en ny timer i appen Ultratimer. Med den kan jag ha musik på som tonas ned när signalen för en ny intervall ljuder. I Ultratimer brukar jag även lägga in ett extra pling för att signalera när 10 s återstår. På så sätt kommer övergångarna inte lika plötsligt samtidigt som det uppmuntrar till att trycka på de sista 10 sekunderna.
Snart Lidingöloppspremiär
Mitt enda mål för mitt första Lidingölopp är ett genomförandemål. Jag vill genomföra loppet och låta kroppen styra fart och känsla.
Jag sätter ofta upp tidsmål trots att jag inte alls tycker om tidsmål och generellt springer sämre under den press som jag upplever att tidsmål skapar. Vet jag att jag har en tid som mål så tenderar jag att ge upp innan jag ens försökt oavsett hur svårt eller lätt målet är att uppnå. ”Jaså, du säger att vi ska sikta på en tid. Nä, men då är det lika bra att ge upp redan nu så slipper du bli besviken.”
Snacka om prestationsproblematik. Jag återkommer ofta till att jag inte springer för att bli snabbare. Så varför ska jag då envisas med att jaga tider? Jag springer ju för att det gör mig glad och jag känner mig sällan glad när jag känner mig jagad och stressad av klockan.
Funderar på att lämna klockan hemma på Lidingöloppet, alternativt modda displayerna så att jag bara ser distans. Hursomhelst så ser jag fram emot att springa långt och långsamt.
Transportcykelpremiär
Efter att ha förhalat och hittat tusen miljarder olika anledningar till att INTE testa att cykla till jobbet, lyckades jag idag överraska mig själv med att faktiskt göra det.
18 km mountainbike (varav ca 7 genom stan) till jobbet. Därefter lika många kilometer hem.
Så…
Det är tungt att cykla mtb på asfalt.
Jag är jäkligt nöjd att jag gjorde det.
Hopp och lek i Humlan
Var på ett event igår där Ida (Alla kan träna) i samarbete med Lifeproof hade satt ihop ett fint träningspass med mycket fokus på ben.
Vi var ett gäng glada tjejer och killar som dansade efter Idas pipa. Spänstiga grodhopp, stadiga utfallssteg och graciösa skridskohopp. Rundade av med lite överkroppsstyrka och en demonstration där Clara Fröbergvisade hur fint ett Lifeproof-skal skyddar din telefon/surfplatta när det är med om tuffa tag och till exempel slängs i marken.
Jag som är erkänt (jag vill inte säga dålig men…) mindre bra på att få till styrkepass älskar den här typen av träning. Det blir som en spark i baken och jag kan komma på mig själv med att le när det svider och bränner som mest i benen. Så jäkla skönt.
Det fina med vardag
Det är lätt (för mig) att bli lite nedstämd när hösten och vardagen drar in efter semestern. Försöker hitta ljusglimtar och förra hösten kände jag mig mer framgångsrik än tidigare i min kamp mot det mörka som tenderar att dra över mig när jag lämnar sommaren bakom mig. En nyckelfaktor var att jag tränade. Jag sprang och jag simmade. Mycket mer än jag gjort tidigare.
Idag transportlöper jag från jobbet för första gången sedan någon gång i början av sommaren. Jag har ca 18 km till jobbet så jag springer inte alltid hela sträckan. Ibland 6 km, ibland 11 km, ibland hela sträckan eller något däremellan.
För några år sedan hade det varit otänkbart att springa på vägen hem (eller över huvudtaget för den delen). Jag var nervös för vad andra skulle tycka och tänka och hur det skulle gå till rent praktiskt med rygga och kläder. Att folk på jobbet skulle tycka jag var knasig. Nu är det en naturlig del av min vardag och ett effektivt sätt att få mer mängdträning i benen.
Tips för dig som funderat på transportlöpning men som inte provat än
- Spring på väg hemåt (inte på väg till jobbet). Lättare att undvika stress och inte lika jobbigt att inse att man glömt att ta med kläder eller liknande.
- Transportera dig själv en bit med buss, tåg eller liknande om det är för långt att springa hela vägen från jobbet och hem.
- Låt det ta sin tid. Det behöver inte gå snabbt.
- Spring med lätt packning om möjligt. Jag brukar lämna skor och jacka på jobbet och ta dem dagen därpå.
- Använd en ryggsäck med remmar som kan spännas framtill över bröst och höfter. Stabilitet minskar risken för skav och en studsande väska.
- Njut av att du nu avverkar ett träningspass på väg hem.
Hofors Adventure Race 2014 race report del 1
Dags att sätta ord på detta års mest kittlande, tuffaste och framför allt längsta äventyr.
