Fantastiskt fanatiskt

Publicerat i Allmänt av


Fullkomligt fantastisk träningsvärk i de sneda magmusklerna är resultatet efter ett backpass jag körde för några dagar sedan. Som motvikt till förra veckans långa backintervaller på asfalt så begav jag mig till spåret och den backe som stoltserar där. Backen är ca 100 m lång och ca 10-12 höjdmeter. Den känns brant som sjutton men är en lilleputtbacke i jämförelse med bergen jag kommer lattja med i Norge.

Men som det är med det mesta så gör man så gott man kan med de förutsättningar man har. Skulle jag bege mig till högre höjder skulle det sno för mycket tid av min dag.


Fördelen med den här backen är att den är trevlig att harva uppför och sedan optimal att dra på utför. Det är ofta när det är brant eller tekniskt som det kan ta emot att våga släppa lös farten utför. Här är det brant och med inslag av rötter så blir det dessutom något tekniskt. För att våga flyga nedför så vilar jag ner pulsen både uppe och nere.

Tio gånger upp

Tio gånger ned

När jag väl börjar min färd neråt försöker jag tänka på korta och snabba steg. Jag låter armarna hänga fritt och använder dem för att upprätta någon form av balans. Mot slutet av backen innan den flackar ut så släpper jag helt och låter kroppen accelerera. Det är enorm kick när farten är som högst och jag inbillar mig att det är något liknande som riktigt snabba löpare upplever under korta och explosiva lopp.

Avslutade med att ta mig upp på ett litet berg och slungades omedelbart tillbaka till när jag tog mig över berghällarna på Utö. Ett fint minne och en härlig natur.

Intervalldöd och yoga

Publicerat i Löpning av

Spontanshoppade ett par Saucony Kinvara 7 igår. Har sneglat på dem ett bra tag men har av någon anledning valt att inte följa min magkänsla och har istället förlitat mig på kunskapen hos de som jobbar på Runners store och Löplabbet. Det har slutat dåligt varje gång och jag har alltid gått hem med ett par skor som jag inte har trivts med. Först ett par Nike Pegasus som enligt uppgift skulle vara väldigt lika de Vomero som jag trivdes i. Icke då. Det visade sig vara en helt annan sko som inte riktigt funkade för mig. Därefter blev det ett par Asics DS Trainer med pronationsstöd eftersom jag har en liten liten pronation på höger fot. Följden av detta blev att vänster sko kändes helmysko. Mitt förtroende för säljarna är således inte på topp och jag drar mig för att skaffa nya löparskor.

På samma sätt som jag har gått på känsla när det gäller trailskor gick jag således på känsla gällande mängdträningsskor denna gång. Knatade in på Intersport och sa bestämt att jag ville ha ett par Kinvara. Fick provspringa dem utan att provspringa i ett par testskor först och tro det eller ej, det såg jättebra ut. Lite pronation på höger fot men så pass liten att den var nästintill försumbar.

Provsprang nya skorna redan samma eftermiddag med strålande resultat. Tog med Martin till Tibble IP och drog igenom ett gäng intervaller (4 min, 2×2 min, 4x60s, 4x30s). På de ”långa” intervallerna låg Martin i ytterkurva men på enminutersintervallerna pinnade jag på så pass bra att vi kunde ligga på samma bana och komma ungefär lika långt.

Samma dag hade jag förmånen att få gå på ett 75 min långt yogapass tillsammans med Elin som fokuserade på axlar och att öppna upp bröstet. Jag kan potentiellt ha världens mest framåtroterade axlar så passet gjorde mig gott och axlarna kändes lagom uppmjukade (läs mörbultade) efteråt. 

Överreaktion

Publicerat i Löpning av

Tydligen trampade jag på någons tå under dagens tur i skogen. Någon överreagerade och blev skitsur och bestämde sig för att attackera min hälsena med ett getingstick. Sedan började det ösregna…

Långa backar en fredag

Publicerat i Löpning av


Efter en lat dag var benen pigga som tusan på att springa på kvällskvisten. Stack ut efter middagen och körde ett backpass.

