Dagen har spenderats på Cake and Design i Täby.
Författararkiv: Linda
Ljust vid kl 16:30
På väg hemåt och det är ljust ute. Halleluja!
Positiv förlängning
Mitt uppdrag på jobbet skulle enligt avtal ta slut den sista april, men redan nu har jag fått en förfrågan om förlängning året ut. Konsultmäklaren jag går igenom sa att det var ytterst ovanligt att förlängningsförfrågan kom efter bara några veckor och att jag därför måste göra ett imponerande bra jobb. Känner mig både stolt och nöjd.
Kort löpning med broddar
Stack ut för att testa broddarna på en liten runda igår. Det tog inte lång tid innan jag höll på att bli galen för att broddarna envisades med att åka av högerskon med ojämna mellanrum. Det blev många stopp och jag fick inte alls något flyt i löpningen. Tyckte dessutom att jag blev kall om öronen och fick känningar i mitt tidigare skadade vänsterknä. Löpning på vintern är inte särskilt roligt och jag känner mig långsam och skröplig och längtar till barmark, vår och lätta snabba löpsteg.
Kakberg och långpass
Trots att jag i helgen fick äta stora mängder American cookies, tårta och choklad så känner jag mig lite nere och sliten. Söndagens långpass var tungt med -10 grader och packad och hal snö. Sofia och jag tog ett varv runt Brunnsviken och jag frös inte så farligt under passet, men väl hemma hade jag svårt att få upp värmen igen.
Trots lång och varm dusch var jag blå om läpparna och jag känner mig fortfarande frusen och på gränsen till sjuk. Kanske tar långpassen för hårt på mig?
Stel som en pinne
Ouch, idag lider jag sviterna av gårdagens innebandy. Stel i ryggen, ont i benhinnor, träningsvärk i axlar och lår.
Ikväll ska Martin leka Bajen-fan så det blir tjejfredagsmys för mig och de små gosetrollen. Om de inte kommer i säng alltför sent så blir det kanske ett uppmjukande yogapass för mig.
Blånagel, migrän och blodsmak i munnen
Jag är lite skadedrabbad för tillfället. Har bland annat dragit på mig en härligt blå nagel på en stortå efter mitt långpass i söndags. Har googlat lite på det hela och jag verkar inte vara den första löparen som drar på mig det. Lär ju inte vara den första gången heller.
Igår hade jag tänkt springa men jag var helt slut på kvällen så jag hoppade över det. Det var nog tur för idag gjorde jag innebandypremiär och min första spontana tanke var att det var jättekul men väldigt, väldigt jobbigt. Såhär i efterhand har jag börjat fundera på hur kul det egentligen kan ha varit med tanke på hur jobbigt det faktiskt var. Det var blodsmak-i-munnen-jobbigt och värre än det värsta intervallpass. En timme av intensiv innebandy med lag om fyra spelare och inga avbytare… Nåväl, det gjorde säkert någon nytta för min kondition.
Tyvärr blev även kvällens löppass inställt men denna gång på grund av ett ordentligt migränanfall. Det var länge sedan jag blev så sänkt som idag och jag var tvungen att be Martin möta mig för att jag inte kunde köra bilen hem. En Voltaren T, vila och mat har fått mig på fötter igen.
Nu blir det ett par avsnitt av Sons of Anarchy innan det är dags att sussa.
Hurra
Hurra, för det är min födelsedag!
Dagen startade med frukost och sång (från enbart Martin eftersom barnen inte riktigt stämde in i sången som det var tänkt). Lyxfrukost med god smörgås, kaffe, juice, vindruvor och American cookies (to die for).
Fick ett presentkort på personlig löpträning med Fredrik Zillén. Här ska det slipas på löpteknik och löpekonomi.
Dagen har fortsatt i trevlig form med att jag blev bjuden på lunch av vår säljare. Ikväll vankas det dessutom någon form av restaurangbesök med familjen.
När det gäller åldersnoja så lyser den än med sin frånvaro. Jag känner mig stark och fick ett fint kvitto på att jag klarar en hel del när jag i söndags hängde med Sofia ut på långpass. Jag har haft lite problem med att hålla ett bra tempo och framför allt att hålla motivationen uppe när jag sprungit på egen hand. Oj vad fantastiskt bra det gick med Sofia som utomordentlig farthållare och peppare i sega uppförsbackar. Vädret var strålande och sällskapet trevligt och vips så hade vi tagit ett varv runt Brunnsviken och klockade in 19 km (!) på två timmar. Allt utan paus och vila.
Jag var endorfinhög resten av den dagen och lever fortfarande i ett litet lyckorus. Ser riktigt fram emot nästa långpass.
Betongklumpar
Idag har det känts som att jag har släpat runt på mina ben, snarare än att de släpade runt på mig. För att inte tala om känslan av att ta sig upp för alla trappor på jobbet. Ouch.
Vadan detta då? Jo, igår stack jag ut på en liten löprunda i snömodden och nog fick jag jobba för mina 7 km. Det var tungt att springa i snö som halkade runt under fötterna och jag fick jobba hårt med hela kroppen för att parera det hala underlaget och inte tappa fotfästet.
Kändes som att knäna tog rätt mycket stryk och idag ömmar det fint i alla delar av benet.
Idag är en annan dag och inte vilken dag som helst. Fredag firas med italiensk paj och kärleksmums. Allt står och bubblar i ugnen.
Skjuts in i ugnen…
Back in business och dagarna försvinner
Hinner inte riktigt med några av mina intressen just nu. Omställningen till att gå från föräldraledig till att arbeta tar sin lilla tid. Det känns fortfarande otroligt roligt att jobba och under de här veckorna har jag vid flera tillfällen känt att jag tycker om mitt jobb. Den känslan kan jag ärligt säga att det var bra länge sedan jag hade senast.
På hemmafronten är det full fart framåt. Tjejerna får allt mer utbyte av varandra i takt med att W blir äldre. Jag känner att vi är inne i en harmonisk period just nu där samspelet i familjen fungerar bra. Det enda lilla gnisslet är att nattsömnen blir störd eftersom W börjat vakna pga hunger varje natt. Hon är så liten och nätt och jag tror att vi måste ladda med mer mat och fett under dagen.
Dags att cykla hemåt.
Linda Doktár 