Den här veckan har gått i löpningens tecken. Den misstänkte förkylningen skrämde jag bort med en vilodag och ett backpass.
Veckans löpning
Helgen har dock gått i familjemysets tecken. Igår var Loppan och jag på bio och idag var hela familjen och badade på Vilundabadet. Okej att önska sig lite mer helg?
Snuvig, killig i näsan och begynnande bomull i huvudet. Jag har gått och grämt mig över att jag inte anmälde mig till något av Lidingöloppen, men nu när det verkar som att jag har en förkylning på g så känns det rätt skönt att inte behöva springa imorgon. Ställde även in mitt tilltänkta backpass idag för att jag helt enkelt var för trött. Man ska lyssna på kroppen och lära sig när den behöver vila.
2014 har potential att bli ett riktigt fint tränings- och tävlingsår. Jag har redan börjat sondera terrängen och jag vet att min vapendragare Sofia gör detsamma. Känns som att Stockholm Marathon, Ångaloppet och Hofors Adventure Race är givna (gäller bara att lyckas knipa en plats i de olika loppen).
Bubblare och nya bekantskaper som redan nu är spikade är Göteborgsvarvet och Amfibiemannen (som jag kommer köra i mixlag med Martin). Det kommer med stor sannolikhet bli några lopp till. Återstår att se vilka det blir.
Måste även få tillägga att jag har bra flyt i min sim- och löpträning. Igår körde vi en del intervaller på simningen och även övningar där vi fick laborera med antal andetag. Känns som att jag är jämn och fin i intervallerna och att jag klarar utmaningar med andningen utan problem.
När jag gav mig ut på min intervallrunda på land under lunchen idag så önskade jag att jag kunde hitta samma flow i löpintervallerna och efter en trevande uppvärmning så föll jag faktiskt in i ett perfekt tempo. Börjar ana att jag kanske får ett bättre löpsteg när jag trycker på med lite fart. Roligt att få vara på topp!
Jag tror bestämt att någon valt att signera min bok.
Jag gillar det här med transportlöpning och extra mycket när jag får sällskap av Martin. Känns bra att ha någon att prata med plus att jag tenderar att hålla ett bättre tempo när han är med och drar. Vi är lyckligt lottade som får hjälp av farmor med hämtning på måndagar så min plan och förhoppning är att vi ska kunna transportlöpa hem varje måndag.
På kvällen hade jag gymdate med Jessica och jag fick så gott som vända i dörren. Vi skulle testa gymmet på nJoy och värmde upp med 15 min på löpbandet. Mina ben tyckte väl att det var sådär efter långpass på söndag och löpningen hem, men jag körde på. Därefter testade vi lite maskiner och det var precis lika tråkigt och forcerat som jag alltid tyckt. Man tvingas sitta, stå i konstiga ställningar och det gör ont på de mest udda ställena. Tacka vet jag fria vikter, där känner jag mig hemma. Rundade av med 2000 m rodd och jisses vad det kändes.
Måndag betyder (sedan förra måndagen) transportlöpning hem. Det känns dock lite mastigt att klämma i med ett långpass à 20 km för att transportera sig hem så jag börjar med att transportera mig själv en bit på vägen.
Nu är det dags att dra igång långpassöndagarna igen och jag kan ärligt säga att jag ser fram emot det. Idag blev det långpass tillsammans med en ljudbok i lurarna. Det kändes lagom att starta med 15 km nu när jag inte har kört strukturerade eller återkommande långpass på ett tag.
Jag tänkte ut en ungefärlig sträckning och stack ut. Långärmat, keps, långa byxor och vätskebälte. Det var rätt varmt så efter några kilometrar åkte kepsen av. Benen var pigga och jag kände mig tillfreds i löpningen…tills magen började bråka. Jag hatar att min mage ska vara så trasslig. Efter en teknisk paus fick jag dock upp farten och den positiva känslan igen.
Jag älskade att springa idag och jag längtar efter nästa löppass. Min främsta styrka är uthållighet och därför vill jag köra långt och länge, men jag vet att jag måste hålla tillbaka och börja bygga upp försiktigt.
På eftermiddagen var det familjemys i Cirkusparken där det bjöds på Cirkusfestival. Tjejerna lekte, gick tipsrunda och testade att gå på lina.