Uppvärmning och därefter 5×500 m backe med fokus på god form och att hålla frekvensen utför. Det är lätt att ta långa steg utför och tappa frekvensen så jag brukar aktivt fokusera på det under vissa pass.

Jag fullkomligt sprudlade av energi idag och hade god fart rakt igenom passet och detta oavsett lutning. Det ger en fin känsla inför Rockman som är mindre än en månad bort. 

Stockholm Triathlon 2016

Publicerat i Allmänt av

Tove, Sofia, jag och Elin efter väl genomförda lopp

För några veckor sedan blev jag peppad att anmäla mig till Stockholm Triathlon olympisk distans. Efter förra årets sprint så har jag varit lite sugen på att köra triathlon igen och var väl inte alltför svårövertalad när ämnet kom upp. För att inte harva i samma gamla hjulspår så valde jag Olympisk. Ny distans betyder alltid pers (så länge man kommer i mål) och ett pers är ett pers är ett pers. Utifrån förra årets resultat och min totala avsaknad av cykelkompetens så tippade jag på att komma i mål runt 3 timmar och 10 min.


Var lugn och kände mig inte särskilt nervös inför loppet vilket fick mig att göra allt det där man inte ska göra inför ett lopp. Skaffade ny utrustning i form av både kläder och nya däck dagarna innan. Körde intervaller och drack rödbetsjuice, trots att det är ett icke-testat och högst icke-verifierat upplägg för mig. Tog med andra ord inte loppet på så stort eller blodigt allvar utan tänkte att det går som det går. Till råga på allt hade jag en hemsk migrändag dagen innan loppet. Åt migränmedicin och vilade men huvudvärken from hell vägrade ge sig under dagen.

Tove och Elin känner sig redo

På race day blev jag upplockade av Elin och tillsammans med Tove begav vi oss in till incheckningen vid Stadshuset. Förra året ringlade sig kön till incheckningen lång men i år gled vi in på en gång och hann förbereda växlingsområdet med gott om tid tillgodo. Jag dukade upp prylar för cykling och löpning på en handduk och såg till att ha en mental bild över vad som skulle ske vid växlingarna. Därefter tog vi ett varv runt området och tittade på simstart och var cyklingen skulle ta vid. Vi sprang på Johan, Björn och Andreas som som skulle starta 30 min innan oss och de verkade taggade till tänderna.

Björn, Johan och Andreas susade fram längs banan

Från förra året hade jag med mig minnet av att simningen var mentalt jobbig och att den var oändligt lång. Gled ner i vattnet och försökte istället plocka fram den mentala bilden av kontrollerad simning från ”Try Triathlon”-tillfället. Praktiserade min ”strunta i alla andra och kör ditt eget race”-inställning och undvek att bli stressad när starten gick. Jag simmade kontrollerat och lugnt och betade successivt av de olika bojarna längs vägen. En liten klunga med tjejer drog ifrån rätt snabbt och därefter kändes det som att jag simmade helt ensam. Hade inga andra tjejer runt mig men insåg när jag väl kom upp att det nog var ett rätt stort gäng som faktiskt låg bakom mig. Simningen gick på 26:47 och jag pinnade iväg till växlingsområdet.

Två NSE-tjejer preppar för start

Av med våtdräkt och på med hjälm, strumpor och cykelskor. Elin dök upp strax därefter och vi hann hälsa på varandra innan jag stack iväg med cykeln. Det var nu dags för eldprovet och det var dags för mig att för första gången någonsin cykla mer än 25 km. Vet att jag saknar cykelerfarenhet och har inte direkt känt mig som en naturbegåvning inom området. Satte fart och började beta av de fyra varven längs Norr- och Söder mälarstrand. Hela åtta gånger skulle således Västerbron bestigas. Tuggade på uppför och passerade en del cyklister till min egen förvåning. Försökte ligga i utför och även plocka passeringar där. På platten blev jag omcyklade av ett antal medtävlare men det var inte i närheten av så många som det var på Try Triathlon. Jag cyklade helt enkelt bra och jag tror att det till viss del berodde på mina nya däck och att jag hade höjt sadeln till ett bekvämare läge.


