Igår fick jag slita på mitt långpass för att få ihop knappt 23 km. Det blev många stopp och på slutet vek jag mig för en del backar och gick. Pass som gårdagens bygger pannben (antagligen mer än något annat).

Ibland fastnar jag i att analysera varför det var så tungt/tufft/slitigt och för det mesta så finns det bakomliggande anledningar. Det kan bero på stress, för lite sömn, för tung träning och för lite återhämtning innan.

Igår sprang jag en för mig delvis ny runda. Den var av varierad karaktär och gick både längs en vandringsled, obanad terräng, motionsspår och på asfalt i bostadsområden. Det var upplyftande och kändes nästan lite busigt. Man skulle kunna tänka sig att jag har en kravlös inställning till att springa på nytt underlag och på ett nytt sätt (läsa karta och kolla gps för att inte springa vilse) men jag var stenhård mot mig själv och var därför något besviken över att det blev många stopp och att jag var ute så länge. Med lite distans till det hela har jag omvärderat och känner mig nöjd och stolt över att ha tagit steget utanför min comfort zone.

Det mest positiva med löpningen var att jag fick testa nya stigar och sprang förbi fyra olika sjöar. För första gången på länge hade jag inte heller några problem med magen.

Imorgon ska jag springa långpass (runt 20-25 km) och då gäller det att planera innan.

Mina planeringtips dagen innan ett långpass

• Lägg inte ett tufft intervall/back/tempopass dagen innan ett långdistanspass
• Ät ordentligt dagen innan
• Se till att få i dig ordentligt med vatten dagen innan
• Ladda pulsklockan
• Se ut en lämplig runda
• Kolla vädret och se att du har de kläder och den utrustning du behöver
• Fundera på och införskaffa eventuell energi att ha med under långpasset

Under ett och ett halvt år har jag tränat crawl i grupp en gång i veckan (med uppehåll över sommaren). Jag har gått från nybörjare till avancerad/träningsgrupp och hade kunnat fortsätta med den sistnämnda i all evighet. När senaste kursen tog slut valde jag dock att inte fortsätta. Främst för att jag hade tröttnat lite på upplägget och kände att jag borde kunna klara mig på egen hand med den kunskap jag samlat på mig. Jag upplever dessutom att jag har lätt att fastna i det trygga och bekanta och stanna upp i min utvecklingen.

Jag har lärt mig otroligt mycket under min tid i crawlgruppen, men det är dags att hitta ny glöd och nya utmaningar. I korta drag innebär det att simma mer på egen hand och att planera och strukturera simpassen så att de blir kvalitativa. Som exempel kan nämnas att jag börjat lägga in minst ett block med paddlar för att öva upp paddelvana och arm-/axelstyrka inför mina swimrunlopp.

Snart börjar utesäsongen

I helgen gjorde jag något riktigt roligt och något som jag har tänkt på ett tag. Jag valde att följa en av mina drömmar och gick löpcoachutbildning hos PT-School och Urban Tribes. På det sättet bejakade jag en del av mig som jag inte vågat lyssna på så mycket tidigare. Det är de här existentiella frågorna som dyker upp ibland. Vem är jag och framför allt, vad vill jag och vad ger mig energi.

Jag har vetat en tid att löpningen (och träning i allmänhet) ger mig glädje och energi. Det är en energi jag gärna delar med mig av och jag tycker om att kunna inspirera och peppa andra genom att dela med mig av min erfarenhet. Med en löpcoachutbildning känner jag att jag får verktyg som kan komplettera den praktiska erfarenhet jag själv har sedan tidigare.

Det är inom coachning och träning som jag älskar att röra mig. Nu ska jag fortsätta lyssna inåt och se vart det kan leda mig.

För att prata lite om utbildningen som sådan så var den uppdelade på två dagar. En dag med teori inom bl a anatomi, fysiologi, träningseffekt, pulszoner och ledarskap. Dag två innehöll praktik där vi pratade och utövade coachning, löpteknik, löpskolning, löpstyrka och rörlighet.

