Finaste Wilja

Finaste Wilja har blivit firad hela helgen lång. Vår lillfia fyllde tre år den 11:e augusti men feber satte käppar i hjulet för att fira i samband med födelsedagen.

Jag slås av hur fort tiden går och de utvecklingskliv vår Wilja har tagit under dessa tre år. Från en liten miniplutt som vägrade lämna mammas mage så har hon förvandlats till en självständig, nyfiken och viljestark liten tjej. Jag älskar att iaktta henne när hon plockar och leker med sina små Pippi-dockor eller hästar. Hon är så självgående i sin lek samtidigt som hon fullkomligt älskar att leka med storasyster.

Under sommaren har Wilja gjort ett språkmässigt språng och det är underbart att få höra henne reflektera och uttrycka sig verbalt. Det är som att få en helt ny inblick i hennes personlighet.

Det är bara att inse att Wilja inte längre är vår lilla bebis eller som hon själv uttryckte det ”Jag är en stor kille nu”. Finaste, älskade Wilja, du är fantastisk!

20130819-081002.jpg

20130819-081008.jpg

Annonser

Lite tejp löser det mesta

Midnattsloppet igår skulle bli mitt första och jag ville så gärna få köra. Läste in mig på råd angående stukningar och kom fram till:

  1. Man bör röra på foten och komma igån med träning efter den första akuta fasen (1-2 dagar)
  2. Man kan tejpa foten för stöd den första tiden vid tävling/träning

Hoppet om att faktiskt kunna genomföra loppet tändes och såorttejp införskaffades. Vi hittade en ypperlig video på youtube som pedagogiskt visade hur en stukad fot skulle tejpas på rätt sätt. Vi fick göra några småkorrigeringar för att tillåta en bekväm löpning utan skav men i övrigt funkade det fint. Hade inga problem under loppet och känner inte av något idag heller.

Martin startade kl 22 och svischade in i mål på bytt PB strax under 45 min. Själv körde jag på och försökte hålla ett bra tempo. Det var en del tuffa backar men jag malde på och plockade en del placeringar. Tyckte generellt att det var en fantastisk stämning och eftersom jag tycker om kvällslöpning kändes det som fina förhållanden för en bra runda. Visste med mig redan innan att det är svårt att persa på Midnattsloppet pga att det är trångt och relativt kuperat.

Jag tog de första backarna bra, men vid backen upp mot Mosebacken skenade pulsen och jag bestämde mig för att gå den sista tredjedelen. Det störde mig att bli omsprungen men när jag därefter tog igen alla dessa placeringar i nedförsbacken där jag hade gott om kraft att trycka på så kände jag mig snarare smart. Att vila i backe uppför och därför ha gott om kraft att pressa på nerför, det är inte alltid så dumt.

Sista sträckan var det galet mycket folk och jag sprintade in i mål på nytt personbästa. Tidigare PB låg på 58 min drygt och nu lyckades jag trots trängsel och tuff bana ta mig i mål på 56:40. Min Garmin som är känd för att vara pessimistisk visade dessutom att jag sprungit minst 200 m längre vilket skulle tyda på en ännu bättre tid.

20130818-172657.jpg

20130818-172703.jpg

Crawl in i solnedgången

Man kan prata om att jag får träningsabstinens nästan direkt när jag inte tränar på några dagar. Det suger och drar i kroppen som vill utmanas fysiskt.

Efter Ångaloppet så behövde jag få vila och återhämta mig och tog det därför ytterst lugnt i ett par dagar. Hade inte foten varit ledsen hade jag antagligen startat igång träningen med lätt löpning men istället blev det ett NTC-pass för mage och en kort yoga med fokus på axlar och core. Det stillade mitt träningsbegär för en stund.

Så igår när jag lunchade på jobbets takterass som vetter ut mot Liljeholmskajen slog det till. Suget att simma. Jag såg en formation om fyra personer som simmade i Årstaviken och önskade att jag var en av dem. Ställde in siktet på att simma på kvällen och hade tänkt nöta bassäng tills jag kom på bättre tankar. Gårdagen bjöd på fint sensommarväder så jag slängde in våtisen i bilen och åkte till Ängsholmsbadet. Simmade drygt en kilometer i Rönningesjön och kan nu bocka av den som erövrad.

Plus

  • Att få simma i öppet vatten
  • Vacker solnedgång över sjön
  • Lugnet

Minus

  • Foten gnällde
  • Noll sikt i vattnet och sjögräs

I år har jag simmat i ett antal sjöar och Rösjön ligger kvar på en första plats. Upplever vattnet som friskt och klart i jämförelse med många andra sjöar. Rönningesjön var rent ut sagt hemsk. Kändes som att simma i någon sorts grågrön vattensörja och titt som tätt fångades jag av strävt sjögräs även mitt i sjön. Såg inte ett dyft (vilket kanske var lika bra för att hålla paniken borta). Fördelen med sjöns ogästvänlighet var att jag fick träna på att hålla undan paniken samt att jag fick ordentlig fart på både ben och armar sista biten när sjögräset försökte äta upp mig. Sparkar man JÄTTEmycket så känner man inte sjögräset.

Ångaloppet 2013 – the race

Jag har nog aldrig sett fram emot ett lopp så mycket som jag gjorde inför årets upplaga av Ångaloppet. Förra årets lopp tog mig med storm och jag föll pladask för swimrun. Det är något speciellt att få tävla i kombinerade discipliner och speciellt när man får varva dessa. Uppladdningen inför loppet den sista veckan var dessvärre mer eller mindre katastrofal. Dels körde jag ett 8 km löppass på tisdagen som sög musten ur mig och på torsdag eftermiddag fick Wilja 40 graders feber. Ingen fara på taket tänkte jag men när febern höll i sig under fredagen och lördagen så var jag inte bara fylld av oro utan även påverkad av den sömnbrist som följer när man nattvakar med en febrig treåring som är ledsen.

