Månadsarkiv: juni 2015

Vår fina 8-åring

Publicerat i Familjen, Simning av


Igår fyllde vår fina, härliga och fantastiska Lowa 8 år. Det är galet hur snabbt tiden går och att det var 8 år sedan jag blev mamma. Det blev ett annorlunda firande än när vi är hemmavid men det bjöds på kladdkaka och sång innan fröken kom ner och öppnade sina presenter. Vi hade dekorerat stugan med girlanger och ballonger.


  
Lowa fick bestämma hur dagen skulle se ut och vi invigde hennes badmintonset, badade i poolen, var och tittade på när andra dansade runt midsommarstången och gick ut och åt på kvällen. 
Martin och jag tog även ett västkustdopp med våra nya swimrundräkter. Kan konstatera att Head misslyckats i att användartesta den slutliga produkten då det är en söm på höger sida vid halsen som skaver redan efter 50 m.

Backar i gott sällskap 

Publicerat i Familjen, Löpning av

Hade förmånen att få barnpassning en stund idag vilket möjliggjorde för mig och Martin att springa tillsammans. Eftersom vi befinner oss i något sorts backparadis så bestämde jag att vi skulle springa backintervaller och långa sådana.

 

Vi hittade en backe och testsprang den för att avgöra hur många intervaller vi skulle köra totalt. Det tog fyra minuter att springa uppför och vi ställde därför in siktet på fem stycken intervaller och således ca 20 min arbete uppför.

Första intervallen sprang vi tillsammans och jag fick lite draghjälp. Därefter släppte jag Martin som har en naturligt högre fart och lät honom springa i sitt eget snabbare tempo. Vilade ca 30 s på toppen innan jag tog mig an utförslöpet.

Överlag kände jag mig stark igenom dessa (för mig) ovanligt långa intervallerna. Har legat runt 60-90 sekundersbackar den senaste tiden eftersom de backar jag har sprungit i inte har varit längre än så. Jag tyckte dock att jag tacklade de här långa backarna med ett härligt (och lite överraskande) lugn.

För mitt inre spelade jag upp Emelie Forsbergs lätta små steg och låtsades att jag såg lika lätt och framför allt lika glad ut. Under fjärde och femte intervallen kopplade jag även in mantrat jag har starka ben (något som min masterstränare påmint mig om vid flera tillfällen och således måste vara sanning… ).

Under dagens pass lyckades jag även plocka fram självförtroendet i att ha tränat för långa och många backar i snart åtta månader. På så sätt lyckades jag övertyga hjärnan om att benen var starka nog att bära oavsett om känslan i andningen sa något helt annat.

Sådana här små mentala trick funkar långtifrån alltid för mig, men just idag var jag stark på alla plan.

Efter intervallerna blev det poolbad med kidsen i ösregnet.

Väl tillbaka i stugan var tjejerna inte särskilt svårövertalade när jag föreslog poolbad i ösregnet. Är det sommarlov och semester så är det obligatoriskt att hitta på busiga saker.

Helt ensamma i poolen.

Regntung kuststig

Publicerat i Familjen, Löpning av

När jag kommer till nya platser scannar jag (I am a robot) av dem utifrån två perspektiv:

  1. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina barn
  2. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina löparskor

Jag vill bjuda mina barn på nya upplevelser, dofter och känslor. Upplevelser de kan ta med sig ut i livet och jag försöker därför se nya platser med öppet sinne för att hitta platser att utforska tillsammans med Lowa och Wilja.

När jag scannar av ur ett löpperspektiv så ser jag backar att springa intervaller i. Jag ser vackra omgivningar att uppleva till fots och jag ser skogsstigar som jag blir nyfiken på. 

Igår hittade jag en vandringsled ett stenkast från vår stuga, kuststigen i Bohuslän. Jag lät kvällens distanspass gå längs leden och fick springa i skogen, längs sandstrand, över klippor och längs steniga partier. Allt med utsikt över havet.

