Utan att gå in på detaljer så har det varit några tuffa dagar här hemma med sjukdom. Nu är vi alla mer eller mindre på banan igen (om än något slitna och trötta). Bara att vara samlade känns väldigt bra.
Ord att bära med sig är att tillåta sig själv att känna lycka i de stunder man får tillsammans.
Finaste Wilja har blivit firad hela helgen lång. Vår lillfia fyllde tre år den 11:e augusti men feber satte käppar i hjulet för att fira i samband med födelsedagen.
Jag slås av hur fort tiden går och de utvecklingskliv vår Wilja har tagit under dessa tre år. Från en liten miniplutt som vägrade lämna mammas mage så har hon förvandlats till en självständig, nyfiken och viljestark liten tjej. Jag älskar att iaktta henne när hon plockar och leker med sina små Pippi-dockor eller hästar. Hon är så självgående i sin lek samtidigt som hon fullkomligt älskar att leka med storasyster.
Under sommaren har Wilja gjort ett språkmässigt språng och det är underbart att få höra henne reflektera och uttrycka sig verbalt. Det är som att få en helt ny inblick i hennes personlighet.
Det är bara att inse att Wilja inte längre är vår lilla bebis eller som hon själv uttryckte det ”Jag är en stor kille nu”. Finaste, älskade Wilja, du är fantastisk!
Loppan och jag har shoppat loss inför skolstart idag. Hon fick själv välja kläder och det blev både tröjor, byxor och klänningar. Passade på att rensa ur hennes befintliga klädförråd och det känns alltid lite befriande.
Lillfia däremot är fortsatt sjuk med feber runt 40 grader. Har precis bestämt att vi därför behöver ställa in hennes planerade treårskalas med släkten imorgon. Trist, men vi vill ju att lilla W ska må bra när hon blir firad.
Tillsammans med familjen gjorde jag Astrid Lindgrens värld torsdag och fredag. Vi bilade ner till Vimmerby redan i onsdags och övernattade på Karaktärshotellet. När vi bokade rummet två dagar innan vistelsen fanns bara de så kallade ekonomirummen kvar. Lite billigare och lite mindre, men samtidigt lagom med utrymme för två övernattningar. Barnen tyckte dessutom att det var jättebusigt att handfatet satt inne i duschen.
Vi körde nästan två heldagar på ALV. Första dagen var det allmän orientering och fokus på Pippi och Ronja. Dag två var det lite lugnare och vi kollade in Bröderna Lejonhjärta och Emil. Det var varmt, speciellt på fredagen men samtidigt perfekt väder för att strosa runt.
På fredagskvällen när vi kom hem hade jag så mycket spring i benen efter en dag i ALV och nästan fyra timmar i bil att jag stack ut på en liten runda trots att klockan var mycket. Hade en bra känsla och skramlade ihop drygt fem kilometer.
Igår var det rekordfint väder och vi hängde på Rösjöbadet större delen av dagen. Det är verkligen ett trevligt litet bad och perfekt för simning. Det är toppen att kunna passa på att turas om att simma medan barnen badar. Har nog aldrig simmat så mycket som den här sommaren.
Tog med tjejerna till Kaknästornet idag. De började med att rusa runt på lekplatsen nedanför tornet där det fanns en linbana, klätterställning och en liten stenlabyrint.
Efteråt åkte vi upp till våning 30 i tornet och åt lunch. Allt var så litet där uppifrån och barnen tyckte hästarna såg ut som små myror.
Lowa ville åka mer linbana så vi stack vidare till Augustendals i Solna där Martin slöt upp. Vi hann precis ta en fika på båthuset innan det började regna. Något som inte påverkade Wilja som vägrade hoppa in i bilen eftersom hon ville titta på hästarna (aka hättarna). Frågar man W vad hon önskar sig så är det just en häst, dock oklart i vilken form. Känner mig en aning villrådig inför hennes hästintresse, jag kan ju absolut inget om hästar eller ridning.
Lillfia i familjen älskar keso. Hon äter keso till allt och fröken var riktigt glad när jag hade tagit med keso till badet idag.
På träningfronten börjar jag få in en riktigt fin känsla i min simning nu. Älskar att simma i Rösjön och om jag tidigare kände mig ansträngd vid längre sträckor så tycks jag ha hittat ett lugn som får mig att glida fram längre sträckor utan problem.
