Känner mig lite stel i diverse muskler i ben och axlar och vad passar då bättre än att plocka fram foamrollern.
Författararkiv: Linda
Transportlöpning, skam den som ger sig del 2
Jag försöker mota min löpningsångest med löpning. Löpning utan pace och bara på känsla.
Jag ifrågasatte mitt beslut att springa hem från jobbet när regnet öste ner, men lagom till att jag stack hade regnet upphört. Jag måste erkänna att jag gick den översta tredjedelen av backen vid Confidencen för att spara krafter inför resten av sträckan, men i övrigt fick jag rätt bra flyt i löpningen. Det är lite jobbigare att springa med en tung ryggsäck, men ändå överkomligt jobbigt.
Känner mig nöjd nu. Jag kan, om jag vill.
Lunchlöpning, skam den som ger sig
Snörade på mina Nike och körde en lunchrunda. Innan jag stack ut rensade jag bort alla fält på gps-klockan som hade med pace att göra. Mindre fokus på pace, mer fokus på känsla.
Det kändes befriande och backen från PHS upp mot stallet kändes inte alls sådär vidrig som backar kan göra. Avslutade med en rusch uppför backen vid Sköntorp.
Gottehelg
Helgen har varit något sorts rekord i mat och godsaker. Möhippa hos Sofia igår med tapas, vin, godis och gino. Åt på tok för mycket, men det var gott. Mat- och fikafesten fortsatte ute hos syrran i deras nya hus med hembakade muffins och äppelkaka. Precis som jag är Anna en förespråkare för saftiga muffins med mycket godsaker i så här pratar vi muffins deluxe.
För att belöna mig själv för den excellenta kosthållningen denna helg så körde jag ett pass NTC – Perfect Score.
Apple Store Täby
Depplöpning
Tycker inte att mina löppass ger mig den utdelning jag tycker att jag förtjänar, eller så förtjänar jag helt enkelt inte mer än nada, zip, zero, för mina insatser. Det är frustrerande och nedslående och just nu vill jag lägga ner löpningen. Den ger mig ingen motivation och glädje utan genererar bara irritation över att jag är långsam. Långsam och tung. Det enda positiva med löpning just nu är att det är motion och träning.
Kanske behöver lägga in lite löpvila för att orka komma igen, men då kommer jag istället leva med tanken att jag kanske tappar ännu mer och blir ännu långsammare. Eller så kommer jag aldrig igång igen för att det är jobbigt och tråkigt och ångest att springa.
Carpe Diem flyttar in
Hatkärlek till intervaller
Hatkärleken till intervaller yttrar sig i form av att jag fasar inför varje pass som faller inom kategorin. Kärleken infinner sig ett tag efter passet när jag inser att jag mentalt klarar av att stålsätta mig och när känslan av att ha gett järnet ger sig tillkänna.
Säkert hösttecken
Efter scones, varde löpning
Efter att ha fyllt upp med scones stack jag ut på ett 75 minuterspass. Jag kan tycka att det är uppiggande att köra på tid istället för distans ibland. Man får tuffa på i sitt eget tempo och lyssna på ljudbok. Idag kändes löpningen rätt bra. Bättre än på länge.