Foto: Linda Malmqvist

Mötte och vinkade till Elin vid varje vändpunkt och låg hela tiden och väntade på att hon skulle komma susande förbi. Vi var dock otroligt jämna på cyklingen och träffades ungefär vid varje ställe alla de sju gånger vi möttes. På slutet av första varvet susade däremot Johan förbi som en virvelvind.

Klockade in på 1:21:08 efter fyra varv och trippade in till växlingsområdet. Av med cykelskor och hjälm. På med löparskor och skärm innan det var dags för 10 km löpning. Jag var trött och löpningen var den värsta biten på hela loppet. Kände mig inte alls pigg och spänstig utan mer som en heffaklump släpandes på en viktsläde. Hade innan loppet haft siktet inställt på att hålla ett tempo runt 5:00 min/km men jag hade bara en tung växel att ligga på hela tiden och trots att jag inte kollade på klockan märktes det tydligt att det gick långsammare än tänkt. Mötte Elin vid de olika vändpunkterna och hon knappade successivt in på mig och jag väntade mig återigen att hon skulle susa förbi i vilket ögonblick som helst. Jag bet i och betade av de fyra varven runt slottet och försökte att åtminstone inte tappa i tempo. Lyckades hålla i in i mål och överraskade mig själv med att gå i mål med god marginal till 3-timmarsgränsen på 2:50:48. Så galet jäkla nöjd.

Jag överraskade inte bara mig själv utan lyckades även överraska Martin och barnen som med nöd och näppe hann in för att heja på sista varvet på löpningen. Det är en kick att klara av utmaningar och att våga ta kliv utanför den bekväma komfortzonen. Att anmäla sig i sista sekund till saker verkar vara ett vinnande koncept för mig.Screen Shot 2016-07-08 at 13.00.23

Magisk semesterdag

Publicerat i Familjen, Swimrun av

Semestern firades in med ett fantastiskt härligt kvällshäng på Sterners veranda igår. Det var så pass trevligt att timmarna försvann i ett nafs och vi var hemma först vid kl 1.30. Lowa tyckte det var superlyxigt att få bada kl 1 på natten och jag misstänker att det blir ett sommarminne hon kommer att plocka med sig.

Vi var ett gäng lite trötta tjejer imorse men vi mötte upp Jenny och Filippa och fick nästan en hel dag med strålande väder på stranden. Det var så pass soligt att min vänstra sida nu intagit en alltför röd ton. Kommer gå fint ihop med den knasiga swimrun- och triathlonbrännan jag har på resten av kroppen.

Tiden då man ställde klockan för att vända sig i tid och bli jämnbrun är sedan länge förbi. Nu satsar jag tydligen på någon variant av lapptäcke av solbrända delar av kroppen. Classy.

Kvällen avrundades med ett magiskt swimrunpass tillsammans med Elin, Johan och Jacob. Två och en halv timme av ljumma vatten, mysiga skogsstigar och smultronproviantering. Efter sådana här upplevelser som tar en från a till b, över stock, sten och vattendrag så känner jag mig nästan lite hög. Hög på lyckokänslor som närmast kan liknas vid en förälskelse. Det är en förmån att få uppleva den här typen av äventyr och att ha vänner som känner likadant. 

Try triathlon

Publicerat i triathlon av


Det har tagit år, men nu har jag äntligen medverkat i en try triathlonkväll vid Sjöhistoriska. Fanfar.
Elin och jag pratade om att ta bilen in men blev inspirerade (övertalade) att cykla istället. Det är ca 16 km in till Sjöhistoriska så det är en överkomlig distans och efteråt kändes det rätt bra att latmasken inte fick vinna. Vi cyklade med Johan och Björn och det var faktiskt första gången jag cyklade med sällskap  (vilket antingen vittnar om hur extremt ovan cyklist jag är eller att jag är en enstöring). Sällskap och snack var ju kalastrevligt.

