Tisdagsmix

Idag stod tröskelintervaller på schemat, två stycken á 1,5 km. Hade preppat klockan och ställt in intervallängd och vilket tempointervall jag ville ligga i så att den skulle varna om jag gick utanför den tilltänkta zonen.

Det här låter ju finfint tills jag (efter uppvärmning) inser att jag har ställt in klockan på trösklar i 2×15 km. Lite lagom utmanande för ett lunchpass, eller vad säger ni. Fick hålla koll på klockan och själv stoppa efter 1,5 km. Inför intervall nummer två föddes den briljanta idén att utöka denna till att omfatta 1,7 km istället. Detta för att träna på att hålla i lite längre än vad jag först hade tänkt, vilket ibland händer på lopp. Man tror att man ser målporten men det visar sig att det är sisådär 200 meter kvar. Har hänt mig vid ett flertal gånger och då gäller det att orka in i mål.

För att krydda passet ytterligare så pustade jag ut lite och tog sedan en vända i blodsmaksbacken i Tanto. Detta är ytterligare ett sätt att träna (och lura) kroppen att orka lite mer när den egentligen tycker att den har jobbat färdigt. Så nästa gång du är ute och kör platta intervaller så avslutar du med att springa i en backe på vägen hem alternativt så kör du ett par korta rusher efter att du har kört backintervaller.

 

19-22/30 – blandad kompott

På grund av semester, midsommarfirande och födelsedagar har jag inte hunnit med alla inlägg i Upp och hoppas juniutmaning. Här kommer en uppsamling.

19/30 – hur min träning förändrar mig

Träning har en viktig plats i mitt liv och är en naturlig del av min vardag. Träningen hjälper mig att bygga både självförtroende och en stark kropp som i sin tur tillåter mig att våga testa nya äventyr.

20/30 – en träningsform jag älskar

Inte helt överraskande måste jag säga löpning. Det är en enkel träningsform att utföra och det är svårt att hitta något som är mer lättillgängligt när man som småbarnsförälder har ont om tid.

21/30 – efter träning

Efter träning ser jag allra mest fram emot en uppfriskande dusch. Är inte så mycket för att belöna mig själv med mat eller liknande men efter långpass kan jag längta efter american pancakes eller cola och då brukar jag låta kroppen få vad den vill.

22/30 – ett intervallpass

Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva men jag är lite kär i backintervaller. De känns effektiva och jag känner mig som en riktig kämpe när jag tagit mig igenom dem. Jag tycker även om att springa korta snabba intervaller på max två minuter och kör gärna intervallpass där distans eller tid successivt blir kortare eftersom det då är mentalt lättare att hålla tempot uppe. T ex supertusingar (400-300.200-100 m) eller 4×90 s, 4×60 s, 4×30 s.

Långpass med skrapat ben

Lyckades ramla över ett litet trästaket i lördags. Ett sådant där som är knappt knähögt och finns på parkeringar. Jag skulle lite snabbt och elegant hoppa över staketet men slant med foten och skrapade istället upp skenbenet och föll handlöst över på andra sidan.

Fick en chock när jag fem minuter senare slängde ett öga på benet och det såg ut som att jag hade petat in en golfboll innanför mina leggings. Så jäkla obehagligt. Svullnaden har lagt sig något men det stramar och bultar fortfarande.

  
Tog mitt halta ben och sprang ett mentalt stärkande långpass igår. Hade väl tänkt springa någon gång på förmiddagen men timmarna rann iväg och vid kl 16.30 var jag tvungen att ta en power nap. Där och då kändes det högst osannolikt att jag skulle orka mer än ett par meter. 

Strax innan kl 20 kom jag iväg och jag älskar det faktum att det är ljust ute. Då gör det inget att löpningen sker på sena kvällen. Jag tuffade på och lyssnade på maratonpodden samt en ljudbok och lät varje kilometer passera. Fortsätter att fascineras av hur lätt det kan kännas vissa dagar och vilken kontrast det är mot de dagar då jag springer i sirap, i motlut.

Efter 23 kilometer var det kris hemma då Wilja inte ville sova utan mig. Började bege mig hemåt och klockade in tre kilometer senare (hos en sovande Wilja).

Är tacksam och glad över följande från gårdagens pass:

  • Jag sprang konstant i 26 km
  • Det var första gången jag sprang en sådan distans i mina Inov8 X-talon 212 
  • Hade inte ont någonstans under eller efter passet
  • Fick inga skavsår
  • Fick springa ett varv runt Rönningesjön och två varv runt Enstas femma i vacker sommarnatur
  • Jag klämde en gel utan maghaveri
  • Jag kollade inte tempo på klockan en enda gång

   
   

Vår fina 8-åring


Igår fyllde vår fina, härliga och fantastiska Lowa 8 år. Det är galet hur snabbt tiden går och att det var 8 år sedan jag blev mamma. Det blev ett annorlunda firande än när vi är hemmavid men det bjöds på kladdkaka och sång innan fröken kom ner och öppnade sina presenter. Vi hade dekorerat stugan med girlanger och ballonger.