Ett sätt att få in löpningen i vardagen är att transportlöpa ibland och steget dit behöver inte vara så stort som det först kan verka. För egen del föredrar jag att transportlöpa när jag är på väg hem från jobbet. Ibland åker jag en bit och springer sista delen av sträckan (ca 6 km) och ibland hoppar jag av ännu tidigare och springer runt 8 km. Igår valde jag att springa hela sträckan om 18 km. Att springa så långt ska man givetvis inte ta sig an om man inte är van att springa längre distanser.

Jag får en del frågor om det inte är jobbigt att springa med ryggsäck och ja, det är såklart inte samma sak som att springa utan en rygga. Det finns dock många bra ryggsäckar som är anpassade för löpning och sådana som inte är det kan fungera minst lika bra så länge de går att spänna åt ryggsäcken så att de inte studsar runt på ryggen. För att göra det enkelt för mig så brukar jag ta med mig så lite som möjligt de dagar jag vet att jag ska springa hem. Jag brukar även lämna tunga/otympliga saker på jobbet, t ex skor eller vinterjacka och ta med dem hem dagen därpå istället.

När jag transportlöper låter jag farten vara sekundär. Det viktiga för mig är känslan av att ta mig från punkt A till B (oavsett fart). Bor man i en större stad så får man dessutom räkna med stopp i form av övergångsställen och rödljus.

Transportlöpningtips

• Använd en ryggsäck som sitter still på ryggen när du springer
• Packa lätt
• Planera din transportväg i förväg
• Njut av att du tar dig från ett ställe till ett annat för egen maskin
• Om du har långt mellan jobb och hem eller är nybliven löpare kan du springa enbart en del av sträckan

Att springa utomhus är ungefär tusen gånger härligare än att nöta på löpband. Jag fortsätter på mitt mål att löpa minst 20 km i veckan och det kändes skönt att få klämma 10 km igår kväll efter en hel dag i bil.

En annan sak som är tusen gånger bättre här hemma är mitt kaffe. Min Moccamaster är ett av mina bästa köksredskap och efter att ha testat åtskilliga billigare kaffebryggare så är det tydligt att Moccamaster utklassar.

Låt mig säga såhär…träningsvärk i rumpa, lår, vader och alla andra delar av benen, blir inte bättre av att sitta still i en bil hela dagen.

Tur att jag gillar träningsvärk och semester!

Tungt huvud, täppt näsa, galet trött och en svullen hals. Jag hoppas att fet här blir kortvarigt.

Det har varit lite snack och om möjligt ännu mindre verkstad när det kommer till att fokusera på armar i min träning. Jag har svårt att motivera mig till styrketräning av någon anledning. Jag har  tidigare fått relativt snabba och bra resultat när jag fokuserat på överkropp så jag känner att det skulle vara spännande att köra en liten miniutmaning för att se om jag kan plocka fram lite muskler som kan hjälpa mig i min simning, yoga och min löpning. Tisdag, torsdag och lördag under hela mars så är det 10-15 min överkropp med fokus armar och axlar.  

Ibland måste man våga tillåta sig själv att säga nej. Nej till träning till exempel.

Hade jag skrivit ett inlägg igår så hade fokus varit på hur härligt det är att ha flow och hur grym jag kände mig när jag körde abs, tränade yoga-inversioner och avslutade dagen med att simma 2000 m.

Idag ser verkligheten helt annorlunda ut. Startade dagen med att missa ett möte, tappa bort pinkoden till min telefon och med en känsla av att ha glömt mig själv någonstans på vägen till jobbet. Träningskläderna var packade men när det var dags för lunch så gick mina ben till lunchmatsalen istället för till omklädningsrummet. Det kändes lite ovant men samtidigt väldigt skönt. Idag är inte en dag för träning.