Kan du läsa vad Sofia skriver om vårt lopp.
Blir du sugen på ännu mer läsning så finns även Theresias race report.
Kategoriarkiv: Swimrun
Det är nära nu
I tisdags kom vi fram till Silvaplana efter en rafflande flygtur där en man i raden bakom Sofia och Jonas svimmade för att strax därefter kaskadkräkas. Lite läskigt och mannen i fråga verkade må långt ifrån bra.
Efter flyget väntade tre olika tåg. Först in till Zürich centralstation för att därefter fortsätta med ett icke-luftkonditionerat tåg till Chur. Det var värmebölja både utanför och inuti tåget.
I Chur var det dags att byta till tåget som går längs glaciärexpressens räls. Otroligt vackra och bildsköna vyer och på detta tåg kunde man hänga ut genom fönstret och känna luftdraget. Banan är en del av world heritage och var rätt maffig när vi inte dog värmedöden, vilket vi gjorde mest hela tiden.
Väl framme i St Moritz blev vi upphämtade av hotellet (Conrads Mountain Lodge) som hittills visat sig vara en fullträff. Trevlig personal, trevligt boende, frukost och eftermiddagsfika är inkluderat och likaså cykelhyra, buss- och linbanebiljett. I really like this place.
I- och urstigning
Efter att ha tupplurat i en och en halv timme stack jag till Rösjön och mötte upp Sofia och Linda M. Planen var ett kort pass för att träna i- och urstigning. Jag var sådär härligt sömnmosig och gjorde tabben att ta bort sminket och smörja in mig innan passet. Tips från coachen: smörj inte in ansiktet innan du ska simma eftersom brillorna då inte håller tätt.
Fick träna fler än en simsträcka på att simma utan sikt. En jäkla tur att jag slapp navigera och kunde ligga och kisa lite efter linan som Sofia och jag satt ihop med.
Tre glada muppar
Episkt träningspass
Inget SL-kort betyder transportcykling när man bara har en dag kvar innan sommarsemestern drar igång på riktigt. Idag fick jag premiärcykla min nya skönhet till jobbet och det kändes mindre slitigt än på gamla Ruben och jag var inte halvt död när jag kom fram. Vet inte om det gick så mycket fortare men jag var rätt nöjd att benen var med mig överhuvudtaget med tanke på söndagens swimrunlångpass med Sofia.
Vad var det då för swimrunpass? Jo, Sofian och jag drog till Rösjön och simmade över till Sollentuna-sidan för att därefter springa till Väsjöbacken. Väl där drog vi fyra backintervaller. Gång uppför, löp utför. Det var så varmt i våtdräkten att det kändes som att huden skulle ta eld i vilken sekund som helst. För att överleva var vi tvungna att sjunka ned i det lilla vattenhålet nedanför backen. Very classy.
Efter fyra vändor i backen stack vi tillbaka till Rösjön och simmade över till Täby-sidan där vi hade base camp med vätska och energi. Efter 12 minuter (som jag fortfarande inte fattar vart de tog vägen) så gjorde vi om allt igen. Över Rösjön, bort till Väsjöbacken, fyra vändor upp (med pit stop i näckrospölen) och sedan tillbaka och över Rösjön. För att sluta med fanan högt så drog vi två korta backar upp till parkeringen och en minisimning till flytbryggan innan vi ansåg oss klara.
Under dagen drack jag kopiösa mängder vatten, vätskeersättning och sportdryck. Klämde dessutom i mig åtskilliga fruktpuréer, dumlekolor, en halv bar, tre GT-tabletter och en bit delicatoboll. Jag tyckte att jag hanterade vätske- och matintaget riktigt bra och slapp de värsta frossbrytningarna, huvudvärken och energidipparna. Till och med magen höll sig på mattan utan krångel och då avslutade jag under sista backen med att dra i mig en winforce gel för första gången.
Det här passet var fantastiskt bra. Härdande och stärkande på så många olika sätt. Allt som allt var vi ute i knappt fyra timmar och jag (som inte ofta får träningsvärk) stapplar runt som en stelopererad.
