Crazy weekend

Inget latmaskande denna helg inte. Från det att jag slog upp ögonlocken i lördags har det varit fullt ös. Friidrottsträning, 40-årsfika, middagsgäster och snorkelträning. När jag väl la mig bredvid lilla W för att natta henne så tog det ca 5 sekunder innan jag sov djupt. I sådär 12 timmar tills det var dags att veva igång söndagen.

Söndagen inleddes med att vi försov oss och fick stressa iväg barn och sedan oss själva för att hinna spa:a på Sturebadet. Tycker att vi skötte oss bra väl på plats när vi drog igång ett gympass med marklyft, knäböj och bänkpress. Efter det fick vi varva ner, pusta ut och ta det lugnt. Vi hydromassagebadade (aka bubbelpool), badade i den vanliga poolen och höll därefter på att somna i aromarummet. 

Vi kvicknade till av hunger och högg in på brunchen innan det var dags att styra stegen hemåt och svida om till supermandräkt i neopren. Hade blivit övertalad att karparna i Ösbysjön inte alls var farliga och att de dessutom sannolikt fortfarande sov. Det gjorde de inte. De visade sig dock vara snälla och framför allt rädda för oss grodmän i full swimrunmundering.

Rakt över sjön var det ca 160 m och vi varvade simning med löpning och knåpade ihop runt 1000 m simning totalt.  Passade på att testa mina nya swimrunskor från Icebugs och de fungerade som förväntat alldeles utmärkt.

Annonser

Streptokocker was here

Förra veckan blev en riktigt vacker och solig vecka med sommarvärme. Perfekt för träningsaktiviteter utomhus…om man (som i jag) hade varit frisk.

Ungarnas utdragna och två veckor långa sjukdom visade sig vara streptokocker i halsen. Penicillin och rida ut stormen (och samtidigt gå varandra på nerverna hemma i the never ending sjukstuga). Allt verkade ändå vara frid och fröjd tills i onsdags då Martin fick feber.

Torsdag förmiddag fick jag trots febrig make dispens från sjukstugan och stack till Rösjön för att möta upp Elin, Åsa och Susanna för swimrunpremiär. Första doppet fick det att isa i pannan och svida en aning i halsen (börja ana oråd). Men man kan inbilla sig så mycket när det är kommer till utmaningar så jag viftade resolut bort alla negativa tankar och tyckte att resterande del av rundan var härlig.

På kvällen sa det pang och jag fick feber och riktigt ont i halsen. Det var ingenting emot hur sjukt galet jäkla tokont jag hade morgonen därpå. När man upplever att man går runt och i princip dreglar för att man inte kan svälja sin egen saliv, då gör det sjukt galet jäkla tokont.

Som två föräldrazombies släpade vi oss till husläkaren med två penicillinbehandlade och superpigga barn i släptåg. The verdict…streptokocker och 10 dagars penicillinkur. Min plan att springa Lidingö Ultra 26 km samma söndag flaxade således ut ur fönstret innan jag hann blinka. Det går fula och sjuka troll i mina lopp och jag har nu lyckats bomma att starta i både Ursvik Ultra 45 km och detta lopp inom loppet av ett par månader.

Efter bara ett par dagar med penicillin mår jag finemang vilket gör det svårt att sitta bredvid och iaktta hur folk tycks gå man ur huse för att cykla, simma, springa och styrketräna i det fantastiska vädret. Avundsjukan visar ett ytterst fult tryne och jag försöker peppa mig själv med att jag snart är tillbaka med full fart och full styrka. Samtidigt påminner jag mig själv om Elins kloka ord om vikten av vila och att ta streptokocker på allvar. Det handlar om 10 dagar av mitt liv, det klarar jag.

Nu lyser solen


Tvära kast i humörtoppen här. Om de senaste dagarna har gått i moll (framför allt på löpfronten) så kom jag idag till en vändpunkt där roliga och trevliga saker började trilla ner från skyn. Utan inbördes ordning:

  1. Integrera Amphibians (jag och Kicki) är anmälda till deltävling 1 i Swimruncupen.
  2. Attack of the Invisible Rubber Ducks (jag och Sofia) är anmälda till Ulvjakten trail.
  3. Jag fick spontanfikabesök av Annika och världens finaste lilla Saga.
  4. Jag tog mig hem med fin transportlöpning i kvällsljus genom trollskogen.

  

Simstyrka

För första gången på veckor (månader?) tog jag mig till simhallen en mastersonsdag. Jag riktigt längtade efter att få testa mina nya fenor och efter att få träffa simkompisarna. Dagen till ära körde Caroline ett styrkepass á 20 min innan simningen drog igång.

Det var armhävningar, burpees, upphopp, magövningar, rygglyft. Totalt 20 övningar där vi jobbade i 45 s och vilade 15 s. Bara att få ett styrkepass gjorde det värt att gå till simningen.
Själva simningen gick som på en dans. Vi började med fjärilsteknik och jag fick chans att testa nya fenorna. Fick genast kramp i vänster fot men insåg snabbt att det var för att jag försökte knipa tag med tårna trots att det inte behövdes. Fenorna är rymligare i foten och av ovana var jag rädd att tappa dem. Väl avslappnad fick jag fin fart och känsla.

Passet fortsatte med en del bröstsim och mycket benspark. Både bröstsimsbenspark och frisimsbenspark och jag kände hur fint det brände i benen mot slutet. Starka ben är inget jag tackar nej till.

