För ett år sedan hade jag ingen aning om att jag ett år senare skulle befinna mig på en kattutställning. Än mindre som utställare på en kattutställning. 

Katt har för mig länge varit detsamma som huskatt/bondkatt men då min man är allergisk så har det inte varit möjligt för oss att ha katt. Tills den sibiriska katten gjorde entré i vårt liv. En fantastisk semilånghårig, fluffig raskatt med ett socialt och trevligt temperament.

I augusti flyttade Ronja (eller S*Klockarbackens Menja) hem till oss och hela familjen fullkomligt älskar henne. Fick frågan från uppfödaren om jag ville testa att ställa ut henne och tänkte att jag alltid kan testa. Helt ny och obekant miljö men under mina två första utställningar fick jag mycket stöd och hjälp av uppfödaren.

I söndags ställde jag ut helt själv för första gången. Det började med att jag var tvungen att sy ett burskynke till buren. Dammade av mammas gamla symaskinen och hoppades att min 5:a i syslöjd från högstadiet skulle göra sig påmind. Ytterst tveksamt om den gjorde det men ett burskynke, toaskynke och en bottendel med vadd blev resultatet.

Ronja var mycket lugnare än den senaste utställningen och en riktigt fin bedömning av domaren. Hon blev Excellent 1 mot en annan junior av samma ras och färgställning. Därefter blev hon Best in Variant Total mot alla sibiriska katter med samma färgställning. Detta medförde att hon fick komma tillbaka för eventuell nominering till domarnas panel.

Vid nomineringen blev hon vald till domarens bästa junior och slog därmed domarens övriga juniorer oavsett ras. I och med detta blev hon nominerad till panel där utställningens alla domare har valt ut sina respektive bästa katter för en slutfinal. Att komma såhär långt är svårt och stort och jag var sjukt nervös när Ronja lyftes fram för en sista bedömning där var och en av de sju domarna tittade på de sju bästa juniorerna för dagen.

Ronja började bli lite less vid det här laget och fräste lite mot domarna. Dock inga klor eller nafs utan bara lite fräs för att visa att hon fått nog. När jag väl fick kliva fram för att ta över Ronja från assistenten för att invänta domarnas röster slog mitt hjärta galet fort. Knasigt att bli nervös för hur ens katt ska bli bedömd. Det spelar ju egentligen ingen som helst roll eftersom hon är fantastisk i våra ögon. Men på något sätt kändes det speciellt och stort att stå där. Jag var så överraskad och stolt över att ha kommit till panel.

Det var bara Ronja och en annan junior som fick röster av domarna och det visade sig att 5/7 domare röstat på Ronja. Jag var totalt överraskad och så chockad att jag tappade talförmågan. Ronja blev Best in Show (BIS) bland alla semilånghåriga juniorer den dagen, Best in Show, förstapris!