Vissa dagar

…är riktiga lågvattenmärken. Man vaknar trött, barnen är sega, man kommer sent till dagis och skola för att inse att man glömt hälften av ytterkläderna hemma, det är förseningar på tåget och man ramlar in till jobbet med andan i halsen och tungt huvud.

Om man kunde returnera en dag så skulle jag nog välja att returnera denna då jag har svårt att motivera mig till att tycka att den här dagen är rolig. Sömnbrist är nog min värsta fiende. Over and out…

 

Lördagsgodis

Den här lördagen har varit som att djupdyka i en godispåse med blandade godbitar. På morgonen snubblade jag in på en blogg med en filmad simsekvens och här kan vi prata överraskning när jag inser att det är jag som simmar med paddlar två banor bort. Vet att Hasse och Henke filmade sin grupp när jag var där, men jag var ändå tvungen att dubbelkolla Funbeat att jag verkligen hade varit och simmat just den dagen. Crazy.

Tjejerna och jag stack till Täby centrum för att kolla in nyöppnade Sats och kolla in Minisats och deras utannonserade ansiktsmålning. Det var rätt mycket folk men inne på Minisats var det relativt lugnt och tjejerna fick varsin cool målning av en grymt duktig tjej. Att de dessutom fick varsin heliumballong som de lekte med halva eftermiddagen var ett extra plus. Vi lyxade till det med en Vapiano-lunch och därefter stack vi till bibblan och lånade en stor hög böcker. Jag älskar biblioteket. Vill man läsa för sina barn så är det grymt att kunna byta ut böcker med jämna mellanrum för att som vuxen slippa tröttna (även om barnen verkar tycka att det är trevligt att läsa samma bok många gånger).

På begäran av barnen bakade vi därefter daimkakor som hade gått åt i ett nafs om jag inte hade stoppat fröknarna. Det blev ruggigt goda och skulle göra succé på ett barnkalas.

20140510-231459.jpg

Trippel i swimrun

Efter att ha vänt och vridit och rannsakat oss själva både en, två och tre gånger så har Sofia och jag valt att ställa upp i Ångaloppet istället för AIM Challenge. Båda loppen går samma helg och även om AIM med stor sannolikhet skulle ge en kick så känns det som Ångis är ”vårt lopp”. Det var där vi körde vårt första swimrun och det var tack vare Ångaloppet som vi sedan valde att gå kurs på Mörbybadet för att lära oss crawl. Det har helt enkelt gnagt och känts vemodigt att välja bort Ångaloppet.

När Sofia och jag sprang Lidingö halvultra förra helgen så tassade vi in på ämnet igen och igår gjorde vi slag i saken och anmälde oss till Ångaloppet. I och med detta så har jag nu tre inplanerade swimrun under sommaren. Först ut är Stockholm swimrun som jag kommer att köra med en kollega. Därefter väntar Amfibiemannen med min man och sedan rundar jag av med Ångaloppet.

Bild

Bild lånad från Ångaloppets photostream på Flickr

Jag och mina tjejer

Ibland flyter allt på över förväntan och jag som sällan är gräsänka känner mig som en riktig supermamma. Att saker och ting fungerar beror även på att barnen hjälper till.

Igår hann vi med lekdejt efter skolan, joggingkul, kojbygge, bus och godnattsaga. Jag hann dessutom med tvätt, matlagning och yoga.

Imorse var vi alla trötta och kom upp lite sent, men trots detta gled vi in på skolan en minut innan samlingen. Då hade vi hunnit med alla morgonbestyr och flätat håret. Jag fick dessutom en p-plats vid tåget. Att det här kommer bli en bra dag är uppenbart.

20140509-085850.jpg

Tystnad – återhämtning

Jag drog på mig en nackspärr utan dess like och har försökt med det mesta för att återhämta mig. Detta i kombination med alltför lite sömn har resulterat i att jag känt mig riktigt sliten under veckan. Jag har haft diverse krämpor utöver nacken och har tolkat det som ett behov av vila och återhämtning.

Jag har sprungit men har tagit det lugnare än vanligt. Min minst 20-km i veckan streak är inget man tummar på i första taget. Har lyckats upprätthålla det sedan någon gång i höstas och vill hålla det fram till Lidingöloppet.