Simboozt

Min simträning har inte nått några nya oanade höjder under hösten och vintern utan har ganska exakt ramlat in i förutspått fack. Varken framåt eller bakåt, vilket faller naturligt eftersom jag inte orkat försöka ta mig någonstans.

Av den anledningen anmälde jag mig gladeligen till en simboozt tillsammans med några tjejer och killar från Norra Stockholm Endurance och Täby Sim under ledning av Coach Ludde. Satan i gatan vad roligt det är att träffa likasinnade, få träna tillsammans i en mindre grupp och att få lära känna nya trevliga människor.

Simboozt betydde att jag gick upp i ottan både lördag och söndag och infann mig kl 6.30 i simhallen (och kl 18.30 på lördagskvällen). Pigg som en mört fick jag och övriga åtta deltagare börja med 15 minuter rörlighet och simspecifik styrka på land med ett refitband. Otroligt nyttigt och enkelt. Varför har jag inte gjort sådant tidigare?

De tre olika simpassen hade olika fokusområden med den gemensamma nämnaren att vi tränade för ”öppet vatten”. Coach Ludde delade med sig av tips och drillade oss inom följande områden:

  1. Vattenläge (kroppsposition) och andning
  2. Bentag och armtag
  3. Rytm och balans

Vi fick simma en hel del med band/slang runt fötterna. Både med och utan dolme för att känna efter hur vattenläget förändrades. Dolmen skulle gärna placeras vid fötterna för bästa effekt och det kändes otroligt nyttigt och lite knepigt att inte ha hjälp av bensparken för att hålla vattenläget. Samtidigt blev det extra tydligt att huvudets position påverkar och att jag var tvungen att trycka ned huvudet bra mycket mer än jag är van vid.

Vi laborerade med andning, antal armtag och 2-takts resp 6-taktsbenspark. Tränade på vertikal benspark och att ligga tätt i slinga med ca 2 s lucka. Vi fick testa hur balans och rytm påverkas av att simma med en fena och en paddel och vad som händer om vi blundar när vi simmar. Vi testade att drafta i vingformation, att sikta och navigera.

De två första passen avslutade vi med en varsin serie om 12×50 resp 15×50 m. Det första passet laborerade vi med fart inom 50:orna (25 h/25 l, 50 h, 50 l osv). Pass nummer två körde vi en serie med starttider där vi skulle ligga i tät slinga med ca 2 s lucka och med alla nio deltagare på samma bana enligt:

  • 3×1:10
  • 3×1:05
  • 3×1:00
  • 3×0:55
  • 3×1:00

Så sjukt jobbigt och roligt på samma gång. Ville ge upp redan efter några 50:or eftersom det gick i högt tempo från start (de längst fram körde med fenor och uppdraget var att ligga på varandras fötter). Kändes som att vi satt ihop i ett pärlband av simmare och ligger man i tät slinga är det bara att hänga på och hålla ihop.
Jag fick med mig två individuella nycklar att jobba vidare med och den första var att trycka till ordentligt i pushfasen. Jag fick även veta att jag har ett naturligt bra vattenläge som jag kan jobba med att finputsa så att det blir precis lika bra som det jag hade med slang och dolme vid fötterna.

Annat jag tar med mig från helgen är:

  • Att träna med band/slang
  • Att träna simstyrka och rörlighet
  • Diverse olika övningar för att lägga grunden för utomhussäsongen
  • 2-taktsbenspark

13 timmar och 146 steg

Tretton timmar är rätt lång tid. Speciellt om man pratar om sömn. Efter att ha varit på en formidabelt trevlig matlagningskurs med Lovisa och 11 andra glada tjejer så vaknade jag med migrän igår. Det var en elak variant och trots medicin så var jag utslagen i totalt tretton timmar innan jag började komma tillbaka till livet.

När jag väl vaknade till så såg jag att jag och Sofia fått en plats i Rockman Swimrun 2016. Det känns pirrigt och läskigt och sjukt spännande. Det ser alltså ut som att vi återigen kommer att stå på startlinjen till ett lopp som promotar kalla simningar och runt 2500 höjdmeter varav en stigning sker via trapporna i Flørli som stoltserar med 4444 steg. Upp till himlen (igen).

  
För att känna efter hur många trappsteg vi snackar om gick jag de åtta våningar som vi har på jobbet och räknade antal steg. 146 steg… För att nå upp till toppen av Flørli behöver jag alltså ta trapporna upp till plan 8…få se nu…30 gånger. 30 gånger! Har svårt att greppa hur många gånger det är och hur lång tid det kommer att ta. Försöker lugna mig själv med att spiraltrapporna i ett instängt trapprum inte alls är samma sak som 4444 trappsteg i vacker natur.

Nästa år

Under mitt och Sofias långpass i Ursvik i söndags så hann vi vrida, vända, stöta och blöta några potentiella swimrunlopp inför nästa år. Vi letar efter ett lopp med enhörningar och trippla regnbågar. Sedan kommer vi att köra andra lopp också, men vi vill ha ett lopp som är det där lilla extra.

Lopp med enhörningar och trippla regnbågar tycks ofta inkludera kallt vatten och många höjdmeter. Kanske är det vad som krävs för att se magiska djur och naturfenomen…att det är så pass kallt och högt att man börjar hallucinera.

I jakten på lopp har vi skickat en intresseanmälan till Rockman swimrun som går i närheten av Stavanger i Norge. Nu väntar vi med spänning på att se om vi kommer med. 

Fotograf: Nadja Odenhage