Väl på plats på Sjöhistoriska så preppade vi inför träningstävlingen och lyssnade på (alltid lika) underhållande Fredrik Zillén. Det är svårt att inte bli glad och vilja studsa iväg när han har pratat löpteknik.

Väl dags för race så la jag mig rätt långt fram inför simningen. Vattnet var superäckligt men trots trängsel och folk överallt så höll jag mig lugn och körde min egen grej. Kände mig kontrollerad och stark på simningen och kilade upp till växling med ett leende.

Cyklingen blev en mindre rolig historia eftersom jag blev omcyklad. Det är aldrig roligt att känna att man har hjärtat i halsgropen och inte har något mer att ge samtidigt som folk svischar förbi oberörda och som om de var ute på söndagstur. Känslan var att hela världen cyklade om men i själva verket var det nog ett tiotal personer. Jag tog inte det hela med ro just där och då utan lät det äta på mitt psyke. Såhär några dagar senare känner jag att min insats var riktigt bra i förhållande till den försumbara cykeltid jag har i benen. Vi snackar stor förbättringspotential. 



Ut på löpningen och benen satt kvar på cykeln. Sprang i sirapsdimmor som när de väl släppte gav mig en tillräcklig skjuts för att plocka tillbaka några placeringar. Plötsligt lekte livet igen.

Fipplade dessvärre bort mig på klockan och vet således inte vilken tid jag fick. Tror den landade runt 38 min och det är jag både stolt och nöjd med. Mitt andra triathlon var därmed ett faktum.

Cykla

Publicerat i Cykling, triathlon av


Det här med cykel. Jag vill så gärna tycka att det är härligt och tror att jag kanske kan det. Just nu är det mest bara jobbigt och tungt och jag letar febrilt efter förklaringar tills jag inser att det handlar om träning och att träning är jobbigt. 
Av någon anledning tycks jag dessutom ha fått för mig att jag ska vara en fena på att cykla bara sådär. Vilket jag inte alls är. Något som jag däremot är, är envis. Det blir nog bra det här.

Drömplats

Publicerat i Löpning av


Äntligen har jag hittat och sprungit längs hela Kuststigen. Det är ingen jättelång stig men med transport blev det runt 6 km. Att få springa längs havet är magiskt. Jag känner hur jag fylls av endorfiner både av löpningen och den vackra omgivningen. 
Jag hittade dessutom min drömplats. Platsen som är ett verkligt exempel på hur jag drömmer om att bo en dag. Nära havet. Det var en idyllisk liten samling av nybyggda hus med en liten kanal med båtar rakt genom området. Dessutom ett stenkast från havet. Jag älskar havet. 

Jag är lite förvånad över mina egna känslor eftersom jag aldrig sett mig själv som någon som dras till havet. Jag har snarare längtat utomlands och efter att bo där solen skiner. Nu längtar jag efter att bo nära havet här hemma i Sverige. Det ger mig lugn.

Träning under semestern

Publicerat i Löpning av

Tre långa backar á 600 m i ösregn


Mina bästa semesterträningstips är att ta med löparkläder och skor och ett gummiband. Det går att springa nästan överallt och det finns alltid någonstans att fästa gummibanden och köra styrka. 
Den enda gång jag inte sprungit utomhus då jag varit bortrest var när jag var på jobb i Shanghai. Luften var så pass usel att jag var förpassad till löpbandet.

Jag försöker anpassa löpningen efter omgivning. I vacker natur upplevelselöper jag gärna. Är det backigt så kör jag backfokus (både uppför och utför). Är det platt som en pannkaka kör jag platta intervaller (både långa och korta).

Sedan är det det där med väder. Det kan man inte styra och ofta är det bra mycket mindre dramatiskt än man kan föreställa sig.

Igår badade jag i regn och i havet