Har haft en tuff löpvecka med både backintervaller och 800 metersintervaller. 800 metersintervallerna körde jag runt Mörtsjön och det är mer kuperat och ett mjukare underlag än jag är van vid (asfaltslöpning). Hade tänkt mig ett långpass idag men jag körde Enstas enmilare istället. Här är det återigen kuperat och mjukare men jag tycker att jag hade bra driv i benen idag. Börjar dessutom ana att jag löper bättre med mina Acceleritas än med mina dämpade Pegasus. Jag har nog kört Enstas 10 km utan paus tidigare men de senaste gångerna har jag fått känna mig besegrad. Dock inte idag. Jag körde på och matade på i backarna. Kanske är det kvalitetspassen som gett utdelning eller så är det yogapasset igår som hjälpt till att förbereda mig. Näst sista backen i Ensta är lång och seg men efter att ha kört backintervaller där tidigare i veckan så visste jag att det bara var att köra.
Måste tillägga att jag höll ett öga på Amfibiemannen igår och att jag allt är lite sugen på att köra nästa år. Kanske blir det ett mixlag med maken? Nu får jag längta lite till Ångaloppet istället.
Blodprov, jag hatar det. Det känns som att någon kör in ett stort rör i armen på en och sedan suger ut massa blod. Till råga på allt var jag dessutom tvungen att fasta och gå upp tidigt så det var inget jag såg fram emot. Men, jag gjorde det med mantrat ”få det överstökat” ringande i öronen.
Efter kort reflektion har jag kommit fram till att det är bra mycket lugnare att ta en spruta i jämförelse med den ångest och det obehag som blodprov är förenat med. Har säkert nämnt det förr, men ett av de jobbigaste minnena jag har från när tjejerna föddes är den där jäkla katetern som barnmorskan envisas med att sätta i handen (oavsett om den sedan behöver användas eller inte). Well, nu är det över för denna gång.
Dagen fortsatte under trevligare former med bad och simning i Rösjön. Jag tycker verkligen om vår lilla sjö. Blev inte någon lång sträcka men jag simmade rakt över sjön och tillbaka och avslutade med att kräma ur axlarna med mina simpaddlar. Körde med våtdräkt men jag måste säga att jag föredrar att köra utan.
På eftermiddagen blev det mer bad, fast denna gång i Stora Värtan, vid ett besök hos svärmor på Bastuholmen. Vi grillade och gav oss ut i roddbåt. En fulländad dag och jag känner mig lagom solmosig nu på kvällen.
Sprang långa backar igår. Inte jättebrant, men en av de backar som suger när man kör femman eller tian i Ensta-spåret. Hade siktet inställt på åtta omgångar men började vela på väg dit. Kanske skulle jag bara köra sex omgångar istället. Nej, jag ändrade taktik och tänkte att jag skulle ta det lugnt och fint uppför backarna och sträva efter god teknik. Det gjorde backarna överkomliga och när jag var klar hade jag kört drygt fem km backe upp- och nedför. Det kändes tungt i låren mot slutet så jag tror jag fick den effekt jag var ute efter. Återigen ramlar jag in på det här med att intervaller och framför allt backintervaller inte behöver göra en kräkfärdig.
Har ägnat mig åt återhämtning, park- och trädgårdshäng idag. Körde två korta yogapass ute i trädgården och det var väldigt rogivande. Önskar att det var möjligt att utomhusyoga året runt.
Premiärsimmade ute och i nya våtdräkten igår. Det var inte en helt angenäm upplevelse. Jag känner ett starkt obehag när det kommer till simning i öppet vatten. Det går fint så länge jag håller mig nära stranden men så fort jag är ute på djupare vatten så får jag lätt panik och känner en otrolig stress. Det funkar inte jättebra när man försöker crawla eftersom lugn är a och o då.
Hade dessutom stora problem att navigera, men det gick betydligt bättre när jag idag körde ytterligare ett crawlpass.
Igår blev det kvällsbad för resten av familjen. Jag höll mig på land och kollade in de andra. Ett par swimrunnare simmade förbi och jag vet inte om jag känner mig sugen eller vettskrämd.
Känner mig oförberedd för ett swimrun-lopp men om man tänker efter så har jag faktiskt ägnat våren åt att både springa långt och att simma.
Dagens utsikt.
Linda Doktár 