Lowan hade knåpat ihop en ring till mig igår och vem gillar inte spontana fredagspresenter.
En annan ”present” var startbeviset till Stockholm marathon, game on.
Simningen igår
Simningen igår var riktigt rolig och jag tror att mycket av känslan ligger i att jag upplever att jag nu behärskar crawl så pass att jag har kommit till en ny nivå. En nivå där jag fullt ut kan tillgodogöra mig teknikövningar och laborera med kraft och hastighet.
Vi började med uppvärmning där varje person i gruppen fick välja en teknikövning som vi sedan simmade i 50 m. Vi var åtta personer men jag minns bara sju övningar.
50 m frisim
50 m catchup
50 m med tre armtag per sida
25 m torktumlaren
25 m frisim
50 m så få armtag som möjligt
50 med andning på sju (vilket jag inte klarade hela vägen)
50 m snabbsim med gemensam start (43 s)
Efter uppvärmning gick vi träna på kroppskontroll med benspark. 50 m benspark på mage, rotera till vänster sida, rotera till rygg, rotera till höger sida. Efter dessa var det 100 m med flytdolme. Hela blocket upprepades ytterligare en gång.
Efter dessa övningar fick vi laborera med hastighet och armtag.
25 m i tempo 2,5 av 5
25 s, 24 armtag
25 med färre armtag, snabbare tempo
21 s, 20 armtag
25 m med fler armtag, högre hastighet
18,5 s, 28 armtag
25 m långsamt med få armtag
32 s, 16 armtag
Det här var riktigt skoj och avslutningen blev 25 m lugn simning följt av 25 m på tid 17,75 s. Fick ett uselt frånskjut, men kämpade på bra.
Någon gång ska vara den första
Idag hade jag ytterst begränsad tid för löpning på lunchen så mina alternativ var att strunta i att springa eller köra något typ av superintensivt och kort intervallpass. Bestämde mig för att testa Tabata-intervaller och då detta var min första gång så blev det som en testomgång.
Först en kort uppvärmning på ca 5 min och sedan två set Tabata, dvs löpning i högt tempo i 20 s följt av 10 s vila som upprepas åtta gånger. Sekunderna rasade iväg både i intervaller och vila. Körde en längre paus mellan de två seten och samlade lite kraft. Trots det så gick de åtta intervallerna i set två betydligt långsammare än i set ett. Tar det som ett tecken på att jag körde på bra i set ett.
Seger
Idag segrade jag över min mage under långpasset. Magen tyckte att det var läge att börja stöka redan på morgon (som om den visste vad som väntade). Det är sällan ett bra tecken men idag preppade jag mig med två Dimor-tabletter och hade inte ett enda magbekymmer under de 28 km jag sprang med Sofia. Känslan avseende magen var fantastisk! (Sen var det såklart tungt att mana på benen i nästan tre mil, men utan magbekymmer så var det betydligt lättare.) Kunde till och med knapra både bar och energidryck.
Rundan gick från Danderyds sjukhus, runt Brunnsviken mot Haga och sedan ut på Djurgården och tillbaka via Gärdet och Stora skuggan. En trevlig och omväxlande runda och jag är som mest stolt över att vi efter ett sista mat och vätskepromenaden i Stora skuggan lyckades ta oss hela vägen till DS utan stopp. Backarna mellan Ekhagen och DS är inte helt angenäma med 24 km i benen.
Prepp inför långpass
Jag tillhör tyvärr den grupp om ca 50 % av alla långdistanslöpare som har så kallad löparmage. Min mage får frispel efter någon timme eller två och under jubileumsmaran började magen bråka vid ca 14 km och sedan satte den mina krafter på prov fram till målgång. När jag som bäst behöver vatten och energi efter ett par, tre timmars löpning så får jag inte i mig någonting. Minns att jag tvingade i mig yttepyttesmå bitar bar som liksom fick lösa upp sig i munnen.
På samma sätt som jag hade problem på maran, så bråkar magen på långpassen. Försöker hitta sätt att förbereda mig med bra mat, mycket vatten och liknande, men har ännu inte hittat något vinnande koncept. Googlar man på problemet så verkar det inte heller finnas någon uppenbar lösning eller hjälp. Jag blir mest förargad över att det är min mage som sätter käppar i hjulet för mig när det kommer till längre distanser. Ben och kropp kan vara pigga men när all energi försvinner och man inte kan tillgodogöra sig ny så känner man sig snabbt urlakad.
Förra veckan var en usel löparmagdag så nu håller jag tummarna för att dagens pass går bättre.
Dubbelstick
Inför vår resa till Egypten så har vi idag varit och fyllt på vårt vaccinationsskydd. Passade även på att låta hela familjen vaccinera sig mot TBE. Sammanlagt har vi idag tagit sju sprutor och för första gången någonsin så var jag kolugn.
Sprallben
Älskar att springa (ibland). Inte så mycket när det är långt och magen bråkar. Idag klaffade det mesta. Vårvindar (en aning blåsigt men ljumt), pigga ben, sopade gator.
Under my umbrella
Är det ungefär lika blött som utanför. Att cykla och samtidigt försöka skydda sig själv mot regn och kastvindar med ett stort paraply är inte att rekommendera. Det känns som en ren lyckoträff att jag inte blåste omkull. Hade jag haft ett sådant där fjösigt litet miniparaply så hade jag aldrig klarat mig helskinnad till tåget. Tacka vet jag mitt färgglada Ikea-paraply.
Kork
Lowa är som en liten fisk i vattnet och samma gäller Wilja. Jag hoppas att de ärvt min förmåga att flyta som en kork. L gör stora framsteg i sin simskola och nu är det inte långt kvar tills hon helt behärskar bröstsim. Själv känner jag att min crawl börjar kännas naturlig. Behöver slipa mer på tekniken för att få fart men känner mig bekväm och avslappnad i vattnet. Jag är kompis med vattnet.
Kaosnatt
Vi körde en natt i kaosets tecken och jag kan idag sålla mig till de hålögda småbarnsföräldrarnas skara. Har en lätt touch av huvudvärk och allmän trötthet.
Wilja är nog på väg att bli sjuk och var skruttig och ledsen i natt. Lowa sov relativt bra men körde ett ordentligt sexårsutbrott på morgonen. Som en liten vulkan eller ilsket litet bi.
Linda Doktár 