Halkat efter
Har halkat efter i bloggutmaningen men tänker att det är så livet är. Ibland flyter allt på och är toppen. Andra dagar känns mer åt det miserabla hållet. De senaste dagarna faller dessvärre åt det senare hållet då jag haft förkylningskänningar i kroppen. Jag hoppade över löpningen i måndags men simmade på kvällen. Simmade 100-metersintervaller men saknade tryck. Drog dessutom på mig en fruktansvärd vadkramp i näst sista sprintintervallen på 50 m. Var bara att flyta in till kanten och lomma hemåt.
För att bota detta så var jag som jag tidigare nämnt på massage på tisdagen. Börjar fundera på om den löste upp massa skräp i kroppen för alltsedan massagen så har jag mått, ja, skräp. Jag har känt mig trött i kropp och lungorna bjuder på en tung och ansträngd andning. Addera en touch av halsont så har vi ringat in mitt nuvarande tillstånd. Amatör, som jag inte borde vara, men som jag är så stack jag ut på lite kvicka intervaller igår. Som en del i min uppladdning till Stockholm swimrun på lördag. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Pulsen löpte amok och det brände i lungorna även om farten var modest.
Som om gårdagen inte visade på amatörskap nog så fick jag för mig att jag minsann skulle transportlöpa hem ca 6 km. Gör inte så om du känner dig lite förkyld, det blir inte bättre. Följden blev att jag dels dog värmeslagsdöden och dels dog någon sorts ansträngningsdöd och var tvungen att avbryta efter 4,5 km och ta Roslagsbanan en station för att därefter promenera hem. Väl hemma kändes det som att febern lurade bakom knuten och jag kände mig tvungen att börja bete mig lite vuxet och ställa in simningen som skulle ha ägt rum på kvällen.
Om vi ska se lite positiva saker i de senaste dagarnas händelseutveckling så
- har det varit kalasfint väder
- har jag köpt en swimrundräkt (som invigs på lördag och än en gång faller jag in under facket amatör för det vet ju alla att man inte tävlar i testad utrustning…)
- har jag annullerat en cykelbeställning från Rose Bikes
- har jag beställt en ny cyclocross
- fick jag spontanpresenter av min man från Leilas General Store
- fick jag ”krya på dig”-choklad av den samme lite senare på kvällen
Öppet vatten igen
Det känns bra att ha dragit igång öppet vatten-säsongen trots att det fortfarande är rätt kyligt i vattnet. Allt som inte dödar, härdar. Eller hur var det nu?
Det var många i Öppet vatten-gruppen på FB som var positiva till dagens simning men som sedan var tvungna att ställa in. Så kan det gå ibland men vi var fortfarande tre tappra som slängde oss i vattnet. Vi hade dessutom förmånen att ha en hejarklack i form av Micaela från triathlonbloggen.nu som dessutom var snäll att dokumentera vår framfart (!?).
Koster, vi ses i höst
Så. Galet. Pepp. Igår ramlade det in en inbjudan till Koster swimrun till mig och Soffipropp. En swimrunsäsong som såg ut att sluta i och med Ångaloppet förlängdes plötsligen två månader. Loppet går den 3:e oktober och består av 7 km simning och ca 17 km löpning på Västkusten.
Det kommer att bli en kontrasternas swimrunsommar/höst för oss:
- Stockholm swimrun – närområde och storstad
- Engadin swimrun – bergslöpning och alpsjöar
- Amfibiemannen – Stockholms skärgård
- Ångaloppet – trail, insjö och hav
- Koster swimrun – västkusten och hela 29% simning
Rock’n’crawl, öppet vatten och trösklar
Busy bee, busy days. Precis som det ofta är såhär i maj så hopas aktiviteter, träningar och roligheter. Under det senaste dygnet har jag hunnit avverka aktiviteter som nästan skulle kunna fylla en vecka.
Har HCM-scannat Ronja för att säkerställa att hon har ett friskt och fint hjärta inför den tilltänkta parningen. Om allt går som det ska så siktar vi på att försöka para fröken runt midsommar. Det är många prylar som ska falla på plats och jag känner mig lätt bortkommen i denna djungel av tester och förberedelser för att försöka skaffa kattungar. Jag är dock lyckligt lottad som har Ronjas fantastiska uppfödare att rådfråga. Vete tusan hur jag skulle få koll på allt utan hennes expertis. Nu återstår blodprov, utställning och löp.