Uppladdningen inför Hofors Adventure Race var lite spännande. Lyckades klämma in inköp av nya terrängskor och cykelskor inklusive SPD-pedaler de skälvande dagarna innan loppet. På fredagen testsprang jag mina nya Inov8 X-talon 212 och på lördagen tränade jag på att klicka i och ur cykelskorna i pedalerna. Det blir lite extra spännande när man testkör utrustning till långlopp i sista sekund. Det är lite så jag (inte) jobbar…. Men när man börjar få lite långloppsrutin så blir man kanske lite lugnare i sina förberedelser…eller nåt.
Packade in hela familjen i bilen för att åka till Högbo Brukshotell och möta upp Sofia och Jonas. Åt en fantastisk middag och förberedde utrustning. En plastback fylldes med energi och extrakläder (förstärkningsplagg och ombyten). På morgonen åt vi varsin stor frukost och stack sedan mot Hofors för att checka in och hämta ut dagens kartor.
Vi ägnade en timme åt att gå igenom kartor och markera ut en planerad rutt. Därefter lite cykelfix innan det var dags för start.
Prolog – löpning
Fem löpkontroller skulle plockas och det var folk överallt. Vi hade innan start bestämt oss för att ta det lugnt eftersom en lång dag väntade.
MTB nr 1
Ut ut fållan och börja trampa. Vi körde på rätt hårt och pulsen pep iväg. Vi gjorde således precis tvärtemot vad vi hade sagt innan och det var helt och hållet mitt fel. Jag blir oerhört stressad när resten av startfältet drar iväg och vill gärna försöka hänga på. Kroppen var lätt chockad.
Orienteringen var lätt och vips var vi vid TA1.
Löporientering nr 1
Vi joggade iväg och hittade en kontroll vid en gammal murken trädstam. Dessvärre var det även här ett gäng jordgetingar hittade oss. Misstänker att de var en aning förbannade över att lag efter lag klampade in i deras vardagsrum.
Det stack till i knävecket och jag försökte vifta bort (det jag då trodde var en broms). Ytterligare ett stick i knävecket och när jag tittar ner hänger där en getingjävel. Efter ett tiotal stapplande meter löpning så känner jag att det även sticker på ovansida fot och visst, där sitter ytterligare en geting mellan plös och strumpa. Klart att första gången man blir getingstucken ska vara under mitt livs längsta lopp och dessutom i knävecket och på foten av alla ställen. Det positiva är att jag nu vet att jag inte är allergisk. Tjohej.
Resten av löpningen gick okej. Vi sprang lite fel på ett ställe men det ordnade snabbt upp sig. Löpningen kändes dryg och lång. Under denna sträcka var det dessutom en obligatorisk simpassage och det var en chockartad upplevelse att försöka crawla med kläder och utan brillor. Galet jobbigt!
Vi valde dessutom att simma både fram och tillbaka för att inte riskera att lSofias telefon skulle få bada. Det tog tid och såhär i efterhand så hade det antagligen gått snabbare att springa.
Vilovecka – say what?
Jag är usel på att låta kroppen få vila från träning regelbundet. Jag brukar slänga in en vilodag eller två när jag känner att det behövs men jag tror aldrig att jag haft en hel vilovecka.
Under Hofors Adventure Race aka 10-timmarsracet och kanske framför allt efter Hofors så sa jag att jag absolut skulle ha en vilovecka efter Kebnekaise. Att tävla två helger i rad och att därefter bestiga berg kan få resultera i lite välförtjänt vila.
Nu kan ni kanske gissa vad det första jag gör är. Ja, inte är det att vila. Istället drar jag ut på lunchintervaller och flåsar som ett djur redan under uppvärmningen. Intervallerna då? Ja de gick såklart uselt eftersom kroppen och hjärnan tyckte jag var dum i huvudet som ens försökte.
Vad är det för fel på mig? Hur jäkla svårt ska det vara att vila!?
Marsvinet Margareta
Berg
På hög höjd finns fjäll och gröna dalar. Det som inte finns är internetanslutning och det är lätt att tro att jag försvunnit från jordens yta. Så är givetvis inte fallet. Jag har ägnat de senaste dagarna åt att befinna mig runt och på Sveriges högsta berg, Kebnekaise.
Kängor på sommaren
Det drar ihop sig till Keb och fötterna har skråmor, skavsår och blåmärken på ett flertal ställen efter söndagens lopp i Hofors. För att redan nu försöka ana mig till eventuella problemområden (som jag då kan jobba förebyggande med) så åkte vandringskängorna på till jobbet idag.
Knasigt, varmt och lite udda såhär på sensommaren men det har känts bra. Tror att jag och mina Haglöfs Astral ska kunna bli bra vänner de närmaste dagarna.
Linda Doktár 