 


  

17/30 – favoritinspiratör

Publicerat i Träning av

Jag inspireras inte av en specifik person utan av människor som vågar gå sin egen väg. Kanske för att jag själv, tidigare i livet, varit rädd för att göra just det. Kanske för att en instabil grund inte tillåtit mig själv att tro att min väg kan vara rätt väg. Nu när jag lyckats bygga upp den grunden till att vara stabil under fötterna och inom mig, så vågar jag både blicka inåt och samtidigt hämta inspiration utifrån. Utan att därigenom tvinga mig själv att låta någon annans väg bli min sanning.

Jag inspireras av ödmjukhet och av människor som delar med sig av sin kunskap och som finner glädje i att inspirera och motivera. Där det finns en förståelse och ett utrymme för att vi är olika och har olika förutsättningar.

Jag inspireras av människor med självinsikt. Som vågar tro på sig själva men som samtidigt vågar erkänna att de inte alltid har rätt.  

 

16/30 – drömträning

Publicerat i Träning av

Drömträningen är träningen där allt funkar. Där jag känner mig stark och uthållig. Där träningen i sig ger mer energi än den tar. 

När jag får springa långpass och hittar det perfekta tempot och löpsteget som låter mig fortsätta precis så länge jag vill. När intervallerna rasslar förbi och jag överraskar mig själv med att springa starkare än vanligt och kanske starkare än känslan innan tillät mig att tro. 

När jag får springa och utforska nya platser. När jag får uppleva blandad natur och nya underlag. 

Det är drömträning.

  

15/30 – mina löparskor

Publicerat i Träning av

Jag tycker att det är jobbigt att köpa nya löparskor och försöker undvika det så länge det bara går. Följden blir att jag använder samma gamla skor tills de knappt är brukbara. 

Sprang länge med ett par skor men har sedan jag började med swimrun utökat med ett par trailskor och även ett par lättare och minimalistiska skor.

 

Merrell Bare Access Arc 2

  

Inov8 X-talon 212

  

Asics DS trainer 19

 

Stockholm swimrun 2015

Publicerat i Swimrun av

 
Det har tagit tid att landa och bli människa igen efter lördagens Stockholm swimrun. Dels för att jag i veckan känt mig hängig och tävlingen därför slet extra hårt på mig, men även för att kvällen efter tävlingen inte gav utrymme för vila. Det var bara raka vägen hem, packa i tre timmar och därefter sätta sig i en bil mot Strömstad mitt i natten. Låt säga såhär, jag som tycker att det är knepigt att sova sittandes somnade ovaggad i bilen. Sov dock uselt och söndagen var som en lång zombiedag där jag vid upprepade tillfällen var på väg att somna sittandes (varav en gång på en gungbräda med Lowa). Nog om tröttkoma, låt oss tala om loppet.

Kände mig rätt lugn inför loppet och upplevde att jag hade bra koll på utrustningen. Det enda smolket i bägaren var en infektion i kroppen som satte stopp för all uppladdning och dessutom gav mig en känsla av skenande puls och övertrötta ben dagarna före loppet. Var in i det sista inte helt säker på om jag skulle kunna köra, men viftade bort och tänkte att jag kör efter bästa förmåga. 

Ett par dagar innan loppet så uppgraderade jag min gamla Orca S4 till en swimrun race-dräkt med sponsringshjälp från Integrera Information Norden. Vilken skillnad det skulle visa sig att vara. Fri rörlighet i axlarna och en dragkedja fram som var guld värd på löpsträckorna.

   
 
Hämtade upp lagkamrat Sofia och mötte sedan upp Theresia, Malin, Mårten och Johannes för lite prerace-häng. Solen sken och humöret var på topp. Sofia och jag la upp taktiken att vi skulle hänga på i första löpningen och sedan se till att simma på för att slippa kaoset i Ålkistan. Vi drog på rätt hårt och kom ner i vattnet. Sofia la sig först och började mata på. Jag hade lite svårt att få in lugnet under de första minuterna pga kylan i ansiktet. När det släppte så var det bara att glida på efter Sofia. Kände mig hela tiden trygg och stabil och Ålkistan som förra året bjöd på kaos gick nästintill obemärkt förbi. Tyckte det var mer turbulent strax därefter då vi gjorde en skarp sväng åt vänster och folk gjorde allt för att gena över mig. Höll mig lugn och fortsatte att metodiskt ta mig framåt och när vi klev upp ur vattnet gjorde vi det som fjärde damlag. Vi hade dessutom simmat om drygt 30 lag vilket kändes fantastiskt. 

