Jag är svag för nyheter när det gäller mat (och godis). Idag fick en ny Bravo följa med hem, trots att jag sällan dricker juice. Men nyheter måste testas, så är det bara.
Författararkiv: Linda
Prinsessa
Inte för att jag bryr mig nämnvärt om kungafamiljen men jag är desto mer förtjust i små bebisar. Jag tycker att det är roligt att det blev en liten sessa, antagligen för att jag själv har två stycken.
Wilja och Lowa, ni är fantastiska!
Innebandytorsdag
Har inte känt mig helt frisk de senaste dagarna men bestämde mig för att jag var tillräckligt frisk för att vara med på dagens innebandy med kollegorna. Förra veckan var vi tolv personer och körde i lag om fyra personer. Den här veckan var vi bara sex personer så det blev till att spela hela timmen utan vila. Trodde det skulle vara tufft, men det blev den roligaste gången hittills. Äntligen börjar jag få lite bollkoll och behöver inte stå och häcka vid mål hela tiden.
Inte helt hundra
Nu är loppan tillbaka på dagis efter en feberdag. Dessvärre känns det som att jag har fått ta över stafettpinnen. Tung i huvudet och täppt i näsan. Matt och allmänt ynklig.
Veckans VAB
Börjar fundera på att införa veckans vab. Förra veckan var det Wilja och nu är det Lowas tur. De turas om att bli sjuka och för första gången sedan Lowa föddes har vi fått känna av hur det är att behöva vabba så gott som varje vecka (eller i alla fall varannan). Vab betyder dessutom jobbiga nätter och lite sömn. Jag är inte trött på småbarnsåren, bara på alla baciller.
Måndag morgon
Solen tittar fram och värmer lite lite.
Pizza och öl
Lycka är hemmagjord pizza på surdegsbotten med skinka och ananas, salami och paprika. Nedsköljdes med en kall tjeckisk öl.
Mosad
Min första tvåmilare avklarades med en stor dos envishet och sällskap. Ytterst tveksamt om jag hade orkat pressa mig uppför den fruktansvärda backen från Brunnsviken och upp mot Bergshamra eller dödens backe förbi DS upp mot Mörby utan draghjälp från Sofia. Den första backen är brant som tusan och den andra är oändligt lång och seg. I hate it! (Men jag fixade det.)
För att gnälla lite mer så var underlaget vidrigt. En decimeter iskall snömodd varvades med blankis med ett tunt lager vatten. Den sista kilometern var längre än en mil och gick på ren viljestyrka. Någon löparnjutning var det inte tal om.
Väl hemma var det otroligt skönt att ta av de dygnsura strumporna och ta en varm dusch. Den varma duschen rådde dock inte bot på mina blåa läppar så idag fick bastun komma till nytta.
Galet mycket
Det är galet mycket nu. Planera och genomföra driftsättning, ta med Lowa till öronläkaren och tandläkaren, spela innebandy, träna bikramyoga. Krydda det hela med en febrig Wilja, för lite sömn och ett förskoleråd, så har vi nog täckt in den här veckan hittills.
I helgen ska jag pusta ut.
Sightseeing till fots
Långpassade alldeles solo med en ljudbok som enda sällskap idag. Målet var att klara ca 15 km, men någonstans långt inne viskade den envisa sidan av mig att jag skulle försöka nå 19 km. För att bevisa för mig själv att jag kan, även utan sällskap. Tack vare mitt och Sofias tidigare långpass så visste jag att det var möjligt rent fysiskt och psykiskt.
Löpningen kändes bra idag även om underlaget var lite sådär. En något värmande sol i ansiktet och lätta ben som jobbade fint. Jag drack både energidryck och vatten under passet men dessvärre protesterade min mage efter drygt en mil. Lyckades dock få ihop mina 19 km. Nöjd, stolt och trött.
Linda Doktár 