Lowa trotsade regnet och hoppade och hoppade…
Samma eftermiddag som veterinärbesöket hade vi träningstillfälle nummer tre i friidrott för barn födda 2007. Det är så otroligt roligt att vara med som tränare. Det gäller dock att kunna improvisera och detta fick jag och de andra tre tränarna praktisera när det fullkomligt vräkte ned efter knappt 30 minuter av träningen. Ingen hit att hoppa höjdhopp på en matta som är som en mindre pool med regnvatten. Barnen höll gott mod och humör och jag ser fram emot de kommande träningarna.
På kvällen skippade jag masterssimning till förmån för den rock’n’crawl-kväll som Medley anordnande i Mörbybadet. Om det var så mycket rock som skvalade ur högtalarna kan vi diskutera men det var gott om plats och jag, Maria, Theresia och Sofia körde ett trevligt pass som gav mig en liten boost. Det är så jäkla lätt att simma i 25:a i jämförelse med 50:a och längderna avverkas i ett nafs. (Att det tyder på att jag har viss bristande teknik som ger sig till känna när jag inte får dra nytta av de extra frånskjuten…det väljer jag att bortse ifrån just i detta nu).
Startade denna dag okristligt tidigt med att möta upp samma donnor som under simmet igår (plus Malin och Mårten). Denna gång vid Café Sjöstugan vid Brunnsviken för att chocka kroppen med mer öppet vatten-simning. Runt tio grader även denna gång och jag tyckte det kändes lättare än senast. Klart det var kallt, men jag var betydligt mer mentalt förberedd denna gång och tyckte inte att det var så farligt. Skakade dock rätt friskt efter den korta simturen och var tvungen att duscha varmt och därefter bädda ner mig för att återfå normal temp i kroppen. Ser dessa tidiga dopp som självförtroendebyggande och mentalt stärkande. Vi snackar ingen egentlig distans men i detta skede känns inte det som det viktigaste.
Sofia var vänlig nog att låta oss andra hoppa i först. 😉
Rutin och sensation
Det har hänt igen och kan snart klassas som en rutin. Jag har cyklat både till och från jobbet och den största skillnaden är att jag känner mig oförskämt fräsch i kroppen. Kanske var det gårdagens långa sovmorgon och extra power nap eller så var bara dagsformen lite extra bra idag.
Det står sig dock inte alls i jämförelse med det jag gjorde tidigt i lördags morse då jag premiärsimmade i öppet vatten. Var nervös innan och trodde jag skulle dö av någon sorts köldchock men jag, Theresia och Maria tog varandra i händerna och hoppade tillsammans. Det var fint, lite som när Bröderna Lejonhjärta kastar sig ut över ett stup för att komma till Nagilima. Fast vi kom aldrig til Nangilima utan plumsade istället rätt ner i Brunnsvikens 10-gradiga vatten och flöt strax upp som små korkar.
Swimrun kan vara något av en prylsport.
Att påstå att det inte var kallt är väl att ta i, men det var inte alls så kallt som jag hade trott. Utrustad med swimrunklippt våtdräkt, kortärmad ulltröja, långa kompressionsstrumpor i ull, terrängskor, neoprenhuva och simglasögon så kände jag mig väl rustad. Det stack i händer och fötter och jag fick lite jobbigt att andas och drog snabbt upp i någon sorts stresspuls, men det känns som en vanesak. Efteråt firade vi vår bragd med fika i solen.
Nu vet jag
Jag är hon som springer. På platten, i backar, på asfalt och i skog. Jag upplever gärna nya platser löpandes och springer gärna på semestern. Jag springer sällan på löpband men desto oftare transportlöper jag på vägen hem.
Jag är hon som simmar. Jag simmar i bassäng och öppet vatten. Jag simmar själv och i mastersgrupp och jag praktiserar alla fyra simsätt. Jag älskar friheten i att simma i sjöar och ta mig till nya platser som är otillgängliga till fots.
Jag är hon som triggas av utmaningar och som bestiger Kebnekaise ena dagen för att simma 10 000 m nästa dag. Jag finner utmaningar och kickar i upplevelser och gärna i samband med fysisk aktivitet. Swimrun, äventyrslopp, traillopp, ultralopp. Det är den typen av lopp som får det att pirra i magen på mig.
Häromdagen satte Petra Månström på Maratonbloggen ord på det hela. Jag är en äventyrsmotionär.
Linda Doktár 