Alla våra kommande simsträckor kändes starka och stabila pch simningen gav återhämtning från det som visade sig vara den stora utmaningen, löpningen. Hjärtat rusade och benen började stumna redan halvvägs in i loppet. Värst var det efter att vi kommit upp ur vattnet och så fort vi möttes av minsta motlut. När vi knatade upp på Hagakullen ville jag typ dö. Iaf tills vi var uppe och jag fick börja springa utför. 

  
En sak som bidrog till att löpningen kändes miserabel, lång och hopplös var att utbudet av vatten och energi var torftigt längs banan. Vi sprang i gassande sol i många timmar och arrangörerna hade gjort en grov underskattning av behovet av vätskestationer längs banan. Detta drar ned betyget avsevärt på tävlingen som sådan. Det är inte acceptabelt att de tävlande drar på sig vätskebrist eller att energin tar slut på stationerna.

Var dessutom inte alls mentalt förberedd på att en bra simning skulle medföra att vi senare i loppet skulle bli passerade av ett stort antal lag som var svagare simmare men desto starkare löpare. Det var otroligt svårt att inte känna sig dålig när lag efter lag passerade oss och vi var tvungna att ta till alla möjliga mentala knep för att inte bli alltför påverkade. Vi fick påminna oss om att vi hade simmat galet bra och dessutom så pass bra att det tog två till tre timmar för dessa lag att komma ikapp.

Jag hade dessutom problem med illamående och en huggande känsla under vänster lunga (antagligen någon form av kramp) och dessa faktorer drog ner löpningen på något sorts lägsta nivå. Jag som tycker om att springa… 

  
Till sist (men inte sist) sprang vi i mål på 4:13 och en 11:e plats. Jag är väldigt stolt över vår insats och känner att vi gjorde ett bra lopp. Jag känner mig helt trygg med Sofia och det är otroligt skönt att kunna skala av den osäkerhet som det kan vara att köra med någon man inte känner. Nu laddar vi om och när vi får löpningen att klaffa, då kommer det bli ett riktigt fyrverkeri.

12-14/30 i bloggutmaningen

Publicerat i Träning av

12/30 – sommarlista

Den här sommaren kommer vara fylld av löpning, simning i öppet vatten och swimrun.

13/30 – favoritmusik

Jag ledsnar så otroligt fort på musik. Sådär så jag nästan känner mig allergisk mot vissa låtar efter att de har spelats sönder och samman. Samtidigt är det just sådan musik som spelas på radio som jag mest lyssnar på och jag springer gärna med nutidens blandband (Spotify-lista med topplåtarna just nu eller Digilistan) i lurarna.

14/30 – hälsohets

Hälsohets. Jag försöker ta på ordet och finna vad det innebär för just mig. Jag tänker på den kroppsliga/utseendefixerade hälsotrenden och jag kan se att jag själv har mött hälsotrender på olika sätt under åren. Från att i tonåren ha varit väldigt intresserad av alla supermodeller som då fanns och tyckt illa om nästan varenda del av min kropp så har jag på senare år svängt om skutan. Jag tror att det i mångt och mycket handlar om mognad. Jag har blivit mer trygg med mig själv och har inget behov av att jämföra mina lår med låren på omslagsmodellen på en tidning. 

Jag kan ibland tänka och önska att mina egna döttrar kommer till den insikten/mognaden tidigare i livet. Dessvärre tror jag att det är svårt att inte känna sig otillräcklig på ett utseendemässigt plan när man befinner sig i den redan bräckliga tonårstiden. Jag tror på att skapa sunda förebilder som visar att det finns mycket annat än tigh gaps att fokusera på.

Sedan kan jag se en poäng i att uppmuntra rörelse och att finna glädje i den. Det betyder inte att alla måste springa marathon, göra en klassiker, en ironman eller något annat specifikt lopp. Det betyder att du ska finna det som motiverar just dig att röra på dig och sedan låta det styra vad du gör (inte vad du tror att någon annan förväntar sig). Om du avskyr att springa men älskar att dansa, då ser du till att dansa mycket men låter bli att springa. Följ din väg!