Kategoriarkiv: Träning

Episkt träningspass

Publicerat i Swimrun av

Inget SL-kort betyder transportcykling när man bara har en dag kvar innan sommarsemestern drar igång på riktigt. Idag fick jag premiärcykla min nya skönhet till jobbet och det kändes mindre slitigt än på gamla Ruben och jag var inte halvt död när jag kom fram. Vet inte om det gick så mycket fortare men jag var rätt nöjd att benen var med mig överhuvudtaget med tanke på söndagens swimrunlångpass med Sofia.

Vad var det då för swimrunpass? Jo, Sofian och jag drog till Rösjön och simmade över till Sollentuna-sidan för att därefter springa till Väsjöbacken. Väl där drog vi fyra backintervaller. Gång uppför, löp utför. Det var så varmt i våtdräkten att det kändes som att huden skulle ta eld i vilken sekund som helst. För att överleva var vi tvungna att sjunka ned i det lilla vattenhålet nedanför backen. Very classy.

Efter fyra vändor i backen stack vi tillbaka till Rösjön och simmade över till Täby-sidan där vi hade base camp med vätska och energi. Efter 12 minuter (som jag fortfarande inte fattar vart de tog vägen) så gjorde vi om allt igen. Över Rösjön, bort till Väsjöbacken, fyra vändor upp (med pit stop i näckrospölen) och sedan tillbaka och över Rösjön. För att sluta med fanan högt så drog vi två korta backar upp till parkeringen och en minisimning till flytbryggan innan vi ansåg oss klara.

Under dagen drack jag kopiösa mängder vatten, vätskeersättning och sportdryck. Klämde dessutom i mig åtskilliga fruktpuréer, dumlekolor, en halv bar, tre GT-tabletter och en bit delicatoboll. Jag tyckte att jag hanterade vätske- och matintaget riktigt bra och slapp de värsta frossbrytningarna, huvudvärken och energidipparna. Till och med magen höll sig på mattan utan krångel och då avslutade jag under sista backen med att dra i mig en winforce gel för första gången.

Det här passet var fantastiskt bra. Härdande och stärkande på så många olika sätt. Allt som allt var vi ute i knappt fyra timmar och jag (som inte ofta får träningsvärk) stapplar runt som en stelopererad.

25/30 – sporter jag utövat

Publicerat i Träning av

Jag har hunnit avverka ett antal sporter sedan barnsben. De flesta utövade jag inte särskilt länge men samtidigt är det så jag fungerar. Jag vill vidga mina vyer och testa nya saker och stannar inte gärna upp och nischar in mig. Jag tycker om att ha en bredd oavsett om det gäller arbetsliv eller sportutövande. Det är då jag trivs bäst.

Först ut är simningen som jag ägnade mig åt när jag var 6-7 år och som jag för ett år sedan återupptog i form av mastersimning. Jag tycker om att känna mig trygg i vattnet och att kunna ta mig fram obehindrat.

Därefter följer fotbollen som jag utövade mellan 8-11 års ålder i Högdalens AIS. Vi hade superfula röd- och gulrandiga tröjor och jag minns känslan av sträva knickers, stela fotbollsstrumpor och illaluktande benskydd. Vi spelade uteslutande på grus och jag spelade back. Ett år var vi till Gothia Cup och jag minns hur vi mötte ett lag från Kina som hade elaka dobbar på sina skor.

Fick därefter ett ryck och började på friidrott i Huddinge AIS någon gång i mellanstadiet. Jag tyckte det var roligt att springa och hoppa längd. Häcklöpningen lockade också, men innan jag hann testa så hade jag hunnit sluta på friidrott.

Under gymnasiet fick jag ytterligare ett infall och bestämde mig för att börja med thaiboxning i en tjejgrupp vid Rådhuset. Det var svettigt och tungt och jag kände mig lite bortkommen.

Sedan halkade jag in på löpning efter att Lowa föddes och jag behövde en lättillgänglig träningsform. Av någon outgrundlig anledning tycks jag ha fastnat där. Jag som avskydde allt som hette löpning (bortsett från sprint).

