Brunch med Martin på Clarion. Mycket smarrigt och väl behövt efter gårdagens mellofirande.
Kategoriarkiv: Mat
Pizza och öl
Pyssel och mellis
Kvalitet och kvantitet
Vilken fantastisk tredagarshelg. Fredagen bjöd på efter-julglögg, för hela familjen, hemma hos en av mina kollegor. Vi fick njuta av belgiska våfflor med goda pålägg i form av lufttorkad korv, parmaskinka, avokado, lax, gräddfilsröror samt sylt och Nutella (för den med smak för sötsaker). Det var en hel del andra barn och tjejerna verkade trivas bra. Vi var inställda på en kortare visit men med trevligt umgänge och god mat blev vi kvar i nästan fem timmar. Min planerade löpning om sex km fick utgå.
Igår var det bad för hela slanten och idag har jag lyckats skramla ihop drygt tretton km i löpspåret. Jag ville variera mig och bestämde mig för att avverka en del av dessa kilometrar i Ensta-spåren. Började med femman och kände mig nöjd över att lyckas reglera tempot så att jag även orkade upp för slutbackarna utan att gå. Fick sedan för mig att även ta ett varv runt 2,5:an och denna första bekantskap var vidrig. Herregud vad den kändes kuperad. Det var upp-och-ned som en berg-och-dalbana och definitivt inget trevligt inslag i ett kvantitetspass. Kan dock tänka mig att den kan vara finfin för kvalitetsträning.
Lowa var även en sväng till farmor och då åkte resten av familjen till centrum för lite reashopping inför min uppdragsstart imorgon. Nu blir det nya tider med en arbetande mamma. Vardagen, here I come.
Matslarv straffar sig
Mitt matintag har varit under all kritik idag. Jag har ingen bra bortförklaring annat än lathet och slarv.
Startade dagen med en uppdragsintervju och jag kände mig lugn och skarp. Något som säkerligen till stor del beror på det faktum att jag så gott som redan rott hem ett annat uppdrag och därför inte är lika uppdragsdesperat.
Missade att äta lunch och när det efter middagen var dags för löpning i form av 3 km i 6:00-tempo följt av 5 km fartlek och därefter ytterligare 2 km i 6:00-tempo, så svarade kroppen inte alltför positivt. Ville ge upp och springa hem efter 3-4 km och någon fartlek var det inte tal om. Snarare, ”så här överlevar du ett löppass utan vettig energi”. Tur man är envis son en åsna och tvingar hjärnan att bestämma över kroppen.
Dan före dopparedan
Julbord nummer tre avnjöts på Ulriksdals Wärdshus i trevligt sällskap med barnens farmor, faster och farbror. Vi tyckte alla att det var ett av de bättre julborden vi varit på och det fanns mycket för alla smaker. Till L’s förtjusning hade det dekorerats med tomtar, nallar och granbockar ute i trädgården.
Dagen har i övrigt ägnats åt bullbak, knäckkokning och annat fix inför morgondagen. Vi är alla laddade och L har dukat fram en specialtallrik, till tomten, vid öppna spisen.
Stora mängder frukt
De två senaste leveranserna av Linas matkasse har jag fått reklamera ett par grönsaker och jag måste säga att det har skötts väldigt smidigt. Reklamationen görs på nätet och på nästa räkning krediteras man motsvarande belopp.
Vid senaste leveransen fick vi en extra fruktpåse med 4,5 kg frukt och jag antar att det är ytterligare plåster på såren. Mycket uppskattat men då jag samma dag bunkrat upp med frukt från affären stod vi här med stora mängder frukt. Sicken tur att vi har en råsaftcentrifug och att hela familjen uppskattar ett glas apelsin- och morotsjuice.
Matdesperat
Hade förmånen och få följa med en god väninna på en kvinnlig nätverksträff i Bryggarsalen. Förutom mingel bjöds vi även på föreställningen Matdesperat med Grynet Molvig och Paula Ternström. Föreställningen belyste kvinnors syn på mat och sin egen kropp på ett humoristiskt, men samtidigt allvarligt och tänkvärt, sätt.
Fick mig en tankeställare kring min egen syn på kropp, mat och ätande och framför allt vilka signaler och beteenden jag för över på mina döttrar. Jag vill att mina döttrar ska växa upp med sunda kropps- och matideal och slippa gå snåriga vägar med ätstörningar eller skeva självbilder. Det är de värda!
Pumpasoppa
Såhär i Halloween- och Allhelgonatider känns det rätt med en pumpasoppa. Det är nog inget vi själva skulle komma på att laga, men fröken Lina hade tydligen bestämt att det var något vi skulle äta denna vecka. Det intressanta är att vi fick samma recept i Linas matkasse för två år sedan.
Vi tycktes oss minnas att det inte var någon favorit men denna gång var vi mer mottagliga och tyckte det smakade riktigt gott. Kan det måhända ha att göra med att vi ändrat kost och uppskattat olika typer av grönsaker mer?







