Ångaloppet 2013 – the race

Jag har nog aldrig sett fram emot ett lopp så mycket som jag gjorde inför årets upplaga av Ångaloppet. Förra årets lopp tog mig med storm och jag föll pladask för swimrun. Det är något speciellt att få tävla i kombinerade discipliner och speciellt när man får varva dessa. Uppladdningen inför loppet den sista veckan var dessvärre mer eller mindre katastrofal. Dels körde jag ett 8 km löppass på tisdagen som sög musten ur mig och på torsdag eftermiddag fick Wilja 40 graders feber. Ingen fara på taket tänkte jag men när febern höll i sig under fredagen och lördagen så var jag inte bara fylld av oro utan även påverkad av den sömnbrist som följer när man nattvakar med en febrig treåring som är ledsen.

På Wiljas födelsedag verkade hon dock piggare men vi fick avstyra planerna på att Martin och tjejerna skulle följa med till Ånga. Jag satte mig i bilen och mötte upp Sofia vid Ånga runt kl 10. Vi checkade in och jag kittade mig med tidtagningschippet innan vi stack iväg på en liten lätt uppvärmning. Kl 11 gick starten och vi ställde oss i den bakre delen av ledet eftersom vårt fokus var att ta oss runt med ambitionen att slå vår gamla tid samt komma i mål innan prisutdelningen. Bansträckningen på insjövarvet var ny och vi startade med 7 (tuffa) km löpning. Det var varmt och löpningen kändes oändligt lång. Vet inte hur många gånger jag svor för mig själv och frågade varför jag gjorde det hela.

Första simningen kändes underbar. Svalka och återhämtning för benen. Vi lyckades dessutom plocka några placeringar och det var en otrolig självförtroendeboost.

Jag halkade till på insjövarvet och slog i höften vilket gjorde riktigt ont, men samtidigt tog det bort fokus från den jobbiga löpningen. Såg verkligen fram emot havsvarvet då vi skulle få simma desto mer. Vid varvningen var vi starka och stärkta av att ha klarat den tunga första delen av loppet.

Första löpsträckan på havsvarvet var också ny och gick upp på ett berg. Argh, här tappade vi en del igen eftersom vi inte orkade trycka på uppför. Nerför gick det desto bättre tills jag trampade snett och föll ihop av smärta. Väntade in att den första blixtrande smärtan skulle lägga sig och efter det körde vi igång igen. Såhär i efterhand vet jag att det var otroligt dumt att köra vidare med en stukad fot men där och då fanns inte en tanke på att bryta.

Jag fullkomligt älskade havsvarvet. Springa lite och simma mycket, passade mig perfekt. Vi passerade Rensholmen och blev överraskade över hur snabbt vi var där. Tröttheten kom smygandes och vi försökte turas om att dra både i vattnet och på land.

Fasade lite för den avslutande löpningen då jag mindes den som tuff från förra året. Måste dock säga att det gick jättebra och vi lyckades dessutom hålla undan ett annat damlag som knappade in på slutet. Fantastiskt lopp och fantastisk dag och nu väntar en post-Ångaloppetdepression.

20130814-091428.jpg

20130814-091434.jpg

Ynklig W

Loppan och jag har shoppat loss inför skolstart idag. Hon fick själv välja kläder och det blev både tröjor, byxor och klänningar. Passade på att rensa ur hennes befintliga klädförråd och det känns alltid lite befriande.

Lillfia däremot är fortsatt sjuk med feber runt 40 grader. Har precis bestämt att vi därför behöver ställa in hennes planerade treårskalas med släkten imorgon. Trist, men vi vill ju att lilla W ska må bra när hon blir firad.

20130809-192329.jpg

Prerace-nerver eller infektion

Attans battans, inte första gången det blir såhär, men jag tycker mig ana känningar av infektion i kroppen. Har varit väldigt trött och tung i kroppen de senaste dagarna och jag tycker att jag känner något i halsen. Min osäkerhet späddes på ytterligare när det tidigare idag visade sig att Wilja har feber.

Att bli sjuk är inte ett alternativ med Ångaloppet hägrandes på söndag. Som jag har längtat och laddat. Det är säkert bara tävlingsnerverna som spökar men idag har jag tvingat mig själv till total träningsvila och vila i allmänhet. Har sovit på dagen och tagit det lugnt. Drog dessutom på mig mina 2XU-kompressionsbyxor för att hjälpa mina stumma ben med återhämtning. Jag har börjat omvärdera min syn på dessa byxor. Från början tyckte jag inte om dem utan upplevde att benen blev tröttare av dem. Nu drar jag på mig dem när benen är trötta och jag ska springa eller efter ett tufft pass i återhämtningssyfte.20130808-212412.jpg

Mera simning

Måste återigen slå ett slag för att lära sig crawla. Att ligga och nöta bröstsim är sådär roligt, men att crawla i öppet vatten är för mig sann glädje för själen. Jag känner mig fri, lugn och avslappnad.

