Sedan ett par veckor tillbaka samlar jag på dagsljus, vila och sådant jag tycker om att göra. Att ta sovmorgon, dricka mitt morgonkaffe och äta min gröt i stillhet för att därefter ge mig ut i två timmar. Det laddar mig med ny energi.

Jag tycker om att springa i regn. Även om det kanske inte alltid känns så lockande när man sitter och väntar på att ge sig ut i spöregn en dag i november/december. Det brukar dock ge med sig ganska fort när jag väl är ute.

Jag blir stärkt av regnet och har inga problem med att bli blöt. Det är ju egentligen inget som påverkar en förrän man stannar eller kommer in. Det är först då jag brukar kunna känna mig lite nedkyld. Samma sak med fötterna. Jag har inte några speciella gore-tex-skor utan springer med mina vanliga löparskor. Ibland springer jag i vattenpölar och då sipprar det in lite kallt vatten. Men det är inte heller särskilt farligt. Känns som det får mig att kvickna till och det där kalla går ofta över snabbt.

Har egentligen inte så mycket regnanpassade löparkläder alls. Har en uppsättning ullunderställ som jag drar på mig om jag ska springa länge i kallt regn. Det enda jag inte använder i vanliga fall, men som åker fram när det är regn, är kepsen.

Under en vecka springer jag ca 3-4 pass. Det brukar handla om ett pass transportlöpning, ett intervallpass, ett backpass och ett längre pass.

När jag började springa lite mer regelbundet under sommaren 2011 så sprang jag i princip enbart distanspass på ca 4-6 km. Samma fart, samma runda (ungefär).

Efter ett tag tröttnade jag på att harva runt och speciellt när jag upplevde att den utveckling som skett under de första månaderna började plana ut. Det var då jag började springa långpass och lite intervaller. Dels för att göra löpningen roligare (och jäkligt mycket jobbigare) men även för att förbereda mig för mitt första marathonlopp, Jubileumsmaran 2012.

Jag kan förstå de som instinktivt känner ett motstånd när intervaller kommer på tal. Intervaller är tuffa och det är inte roligt att köra så hårt att man mår illa. Men det resultat intervaller ger är desto trevligare. Samma sak med backlöpning. Det var inte lätt att ta den tjuren vid hornen men snacka om vilken kick det är att märka hur man blir starkare och att de där backarna på vanliga rundan plötsligt blir så mycket lättare att möta.

Mitt bästa tips är att våga testa. Du behöver inte springa dina intervaller på en idrottsplats, ha en löparklocka eller supersnabba specialskor. Du behöver våga.