Tröskeltransport

Yes, jag testade att köra delar av min transportlöpning i tröskeltempo. Det var inte med avsikt eller enligt plan men när jag (huvudvärk till trots) började springa så kändes det sådär grymt bra som det kan göra ibland. Känslan var att jag var fjäderlätt och hade ett fint klipp i steget så när benen ville springa snabbt så fick de det. Jag kan ärligt säga att jag riktigt gottade mig i löpningen och att de 6 km jag skulle springa var avklarade i ett nafs.

Jag har börjat fundera på om det faktum att jag springer med ryggsäck ger mig ett bättre löpsteg. Kanske är det en helgalen tanke, vad vet jag. Hursomhelst så är känslan bra och då löper jag bra.

Dagen till ära fick jag även inviga min nya fina Suunto Ambit2 S. Den är så galet snygg och jag känner att vi kommer bli goda vänner. Bye bye Garmin, tack för en (relativt) trogen tjänst. Hej Ambit2 S, jag hoppas vi kommer få uppleva många äventyr tillsammans.

Kan knappt vänta

Har lagt en beställning på en Suunto Ambit2 S och längtar efter att få slippa allt strul jag haft med Garmin. Under de fyra år jag ägt min Garmin 405 så har den fått spel och trott att batteriet är slut, startat om sig om och om igen, varit inne på service och blivit utbytt och nu senast visar den bara en tom skärm. Försökte köra med Martins 610 (1,5 år gammal) men den har också buggat ur och envisas med att ge upp mitt under löppass och gå in i någon loop där den om och om igen piper och startar om sig.

20140208-115726.jpg

Halvskrutt

I dagarna två har det känts lite sådär. Humöret och självförtroendet är på topp men har känt mig sur i halsen och har haft världens märkligaste illamående/magont. Nej, ingen mer bebis här inte, utan något annat.

Ibland tror jag att jag kanske är lite väl entusiastisk i min träning och att kroppen vill sparka bakut. Måndag lunch sprang jag 15 korta backar på lunchen och simmade 1500 m på kvällen. Jag var ”on top of the world” för att på tisdagen vakna med illamående, huvudvärk och allmän sjukkänsla.

Bilder från yogaworkshopen går nu att finna här. Jag glädjs över hur väl fotografen lyckats fånga min köttbullsrullning. Yihaa!

20140205-200352.jpg

Lycka i dagarna tre

I fredags uppvaktades jag med en hejdundrande frukost i sann hotellfrullestil. Jag älskar frukost och när jag kom ner till matrummet så väntade ett bord fyllt med American pancakes, bacon, scones, olika sorters yoghurt, flingor/müsli, marmelader, juice, smoothie, bröd, ägg, kladdkaka, kaffe och pålägg som skinka, ost och parmaskinka. Lycka.

Resten av födelsedagen förgylldes av många omtänksamma hälsningar och av fina Annikas grattishälsning i form av en välsjungen Ja må du leva. Jag hade dessutom förmånen att få spendera dagen med Martin och barnen och vi myste med bio och Vapiano-lunch. Rundade av födelsedagen med 200-metersintervaller och det kan ju tyckas väl ambitiöst. Men, jag älskar att vara med familjen och att få träna/löpa/yoga/simma. Det är lycka för mig.

Lördag var det dags för släktkalas och jag bakade både gräddtårta med lemoncurd och hallon och en fantastisk morotskaka. Toppade med några sega solrossnittar och hemmagjord pizza. Jag hade ett flow som hette duga och drog därför av ett långpass på 20 km när gästerna gått. Benen var lite trötta efter tre dagars löpning men de jobbade fint. Min fantastiska kropp som får stå ut med mina galna påhitt. Att få baka, äta goda saker och springa långt. Ja, det är också lycka.

Rundade av dessa härliga dagar med att åka med bästa Sofia på yogaworkshop med Instagram-fenomenet @yoga_girl (Rachel Brathén). Det var fokus på handstående och man kan väl sammanfatta det som att vi inte riktigt är där än, men att vi fick oss många skratt och en ny upplevelse. Mer äventyr, utmaningar och lycka.