Simmade med Sofia och Martin i Rösjön igår och så fort jag kommer i vattnet så känner jag en otrolig frihetskänsla. Det tar några hundra meter innan jag är uppvärmd, men efter det så glider jag fram och kan låta tankarna försvinna bort. Det är som terapi eller meditativ återhämtning.

Första gången jag simmade i öppet vatten var jag lätt panikslagen men alla sådan känslor är som bortblåsta nu (om man bortser från plötsligt attackerande näckrosor som fortfarande kan få hjärtat att skena).

Jag skulle säkert kunna ta i mer och på så sätt få ut mer i träningssyfte men när jag simmar i öppet vatten känns det som att jag vill ta det lugnt och bara vara. Ibland lägger jag dock in små träningsmoment som 50 armtag med mer kraft i draget eller träning av femandning. Jag älskar simning och den oro för abstinens jag kände när simhallarna stängde för sommaren är nu utbytta mot en abstinensoro gällande öppet vatten-simning.

Ser inte riktigt fram emot att stänga in mig och trängas i en simhall. Fast det blir förhoppningsvis bra teknikträning under höst och vinter.

Kvicka 8 km

Försöker få lite fart i min löpning och i söndags körde jag några supertusingar på IP. Tycker att det är knepigt att veta vilket tempo jag bör köra i men jag resonerar som så att jag siktar in mig på att köra något snabbare än det tempo jag vill kunna hålla på 5 km. I mitt fall blir det mellan 4:45 och 4:55. Satte upp ett avancerat program på connect.garmin.com och laddade över till klockan, Garmin 405 CX. Det är supersmidigt när man kör mer avancerade upplägg där intervallerna är olika långa. Klockan vägleder och larmar när man hamnar utanför planerat tempo. Kan inte förstå att jag inte använt mig av funktionen tidigare.

Igår ville jag testa benen och farten lite på en längre sammanhållen distans och siktade in mig på en runda som visade sig vara exakt 8 km. Jag försökte tänka på höfter, knän och lutning och framför allt att jobba i uppförsbackar och släppa på nedför. Slutade på 44 min vilket ger ett tempo på 5:30. Känns inte orimligt att jag snart kan pressa ner min miltid till 55 min. Var rätt trött efter 8 km igår men det hade inte varit helt omöjligt att trycka på i 2 km till.

Jag och ankorna

För några dagar sedan ställde jag mig på vår intelligenta badrumsvåg som bland annat mäter procent kroppsfett. Jag har i ren protest inte vägt mig på länge eftersom jag vet att det får mig att tänka och tycka saker om min kropp som inte alltid är så sunda. Hursomhelst så ställde jag mig på vågen som kvickt talade om att jag faller under kategorin fetma när det gäller kroppsfett. Jag faller alltså inte ens in i kategorin överviktig utan i den farligare kategorin fetma. Känns lite skönt att veta inför Ångaloppet…för visst är det så att det är fett som får ankor att flyta så bra?

Astrid Lindgrens värld

Tillsammans med familjen gjorde jag Astrid Lindgrens värld torsdag och fredag. Vi bilade ner till Vimmerby redan i onsdags och övernattade på Karaktärshotellet. När vi bokade rummet två dagar innan vistelsen fanns bara de så kallade ekonomirummen kvar. Lite billigare och lite mindre, men samtidigt lagom med utrymme för två övernattningar. Barnen tyckte dessutom att det var jättebusigt att handfatet satt inne i duschen.

Vi körde nästan två heldagar på ALV. Första dagen var det allmän orientering och fokus på Pippi och Ronja. Dag två var det lite lugnare och vi kollade in Bröderna Lejonhjärta och Emil. Det var varmt, speciellt på fredagen men samtidigt perfekt väder för att strosa runt.

På fredagskvällen när vi kom hem hade jag så mycket spring i benen efter en dag i ALV och nästan fyra timmar i bil att jag stack ut på en liten runda trots att klockan var mycket. Hade en bra känsla och skramlade ihop drygt fem kilometer.

Igår var det rekordfint väder och vi hängde på Rösjöbadet större delen av dagen. Det är verkligen ett trevligt litet bad och perfekt för simning. Det är toppen att kunna passa på att turas om att simma medan barnen badar. Har nog aldrig simmat så mycket som den här sommaren.