Vi behöver alla sätt att finna lugn. Vissa är lugna till naturen och andra behöver finna mer uttalade strategier för att nå det som skänker kropp och sinne ro. Att få vila i sig själv, sin egen kropp och sina egna tankar.

För min del spelar träningen en viktig roll. Att springa är meditativt för mig och i löpningen når jag många gånger klarhet och avslappning. Om jag vill finna riktigt lugn väljer dock gärna ett yogapass. Jag praktiserar uteslutande hemma men jag har även gått yogaklasser och bikramyoga på ett par olika center. Det är dock hemma jag finner störst harmoni i min yoga. Jag föredrar de mer fysiskt utmanande passen än de som fokuserar på ren avslappning och stretch.

Min främsta källa till yogapass är doyogawithme.com där Fiji McAlpine är min favoritinstruktör. Klasserna är filmade ute i naturen och känns kvalitativa. De är dessutom gratis, vilket är lite smått fantastiskt. Har även testat blandad youtube-yoga, yoga dvd:er och Yogobe men ingen av dessa källor har kommit i närheten av doyogawithme. En liten guldgruva.

Förmiddag, löpskor preppade med broddar, Camelbak med ljummet vatten, några lager på lager med kläder och en kompis. Det var dags för årets andra långpass på vitt underlag blev 19 km snömodd runt Brunnsviken.

Jag har lärt mig att man behöver vara flexibel när man löper på vintern (och då framför allt kyliga vintrar eller vintrar med vintriga vägar). För det första kan det vara riktigt kallt och det är tufft för lungorna. Jag brukar därför känna efter och låta känslan styra tempo dessa riktigt kalla dagar (istället för att pressa kroppen att springa fort). Samma sak när underlaget är moddigt eller halt så att man glider lite i varje steg trots att man har dubbade skor eller broddar. Benen får helt enkelt jobba mer och det kan därför vara bra att sänka tempot något för att kompensera (speciellt på långpass).

Idag var det inte så kallt men underlaget var inte att leka med. Stora plogbilar hade slungat upp massa snö på trottoaren. Känslan var att springa på sand eller i någon form av slush. Speciellt backen upp mot Mörby från Danderyds sjukhus var en riktig mardröm. Trötta ben och inget grepp. But hey, we did it!

Jag älskar att äta American pancakes efter ett långpass.

Pulkaåkning förmiddag och skridskoåkning på eftermiddagen. Man skulle kunna säga att vi har maxat dagen när det kommer till vinterlek. För att väga upp detta och påminna mig själv om att det kommer en sommar med swimrun-lopp så spenderades även ett par timmar på en träningskväll med Stockholm Triathlon.

Som löpare finns det mycket att utforska och uppleva. Inte bara avseende omgivning utan även årstider och olika tider på dygnet. Testa att springa en alldeles stilla vinterkväll med snöflingor singlandes mot marken eller en ljum vårdag när solens strålar värmer och doften av spirande grönska möter dig.

Jag fick rusta mig för ett kylslaget långpass i -8 grader idag. På det så blåste det en del och enligt vår intelligenta väderstation (Netatmo) så var temperaturen att uppfatta som -12 grader.

Hur klär man sig för långpass så att man varken blir för varm eller för kall eller för otympligt klädd? Man kör på den gamla beprövade lager-på-lager-principen. Idag fick det bli:

• Sport-bh
• Funktions t-shirt
• Långärmad funktionströja med flossad insida
• Löparjacka från med vindtät framsida
• Löparväst
• Buff i merinoull runt halsen
• Mössa i funtionsmaterial
• Fleecefodrade funktionshandskar
• Trosor i funktionsmaterial
• Vinterlöptights med flossad insida
• Shorts
• Tjockare löparstrumpor
• Löparskor
• Broddar

En riktlinje är att det ska kännas lite kyligt de första 5-10 minutrarna, annars har du klätt dig för varmt.

Mitt klädval funkade bra, men efter 11 km var jag helt slut i benen av att löpa med broddar. Jag märker att jag får en något annorlunda fotisättning med broddar som stör mitt naturliga löpsteg. Jag känner hur jag sjunker i höften och har svårt att korrigera det. Jag drog av broddarna och löpte mina sista 6 km utan. Vilken befrielse och vilken fart!

Igår höll jag på att slå ihjäl mig åtskilliga gånger när jag var ute och åkte pulka med barnen så då hade jag inte kunnat springa utan broddar. Idag var det fint sandat och plogat och jag hade antagligen kunnat springa hela passet utan broddar.

En sista tanke kring långpass (som jag de senaste veckorna sprungit på egen hand) är att det är roligare med sällskap (så länge det inte är oönskat sällskap i form av negativa tankar).

De senaste månaderna har varit månader av självinsikt. Det är många pusselbitar som fallit på plats och jag har växt i självförtroende och självkänsla. Utöver denna inre resa så märker jag även att jag under hösten/vintern fått stor utväxling på min träning. Backträningen och dess resultat har jag talat om tidigare men jag har även gjort framsteg inom yogan. Jag märker att jag blivit rörligare och starkare och att jag kan kontrollera rörelser på ett helt nytt sätt.

Som när jag för ett par veckor sedan testade en huvudstående position och märkte att jag klarade det så fort det första tvivlet (och rädslan för att falla) hade gett med sig. Min egen övertygelse om att jag kunde hjälpte mig att klara det.

Huvudstående (och handstående) ger en otrolig kick. Känslan av att ha full kontroll över varenda liten muskel och märka hur man kan styra och finjustera rörelserna är otrolig.

Jag fick aktivitetsarmbandet UP från Jawbone i julklapp. Det är en rolig liten gadget som räknar steg och mäter sömn. Man kan sätta upp mål i form av hur många steg man vill ta per dag samt hur mycket man vill sova per natt. Sedan kan man synka över data till en iPhone-app och följa upp hur mycket man rört sig osv.

Hittills har min UP fått ut mig på ett antal powerwalks för att få upp antalet steg. Bra grej det här!

Vi har en plankmästarinna i vår familj. Fyra minuter och en sekund. Exakt så länge stod Lowa i planka igår kväll. Både Martin och jag var mäkta imponerade (samtidigt som jag var lite orolig för att hon tog i för mycket). Det finns mycket viljestyrka, självförtroende och envishet i vår dotter och jag är övertygad om att hon kan klara vad hon än tar sig för.