Vilken dag! Jag och tjejerna åkte ut till syrran och hälsade på. Eftersom dagen bjöd på fantastiskt väder satt vi ute större delen av dagen och barnen röjde loss både inne och ute.
Den stora höjdpunkten var nog när Roy kom på att de skulle bada och hela gänget (förutom Ava) fick hoppa i bubbelpoolen. Det stojades, stänktes och busades tills hela gänget var skrynkliga som små russin.
Nu har både Lowa och Wilja uttryckt väldigt tydligt att de minsann också vill ha en pool. Mitt argument att det är dyrt att köpa och ha pool bet inte på Lowa som föreslog att Tomten kanske skulle ha råd att köpa en pool till henne i julklapp. Söta lilla knasfian.
Fullt ös hela dagen fick barnen att somna tämligen ovaggade ikväll vilket i sin tur gav mig massa tid för träning (eftersom M är ute på galej). Rev av några av styrke- och rörlighetsövningarna i övningsbanken för Röhnisch Running School. Var inte nöjd efter det så det fick bli ett kortare yogapass med fokus på armar. Känns att det var ett par veckor sedan jag körde yoga.
I Kroatien har det regnat så det är inte riktigt så varmt som jag hade hoppats på.
Vi bor dock på ett hotell med kanonutsikt och under eftermiddagen var vi ett gäng som rev av 5 km längs havet.
Jag har nog aldrig sett fram emot ett lopp så mycket som jag gjorde inför årets upplaga av Ångaloppet. Förra årets lopp tog mig med storm och jag föll pladask för swimrun. Det är något speciellt att få tävla i kombinerade discipliner och speciellt när man får varva dessa. Uppladdningen inför loppet den sista veckan var dessvärre mer eller mindre katastrofal. Dels körde jag ett 8 km löppass på tisdagen som sög musten ur mig och på torsdag eftermiddag fick Wilja 40 graders feber. Ingen fara på taket tänkte jag men när febern höll i sig under fredagen och lördagen så var jag inte bara fylld av oro utan även påverkad av den sömnbrist som följer när man nattvakar med en febrig treåring som är ledsen.
På Wiljas födelsedag verkade hon dock piggare men vi fick avstyra planerna på att Martin och tjejerna skulle följa med till Ånga. Jag satte mig i bilen och mötte upp Sofia vid Ånga runt kl 10. Vi checkade in och jag kittade mig med tidtagningschippet innan vi stack iväg på en liten lätt uppvärmning. Kl 11 gick starten och vi ställde oss i den bakre delen av ledet eftersom vårt fokus var att ta oss runt med ambitionen att slå vår gamla tid samt komma i mål innan prisutdelningen. Bansträckningen på insjövarvet var ny och vi startade med 7 (tuffa) km löpning. Det var varmt och löpningen kändes oändligt lång. Vet inte hur många gånger jag svor för mig själv och frågade varför jag gjorde det hela.
Första simningen kändes underbar. Svalka och återhämtning för benen. Vi lyckades dessutom plocka några placeringar och det var en otrolig självförtroendeboost.
Jag halkade till på insjövarvet och slog i höften vilket gjorde riktigt ont, men samtidigt tog det bort fokus från den jobbiga löpningen. Såg verkligen fram emot havsvarvet då vi skulle få simma desto mer. Vid varvningen var vi starka och stärkta av att ha klarat den tunga första delen av loppet.
Första löpsträckan på havsvarvet var också ny och gick upp på ett berg. Argh, här tappade vi en del igen eftersom vi inte orkade trycka på uppför. Nerför gick det desto bättre tills jag trampade snett och föll ihop av smärta. Väntade in att den första blixtrande smärtan skulle lägga sig och efter det körde vi igång igen. Såhär i efterhand vet jag att det var otroligt dumt att köra vidare med en stukad fot men där och då fanns inte en tanke på att bryta.
Jag fullkomligt älskade havsvarvet. Springa lite och simma mycket, passade mig perfekt. Vi passerade Rensholmen och blev överraskade över hur snabbt vi var där. Tröttheten kom smygandes och vi försökte turas om att dra både i vattnet och på land.
Fasade lite för den avslutande löpningen då jag mindes den som tuff från förra året. Måste dock säga att det gick jättebra och vi lyckades dessutom hålla undan ett annat damlag som knappade in på slutet. Fantastiskt lopp och fantastisk dag och nu väntar en post-Ångaloppetdepression.
Linda Doktár 