Idag har åtskilliga personer frågat om jag är trött så jag misstänker att jag inte ser ut att vara piggaste pinglan i stan. Lär inte bli lättare närmaste dagarna då jag är gräsänka och kommer rodda lämning, hämtning, matlagning och nattning under dagarna som kommer. Följden blir även att jag inte kommer att springa långpass vilket känns väldigt skönt och taktiskt inför Göteborgsvarvet.

20140508-154332.jpg

20140508-154359.jpg

Knäckt, nålad och masserad

Igår kom den smygande. Den där ilsket ilande känslan i nacken och idag kändes det som att jag var stelopererad. I ren panik sökte jag upp första bästa naprapat och fick tid kl 14 på Naprapatvärkstan i Hornstull. Trevligt litet ställe där jag fick träffa en förtroendeingivande naprapat vid namn Helene.

När hon frågade om jag hade något emot nålar och akupunktur så hann jag bli lite nervös men tänkte att det ändå måste vara bättre än smärtan i nacken. Så plötsligt låg jag där på mage med ett gång nålar i rygg och axlar. Jag, som tyckte det värsta med att föda barn var att de satte in en venkateter i handen. Det gick bra men jag är fortfarande något skeptisk till effekten.

I samband med nålarna så testade vi även värme. Därefter var det dags för massage och knäckande och även om det inte släppt helt i nacken så känner jag mig mindre stel. Fick även tummen upp avseende fortsatt löpning då smärtan inte beror på nervkläm eller någon skada.

Oklart om det är löpningen eller något annat som ligger bakom men jag hoppas att det ger sig snart. Tycker dock fortfarande att det är lite magiskt att knäck i ryggen kan reducera det onda i nacken. Det är väl så det funkar när allt hänger ihop.

20140505-172737.jpg

Lidingö Halvultra – the story of glory

Oh yes, där satt den. Nu är jag officiellt kompis med Lidingö och dess backar. Lördagens Lidingö Halvultra 26 km blev precis det lopp/träningspass som jag hade sett framför mig. Det skulle gå lugnt och kontrollerat och Sofia och jag skulle få en trevlig dag i skogen. Ingen stress eller tidspress utan ett helt vanligt långpass.

Dagarna innan loppet jobbade jag aktivt med att skapa mig en mental målbild där jag sprang starkt och med självförtroende. En bild där jag såg mig själv springa i mål med ett lätt steg och en välmående kropp.

En ytterligare strategi var att gå i alla galna uppförsbackar (Aborrbacken) och det fick effekten att de blev ett välkommet inslag. Kunde längta till nästa backe och sedan riktigt njuta av utförslöpen. Tiden gick snabbt och jag klarade mig på två Dextrosol, vatten och ett par klunkar Resorb. Märkte dock framåt slutet att jag började känna mig urlakad och att jag hade behövt någon mer energikälla. Magen skötte sig dock exemplariskt.

Vår strategi med lugnt tempo och att gå i uppförsbackar medförde att vi låg rätt långt bak i startfältet, men vi lyckades plocka upp en hel del på slutet när folk började krokna. Nu var detta inte ett ”springa snabbt”-lopp men det var ändå ett fint kvitto på att ett kontrollerat tempo är en bra strategi på långa lopp.

Sista kilometern gick 1 min och 30 s snabbare än de tidigare och vi lyckades klämma i med en riktig spurt på upploppet. Väl i mål kände jag ren lycka och glädje. Tredje gången gillt och nu hade jag äntligen besegrat Lidingö. Synd att tishan landar på första plats när det gäller fula Finisher-tishor.

20140505-084940.jpg

Soon we will meet again

Imorgon ska jag på dejt med Lidingö igen. För ganska exakt ett år sedan tog ön knäcken på mig. Envis som jag är så vägrar jag att ge mig och min inställning är att loppet imorgon kommer att gå bra.

Eftersom Stockholm Marathon den 31/5 är mitt stora mål så siktar jag inte på någon supersnabb rekordtid imorgon. Loppet kommer att få bli ett vanligt långpass men det ska mycket till om det inte blir rekord för mig på banan ändå. Det kommer vara svårt att ta sig fram långsammare än förra året, om man säger så.

Bästa uppladdningen i form av en heldag på Grönan med mina tjejer
20140502-230508.jpg