På Wiljas födelsedag verkade hon dock piggare men vi fick avstyra planerna på att Martin och tjejerna skulle följa med till Ånga. Jag satte mig i bilen och mötte upp Sofia vid Ånga runt kl 10. Vi checkade in och jag kittade mig med tidtagningschippet innan vi stack iväg på en liten lätt uppvärmning. Kl 11 gick starten och vi ställde oss i den bakre delen av ledet eftersom vårt fokus var att ta oss runt med ambitionen att slå vår gamla tid samt komma i mål innan prisutdelningen. Bansträckningen på insjövarvet var ny och vi startade med 7 (tuffa) km löpning. Det var varmt och löpningen kändes oändligt lång. Vet inte hur många gånger jag svor för mig själv och frågade varför jag gjorde det hela.

Första simningen kändes underbar. Svalka och återhämtning för benen. Vi lyckades dessutom plocka några placeringar och det var en otrolig självförtroendeboost.

Jag halkade till på insjövarvet och slog i höften vilket gjorde riktigt ont, men samtidigt tog det bort fokus från den jobbiga löpningen. Såg verkligen fram emot havsvarvet då vi skulle få simma desto mer. Vid varvningen var vi starka och stärkta av att ha klarat den tunga första delen av loppet.

Första löpsträckan på havsvarvet var också ny och gick upp på ett berg. Argh, här tappade vi en del igen eftersom vi inte orkade trycka på uppför. Nerför gick det desto bättre tills jag trampade snett och föll ihop av smärta. Väntade in att den första blixtrande smärtan skulle lägga sig och efter det körde vi igång igen. Såhär i efterhand vet jag att det var otroligt dumt att köra vidare med en stukad fot men där och då fanns inte en tanke på att bryta.

Jag fullkomligt älskade havsvarvet. Springa lite och simma mycket, passade mig perfekt. Vi passerade Rensholmen och blev överraskade över hur snabbt vi var där. Tröttheten kom smygandes och vi försökte turas om att dra både i vattnet och på land.

Fasade lite för den avslutande löpningen då jag mindes den som tuff från förra året. Måste dock säga att det gick jättebra och vi lyckades dessutom hålla undan ett annat damlag som knappade in på slutet. Fantastiskt lopp och fantastisk dag och nu väntar en post-Ångaloppetdepression.

20130814-091428.jpg

20130814-091434.jpg

Ynklig W

Loppan och jag har shoppat loss inför skolstart idag. Hon fick själv välja kläder och det blev både tröjor, byxor och klänningar. Passade på att rensa ur hennes befintliga klädförråd och det känns alltid lite befriande.

Lillfia däremot är fortsatt sjuk med feber runt 40 grader. Har precis bestämt att vi därför behöver ställa in hennes planerade treårskalas med släkten imorgon. Trist, men vi vill ju att lilla W ska må bra när hon blir firad.

20130809-192329.jpg

Prerace-nerver eller infektion

Attans battans, inte första gången det blir såhär, men jag tycker mig ana känningar av infektion i kroppen. Har varit väldigt trött och tung i kroppen de senaste dagarna och jag tycker att jag känner något i halsen. Min osäkerhet späddes på ytterligare när det tidigare idag visade sig att Wilja har feber.

Att bli sjuk är inte ett alternativ med Ångaloppet hägrandes på söndag. Som jag har längtat och laddat. Det är säkert bara tävlingsnerverna som spökar men idag har jag tvingat mig själv till total träningsvila och vila i allmänhet. Har sovit på dagen och tagit det lugnt. Drog dessutom på mig mina 2XU-kompressionsbyxor för att hjälpa mina stumma ben med återhämtning. Jag har börjat omvärdera min syn på dessa byxor. Från början tyckte jag inte om dem utan upplevde att benen blev tröttare av dem. Nu drar jag på mig dem när benen är trötta och jag ska springa eller efter ett tufft pass i återhämtningssyfte.20130808-212412.jpg

Mera simning

Måste återigen slå ett slag för att lära sig crawla. Att ligga och nöta bröstsim är sådär roligt, men att crawla i öppet vatten är för mig sann glädje för själen. Jag känner mig fri, lugn och avslappnad.

Simmade med Sofia och Martin i Rösjön igår och så fort jag kommer i vattnet så känner jag en otrolig frihetskänsla. Det tar några hundra meter innan jag är uppvärmd, men efter det så glider jag fram och kan låta tankarna försvinna bort. Det är som terapi eller meditativ återhämtning.

Första gången jag simmade i öppet vatten var jag lätt panikslagen men alla sådan känslor är som bortblåsta nu (om man bortser från plötsligt attackerande näckrosor som fortfarande kan få hjärtat att skena).

Jag skulle säkert kunna ta i mer och på så sätt få ut mer i träningssyfte men när jag simmar i öppet vatten känns det som att jag vill ta det lugnt och bara vara. Ibland lägger jag dock in små träningsmoment som 50 armtag med mer kraft i draget eller träning av femandning. Jag älskar simning och den oro för abstinens jag kände när simhallarna stängde för sommaren är nu utbytta mot en abstinensoro gällande öppet vatten-simning.

Ser inte riktigt fram emot att stänga in mig och trängas i en simhall. Fast det blir förhoppningsvis bra teknikträning under höst och vinter.