Vissa dagar är jag riktigt sliten när jag har sprungit långpass dagen innan och då brukar jag låta benen vila en dag. Idag kände jag mig stark efter gårdagen och bestämde mig för ett löppass.
Jag jobbar just nu på att komma upp i en större volym och veckomängd för att förbereda kroppen inför uthållighetsutmaningar. Det betyder i praktiken att jag springer ett eller ett par extra distanspass varje vecka, dvs utöver min vanliga veckolöpning. Nu pratar vi distanspass utan hård belastning.
Klumpen i magen. Illamåendet över den ondska som givit sig tillkänna i Paris. Staden där Martin och jag gifte oss för drygt sju år sedan. Staden där vi firade fem år som gifta och staden som skulle vara vår stad vart femte år.
Jag förstår inte ondskan och inte hatet. Jag förstår inte.
Vaknade trött som en tok och med en säng som var sådär perfekt varm att man helst aldrig vill gå därifrån. Men samtidigt känner jag mig starkare än på många år om man tittar på hur jag brukar känna i mitten av november. Vågar nästan inte säga det här med risk att jinxa det, men faktum är att jag känner mig gladare än på många år vid den här tidpunkten. Det är som att de mörka skyarna inte ligger tunga över mig trots att de ligger tunga över resten av landet.
Om det beror på avbrottet till Playitas, mitt dagliga intag av D-vitamin eller att min järnbrist behandlas, kan jag inte svara på. Kanske en kombination, kanske något annat.
Känslan är att jag lever och att jag kommer att överleva hösten och vintern. Det är bra. Speciellt eftersom jag och Sofia börjat smida swimrunplaner inför nästa år. Då är det bra att utgå ifrån att man kommer överleva vintern.
Som jag älskar sol och värme och det är precis det jag nu får på Fuerteventura. Min åttaåring sa idag ”tänk om man alltid kunde ha det såhär”. Ja, tänk om. Sedan är det givetvis skillnad på semester och vardag men jag inbillar mig att en vardag i varmare klimat skulle vara lite ljusare och lite lättare.
Hittills har vi badat, mycket. Jag har kört ett Zumbapass, Martin har gymmat och jag och Lowa har joggat och promenerat tillsammans. Lowa får väldigt lätt håll så vi tar det lugnt och försiktigt. Efter vår eftermiddagstur tog vi ett dopp i poolen. Det var nästan bara vi där så vi dök efter ringar runt om hela bassängen.
Efter middag och strandpromenad så gick jag och Wilja hem innan Lowa och Martin. Vi fick en magisk liten stund där vi spelade Uno och jag försökte lära Wilja reglerna. Det är fantastiskt att få tid både tillsammans och med var och en enskilt.
Om känslan för löpning är på topp så fortsätter min simning att vara i en rejäl svacka. Kan inte förmå mig att gå och simma. Känns bara tråkigt och jobbigt. Inte jobbigt som i att simningen i sig är jobbig utan jobbigt som i att ta sig till simhallen, byta om osv.
Jag skulle behöva hitta något som motiverar mig att hålla igång simningen. För ett år sedan tränade jag mot Engadin. Nu tränar jag inte mot någonting simrelaterat. Jag behöver nog hitta några swimruns eller något triathlon att anmäla mig till.
Saken är den att jag tyckte att både Engadin och Koster var så sjukt häftiga upplevelser att de övriga swimrunlopp jag har kört känns lite halvmesiga avseende upplevelsen. Jag vill ha kicken och wow-effekten.
Efter en intensiv jobbresa till Shanghai är jag nu äntligen på väg hem. Har saknat barnen, Martin och kattungarna väldigt mycket men har samtidigt fått uppleva och lära mig mycket nytt.
Hade tänkt springa utomhus men det var svårt med all trafik plus att miljön inte kändes helt hälsosam att springa i med alla avgaser. Har nött löpband och tränat lite styrka i hotellgymmet istället.
Först var det Koster och jag lovar, Race report kommer. Hann bara hem och droppa väskorna innan det var dags att pallra sig till Arlanda för att flyga till Shanghai. Kommer att befinna mig här den kommande veckan och räknar med sporadisk uppdatering här i bloggen.
Har redan hunnit inviga hotellgymmet med 5 km löpband och blandad styrka. Allt för att hålla mig vaken och vrida dygnet rätt för den här tidszonen.
Urk, det här är en sådan där dag då det liksom snurrar i huvudet när jag nu sitter på Roslagsbanan hemåt. Och det beror inte på att jag just druckit en öl på den korta tid jag spenderade på en avskeds-AW för en kollega. Näe, det beror på att min hjärna har jobbat på helvarv, med full fart och med gasen i botten hela dagen.
Att fixa, planera, packa och organisera för tre dagar weekend med swimrunäventyr och dessutom fixa, planera, packa och organisera för tio dagars arbete i Shanghai, det ställer lite krav på min kapacitet.
För att ge hjärnan ett kortare break så sprang jag åtta kilometer på lunchen. Rundan gick runt Årstaviken och det är med glädje jag kan konstatera att järntillskottet verkar ge effekt. Löpningen gick bra mycket lättare och snabbare än den gjort på länge. Det här är precis de positiva vibes jag behöver just nu.
Fick just bekräftat att jag har lågt blodvärde. Kan säkert delvis förklara den uteblivna utväxlingen på min träning och att jag lätt piper upp i puls och har svårt att pressa mig. Jag har inte tillräckligt med blod för att syresätta musklerna fullt ut när jag tränar eller kör lopp.
Blodbristen beror på att jag har järnbrist och jag måste således börja äta järntabletter.
Det här skulle även kunna förklara specifika problem som svårigheter att syresätta i uppförsbackar, min omåttliga trötthet, min ständiga huvudvärk (och mitt sug efter broccoli?).
Jag har t ex tränat backe som en tok och trots det så ville jag stupa redan i första uppförsbacken i Engadin. Känns plötsligt inte så konstigt med tanke på att det är stora muskler som jobbar och behöver syresättas i just uppförsbacke.
Efter att ha agerat förlossningsassistent till Ronja så åkte jag till bassängen på kvällen för att simma med masters i kortbana.
Passet såg ut enligt följande
Passet kändes roligt och utvecklande. Medleydelen gav fin puls i sann medleyanda och det kändes härligt att köra utan fenor. Höll mig till enhandsfjäril och det gick riktigt bra. Sådär så man blir förvånad.
Lyckades även förvåna mig själv med att frisimma med fenor utan större bekymmer. Kan ha berott på att vi körde kortbana.
Linda Doktár 