24/30 – träningsmagi

Publicerat i Träning av

Swimrunträning är sann träningsmagi. Jag minns hur det bubblade av endorfiner när Sofia och jag för första gången swimruntränade i Rösjön för tre år sedan. Det kändes galet och busigt att kasta sig i vattnet med skor och sedan leta sig upp i vassen för att tassa vidare till nästa istigningsplats. Att det är förknippat med magi för mig beror på flera faktorer men här kommer de främsta:

  • Du är så nära naturen du kan komma (både på land och i vattnet)
  • Du gör det tillsammans med en swimrunpartner
  • Känslan att ta sig från A till B oavsett om det betyder traillöpning eller öppet vatten-simning
  • Variationen

Premiärtramp

Publicerat i Familjen, Träning av

Tog min nya kompis (ej namngiven än) på en premiärtur. Det kändes ovant att cykla på en lätt cykel efter att ha lattjat med Ruben (min mtb) i ett år. Testade växlar och bromsar och reflekterade över att det som kändes mest ovant var bockstyret. Och att svänga. Nu brukar jag såklart svänga även men Ruben, men där är det mer pansarvagnskänsla. Nu kändes det lite läskigt och fladdrigt så det kommer nog ta några gånger att övervinna. 

  
Apropå namngivning så deklarerade Wilja (snart 5 år) att hon har bestämt vad hennes barn ska heta. De ska heta Charlie och Hjärtat och båda kommer att vara flickor. Så, nu vet vi det.

 

Tisdagsmix

Publicerat i Löpning av

Idag stod tröskelintervaller på schemat, två stycken á 1,5 km. Hade preppat klockan och ställt in intervallängd och vilket tempointervall jag ville ligga i så att den skulle varna om jag gick utanför den tilltänkta zonen.

Det här låter ju finfint tills jag (efter uppvärmning) inser att jag har ställt in klockan på trösklar i 2×15 km. Lite lagom utmanande för ett lunchpass, eller vad säger ni. Fick hålla koll på klockan och själv stoppa efter 1,5 km. Inför intervall nummer två föddes den briljanta idén att utöka denna till att omfatta 1,7 km istället. Detta för att träna på att hålla i lite längre än vad jag först hade tänkt, vilket ibland händer på lopp. Man tror att man ser målporten men det visar sig att det är sisådär 200 meter kvar. Har hänt mig vid ett flertal gånger och då gäller det att orka in i mål.

För att krydda passet ytterligare så pustade jag ut lite och tog sedan en vända i blodsmaksbacken i Tanto. Detta är ytterligare ett sätt att träna (och lura) kroppen att orka lite mer när den egentligen tycker att den har jobbat färdigt. Så nästa gång du är ute och kör platta intervaller så avslutar du med att springa i en backe på vägen hem alternativt så kör du ett par korta rusher efter att du har kört backintervaller.

 

Långpass med skrapat ben

Publicerat i Löpning av

Lyckades ramla över ett litet trästaket i lördags. Ett sådant där som är knappt knähögt och finns på parkeringar. Jag skulle lite snabbt och elegant hoppa över staketet men slant med foten och skrapade istället upp skenbenet och föll handlöst över på andra sidan.

Fick en chock när jag fem minuter senare slängde ett öga på benet och det såg ut som att jag hade petat in en golfboll innanför mina leggings. Så jäkla obehagligt. Svullnaden har lagt sig något men det stramar och bultar fortfarande.

  
Tog mitt halta ben och sprang ett mentalt stärkande långpass igår. Hade väl tänkt springa någon gång på förmiddagen men timmarna rann iväg och vid kl 16.30 var jag tvungen att ta en power nap. Där och då kändes det högst osannolikt att jag skulle orka mer än ett par meter. 

Strax innan kl 20 kom jag iväg och jag älskar det faktum att det är ljust ute. Då gör det inget att löpningen sker på sena kvällen. Jag tuffade på och lyssnade på maratonpodden samt en ljudbok och lät varje kilometer passera. Fortsätter att fascineras av hur lätt det kan kännas vissa dagar och vilken kontrast det är mot de dagar då jag springer i sirap, i motlut.

Efter 23 kilometer var det kris hemma då Wilja inte ville sova utan mig. Började bege mig hemåt och klockade in tre kilometer senare (hos en sovande Wilja).

Är tacksam och glad över följande från gårdagens pass:

  • Jag sprang konstant i 26 km
  • Det var första gången jag sprang en sådan distans i mina Inov8 X-talon 212 
  • Hade inte ont någonstans under eller efter passet
  • Fick inga skavsår
  • Fick springa ett varv runt Rönningesjön och två varv runt Enstas femma i vacker sommarnatur
  • Jag klämde en gel utan maghaveri
  • Jag kollade inte tempo på klockan en enda gång

   
   

Vår fina 8-åring

Publicerat i Familjen, Simning av


Igår fyllde vår fina, härliga och fantastiska Lowa 8 år. Det är galet hur snabbt tiden går och att det var 8 år sedan jag blev mamma. Det blev ett annorlunda firande än när vi är hemmavid men det bjöds på kladdkaka och sång innan fröken kom ner och öppnade sina presenter. Vi hade dekorerat stugan med girlanger och ballonger.