  
Lowa fick bestämma hur dagen skulle se ut och vi invigde hennes badmintonset, badade i poolen, var och tittade på när andra dansade runt midsommarstången och gick ut och åt på kvällen. 
Martin och jag tog även ett västkustdopp med våra nya swimrundräkter. Kan konstatera att Head misslyckats i att användartesta den slutliga produkten då det är en söm på höger sida vid halsen som skaver redan efter 50 m.

Backar i gott sällskap 

Hade förmånen att få barnpassning en stund idag vilket möjliggjorde för mig och Martin att springa tillsammans. Eftersom vi befinner oss i något sorts backparadis så bestämde jag att vi skulle springa backintervaller och långa sådana.

 

Vi hittade en backe och testsprang den för att avgöra hur många intervaller vi skulle köra totalt. Det tog fyra minuter att springa uppför och vi ställde därför in siktet på fem stycken intervaller och således ca 20 min arbete uppför.

Första intervallen sprang vi tillsammans och jag fick lite draghjälp. Därefter släppte jag Martin som har en naturligt högre fart och lät honom springa i sitt eget snabbare tempo. Vilade ca 30 s på toppen innan jag tog mig an utförslöpet.

Överlag kände jag mig stark igenom dessa (för mig) ovanligt långa intervallerna. Har legat runt 60-90 sekundersbackar den senaste tiden eftersom de backar jag har sprungit i inte har varit längre än så. Jag tyckte dock att jag tacklade de här långa backarna med ett härligt (och lite överraskande) lugn.

För mitt inre spelade jag upp Emelie Forsbergs lätta små steg och låtsades att jag såg lika lätt och framför allt lika glad ut. Under fjärde och femte intervallen kopplade jag även in mantrat jag har starka ben (något som min masterstränare påmint mig om vid flera tillfällen och således måste vara sanning… ).

Under dagens pass lyckades jag även plocka fram självförtroendet i att ha tränat för långa och många backar i snart åtta månader. På så sätt lyckades jag övertyga hjärnan om att benen var starka nog att bära oavsett om känslan i andningen sa något helt annat.

Sådana här små mentala trick funkar långtifrån alltid för mig, men just idag var jag stark på alla plan.

Efter intervallerna blev det poolbad med kidsen i ösregnet.

Väl tillbaka i stugan var tjejerna inte särskilt svårövertalade när jag föreslog poolbad i ösregnet. Är det sommarlov och semester så är det obligatoriskt att hitta på busiga saker.

Helt ensamma i poolen.

Regntung kuststig

När jag kommer till nya platser scannar jag (I am a robot) av dem utifrån två perspektiv:

  1. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina barn
  2. Platser som kan vara roliga eller spännande att besöka med mina löparskor

Jag vill bjuda mina barn på nya upplevelser, dofter och känslor. Upplevelser de kan ta med sig ut i livet och jag försöker därför se nya platser med öppet sinne för att hitta platser att utforska tillsammans med Lowa och Wilja.

När jag scannar av ur ett löpperspektiv så ser jag backar att springa intervaller i. Jag ser vackra omgivningar att uppleva till fots och jag ser skogsstigar som jag blir nyfiken på. 

Igår hittade jag en vandringsled ett stenkast från vår stuga, kuststigen i Bohuslän. Jag lät kvällens distanspass gå längs leden och fick springa i skogen, längs sandstrand, över klippor och längs steniga partier. Allt med utsikt över havet.

 


  

17/30 – favoritinspiratör

Jag inspireras inte av en specifik person utan av människor som vågar gå sin egen väg. Kanske för att jag själv, tidigare i livet, varit rädd för att göra just det. Kanske för att en instabil grund inte tillåtit mig själv att tro att min väg kan vara rätt väg. Nu när jag lyckats bygga upp den grunden till att vara stabil under fötterna och inom mig, så vågar jag både blicka inåt och samtidigt hämta inspiration utifrån. Utan att därigenom tvinga mig själv att låta någon annans väg bli min sanning.

Jag inspireras av ödmjukhet och av människor som delar med sig av sin kunskap och som finner glädje i att inspirera och motivera. Där det finns en förståelse och ett utrymme för att vi är olika och har olika förutsättningar.

Jag inspireras av människor med självinsikt. Som vågar tro på sig själva men som samtidigt vågar erkänna att de inte alltid har rätt.  

 

16/30 – drömträning

Drömträningen är träningen där allt funkar. Där jag känner mig stark och uthållig. Där träningen i sig ger mer energi än den tar. 

När jag får springa långpass och hittar det perfekta tempot och löpsteget som låter mig fortsätta precis så länge jag vill. När intervallerna rasslar förbi och jag överraskar mig själv med att springa starkare än vanligt och kanske starkare än känslan innan tillät mig att tro. 

När jag får springa och utforska nya platser. När jag får uppleva blandad natur och nya underlag. 

Det är drömträning.

  

15/30 – mina löparskor

Jag tycker att det är jobbigt att köpa nya löparskor och försöker undvika det så länge det bara går. Följden blir att jag använder samma gamla skor tills de knappt är brukbara. 

Sprang länge med ett par skor men har sedan jag började med swimrun utökat med ett par trailskor och även ett par lättare och minimalistiska skor.

 

Merrell Bare Access Arc 2

  

Inov8 X-talon 212

  

Asics DS trainer 19