20140202-223726.jpg

Kvitto på träning

Som ett brev på posten så är den där idag, träningsvärken. Rumpa, lår och axlar talar alla sitt tydliga språk idag. What have you done, skriker de. Så för att tysta ner dem så sprang jag runt Årstaviken på lunchen.

20140130-155102.jpg

Simma på egen hand

Igår fick jag till både backpass och kvalitativ simning och det får det att bubbla av lycka i mig. Jag kunde inte vara med på gårdagens träningstillfälle i crawl eftersom vi inte hade någon barnvakt. Det löste sig genom att jag och M turades om så att jag simmade på egen hand tidigare på kvällen.

Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver strukturera simpassen istället för att ”bara simma på”. Ungefär som när man som löpare harvat sina 5-kmsrundor och behöver ta nästa steg.

Jag känner mig dock lite lost när det gäller att planera och strukturera simpass. Hur ska de komponeras? Vad bör jag fokusera på, osv. Inspirationen till gårdagens pass fann jag på Instagram. Hittade ett pass som jag modifierade till att passa mig och den tid jag hade till mitt förfogande.

Jag satte starttider för 150, 100 och 50 m men fick avvika från dem pga trängsel i bassängen. Försökte dock tänka att jag skulle börja lugnt med 150:orna och sedan öka något på hundringarna för att till sist trycka på ordentligt på 50:orna.

Gårdagens pass
2×100 m insim
6×25 m drills (enarm, catchup, stop’n’go)
2×25 m hårt

4×150 m
4×100 m
4×50 m

150 m avsim

Som jag nämnde så var det trångt i bassängen och det gör mig stressad. Vi hade vissa snabbsimmare som varvade crawl med bröstsim i slow-motion och andra som körde fullt ös medvetslös. Jag blev sparkad och riven av en ryggsimmande man (som simmade på banan bredvid) två gånger och slagen i huvudet av en attacksimmande snabbcrawlare. Det är bra träning att försöka hålla sig lugn i dessa situationer och det är den här typen av kaos som får mig att föredra Tibbles 50-metersbassäng före Mörbybadets 25:a.

20140130-084541.jpg

Pigga ben uppför

Lunchbackar idag tillsammans med en Lofsian och det kändes riktigt bra. Fick dock stressa iväg och klockan ville inte vara med och leka. Blev lite kort uppvärmning så vi började med att springa 30 sekunder uppför och gå 20 sekunder nerför. Detta upprepade vi fyra gånger innan vi joggade ner till början av backen.

Vi varvade sedan långa (2 min) och lite kortare (1 min) och försökte komma så långt som möjligt. Detta upprepades fyra gånger och på de långa var jag nästan uppe på toppen. Sista gången blev jag peppad och tog mig ända upp. Små segrar och framför allt ett trevligt pass.

20140129-170258.jpg

20140129-170304.jpg

Roslagsleden

Jag älskar små äventyr och utmaningar och i lördags var det så äntligen dags att springa den första etappen på Roslagsleden. Vi var en liten patrull om fem personer som satte iväg och stack in i skogen.

Jag blir glad bara av att tänka på hur befriande det är att springa i skogen och att låta stigen och underlaget få bestämma hastighet. Ibland är det den här typen av aha-upplevelser som ger en extra liten energiboost till löpningen. Jag vill springa mer trail, den saken är klar. Det är knöligt och bökigt och sjukt jobbigt ibland, men samtidigt är det så oändligt skönt att bara få släppa loss löparglädjen och köra. Kanske slår det an rätt strängar eftersom jag just nu är lite less på mina gamla vanliga rundor. Det blir slentrian och helt enkelt trist att harva på.

Målet med lördagen var att vi skulle ta oss till Såstaholm där delar av sällskapet skulle övernatta. 14 km skrapade vi ihop innan vi fick duscha och gotta oss i afternoon tea.

20140129-083712.jpg