  
Lowa fick bestämma hur dagen skulle se ut och vi invigde hennes badmintonset, badade i poolen, var och tittade på när andra dansade runt midsommarstången och gick ut och åt på kvällen. 
Martin och jag tog även ett västkustdopp med våra nya swimrundräkter. Kan konstatera att Head misslyckats i att användartesta den slutliga produkten då det är en söm på höger sida vid halsen som skaver redan efter 50 m.

Backar i gott sällskap 

Publicerat i Familjen, Löpning av

Hade förmånen att få barnpassning en stund idag vilket möjliggjorde för mig och Martin att springa tillsammans. Eftersom vi befinner oss i något sorts backparadis så bestämde jag att vi skulle springa backintervaller och långa sådana.

 

Vi hittade en backe och testsprang den för att avgöra hur många intervaller vi skulle köra totalt. Det tog fyra minuter att springa uppför och vi ställde därför in siktet på fem stycken intervaller och således ca 20 min arbete uppför.

Första intervallen sprang vi tillsammans och jag fick lite draghjälp. Därefter släppte jag Martin som har en naturligt högre fart och lät honom springa i sitt eget snabbare tempo. Vilade ca 30 s på toppen innan jag tog mig an utförslöpet.

Överlag kände jag mig stark igenom dessa (för mig) ovanligt långa intervallerna. Har legat runt 60-90 sekundersbackar den senaste tiden eftersom de backar jag har sprungit i inte har varit längre än så. Jag tyckte dock att jag tacklade de här långa backarna med ett härligt (och lite överraskande) lugn.

För mitt inre spelade jag upp Emelie Forsbergs lätta små steg och låtsades att jag såg lika lätt och framför allt lika glad ut. Under fjärde och femte intervallen kopplade jag även in mantrat jag har starka ben (något som min masterstränare påmint mig om vid flera tillfällen och således måste vara sanning… ).

Under dagens pass lyckades jag även plocka fram självförtroendet i att ha tränat för långa och många backar i snart åtta månader. På så sätt lyckades jag övertyga hjärnan om att benen var starka nog att bära oavsett om känslan i andningen sa något helt annat.

Sådana här små mentala trick funkar långtifrån alltid för mig, men just idag var jag stark på alla plan.

Efter intervallerna blev det poolbad med kidsen i ösregnet.

Väl tillbaka i stugan var tjejerna inte särskilt svårövertalade när jag föreslog poolbad i ösregnet. Är det sommarlov och semester så är det obligatoriskt att hitta på busiga saker.

Helt ensamma i poolen.

Regntung kuststig

Publicerat i Familjen, Löpning av

När jag kommer till nya platser scannar jag (I am a robot) av dem utifrån två perspektiv:

  1. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina barn
  2. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina löparskor

Jag vill bjuda mina barn på nya upplevelser, dofter och känslor. Upplevelser de kan ta med sig ut i livet och jag försöker därför se nya platser med öppet sinne för att hitta platser att utforska tillsammans med Lowa och Wilja.

När jag scannar av ur ett löpperspektiv så ser jag backar att springa intervaller i. Jag ser vackra omgivningar att uppleva till fots och jag ser skogsstigar som jag blir nyfiken på. 

Igår hittade jag en vandringsled ett stenkast från vår stuga, kuststigen i Bohuslän. Jag lät kvällens distanspass gå längs leden och fick springa i skogen, längs sandstrand, över klippor och längs steniga partier. Allt med utsikt över havet.

 


  

17/30 – favoritinspiratör

Publicerat i Träning av

Jag inspireras inte av en specifik person utan av människor som vågar gå sin egen väg. Kanske för att jag själv, tidigare i livet, varit rädd för att göra just det. Kanske för att en instabil grund inte tillåtit mig själv att tro att min väg kan vara rätt väg. Nu när jag lyckats bygga upp den grunden till att vara stabil under fötterna och inom mig, så vågar jag både blicka inåt och samtidigt hämta inspiration utifrån. Utan att därigenom tvinga mig själv att låta någon annans väg bli min sanning.

Jag inspireras av ödmjukhet och av människor som delar med sig av sin kunskap och som finner glädje i att inspirera och motivera. Där det finns en förståelse och ett utrymme för att vi är olika och har olika förutsättningar.

Jag inspireras av människor med självinsikt. Som vågar tro på sig själva men som samtidigt vågar erkänna att de inte alltid har rätt.