Tisdag och fortfarande tagen av min tvåmilare

Två dagar sedan min tvåmilare och jag känner mig fortfarande lite vimsig och matt. Tycker att det är svårt att få i mig tillräckligt med energi i samband med och framför allt efter långpassen. Efteråt är jag sällan hungrig utan dras ofta med en bråkande mage och ett lätt illamående. Annat är det nu dagarna efter, nu kan jag äta hur mycket som helst utan att fylla den kurrande magen. Problemet är att det känns som att skadan redan är skedd och som att jag försöker fylla ett såll.

Jag måste hitta bättre sätt att förbereda och pressa i mig mat, för att gå runt och känna sig urlakad i flera dagar känns som ett rätt uselt alternativ.

20130226-173034.jpg

Längsta passet detta år

Det underbara vädret igår bjöd på pulkaåkning, varm choklad och värmande vårsol tillsammans med familjen.

På eftermiddagen fick jag även till ett långpass på egen hand och benen rullade på bra. Drygt 23 km lyckades jag skramla ihop och måhända var det en lite för stor ökning mot föregående veckors modesta 15 km, men jag gick på känsla och en önskan att få bevisa för mig själv att jag kan hantera längre distanser. Resten av kvällen var jag halvt död.
20130225-081728.jpg20130225-081748.jpg20130225-081758.jpg

Att kravla

Man skulle kunna tro att mitt marathon sugit musten ur mig, men så är inte fallet. Söndag var jag visserligen mer eller mindre däckad med ömmande ben och en ofantlig trötthet. Ville sova, sova och sova lite till. Antar att det har med kroppens återhämtning att göra. Köpte kylande gel på Apoteket och höll mig i horisontalläge.

Måndagen fick också gå i återhämtningens tecken då benen fortfarande var lite ömma och stela. Men lusten att springa mer fanns där hela tiden och det tar jag som ett gott tecken på att jag tacklade min utmaning med förnuft. Jag tog det lugnt och undvek att stressa och pressa för att uppnå något specifikt tidsmål.

I tisdags rastade jag benen i sågspånen på Polishögskolan. Jag studsade fram och kände en otrolig löpglädje. Tror jag ska sluta titta på min pulsklocka och låta kroppen styra framöver.

Idag mötte jag upp Sofia för ett simpass inför Ångaloppet. Vi hade förmånen att få bli coachade av Roger och det var tacksamt att få lite tekniktips. Jag kan inte påstå att jag var någon fena på crawl, höll på att dö av andnöd varvat med kallsupar flera gånger om. Sofia var däremot en riktig stjärna och det är tur det, då kan hon rädda mig när jag nästan drunknar under loppet. Det är jobbigt att simma och framför allt är man helt slut efteråt.

Tror jag måste stålsätta mig och träna mer simning, den saken är biff.

20120718-222012.jpg

Snurrar i mitt huvud just nu

Just nu har jag träning och tävling på hjärnan. Jag tycks om och om igen landa i en nyfikenhet att ta reda på mer om hur man laddar inför lopp, vilka skor och kläder som är bäst för det stundande Ångaloppet, hur man bäst preppar för att slippa skavsår, hur man lär sig frisimma osv. Känns som att jag har hittat en ny hobby som just nu uppfyller mig och skänker mig väldigt mycket lyckokänslor.

Jag har så mycket att lära mig och så många äventyr och utmaningar som väntar.

Det går utför

Det känns som att jag blir sämre och sämre på löpningen. Har noll disciplin på långpassen och stannar och går i tid och otid vid minsta tecken på ansträngning. Jag vet ju att det går upp och ner under långpassen men jag är mentalt svag och ger upp direkt hi stället.

Kortpassen är hemska och jag får slita som ett djur och får ändå ingen utväxling. Jag måste vara fel ute på något sätt, vad gör jag fel?

20120624-194243.jpg

Inför maran

Pratade med en kille på jobbet som ska springa Göteborgsvarvet och inser hur lätt bisarrt det är att jag kände att det är som vilket söndagspass som helst. För några år sedan hade jag fasat över en distans över en mil. Det är uppenbart att jag har en skev bild när jag tycker att jag är dålig som ”bara” springer 22-23 km ibland.

Slarvig stretch

Var rätt mör när jag stapplade hem efter 25,5 km löpning igår. Så pass mör att jag stretchade lite i minsta laget, vilket jag inser idag. Låren värker och jag ångrar den bortglömda stretchen något fruktansvärt.

Är i alla fall mäkta stolt över att jag lyckades få ihop drygt 25 km, även om de sista kilometrarna var av en mindre bra kvalitet.

Långdistans i sol

Avverkade 19 km i sol och på barmark. Vilken känsla!

Enda problemområdet var när jag vek av och sprang en sträcka vid Mörtsjön. Solen tränger inte riktigt igenom där och det var ren is i spåret. Halkade fram men lyckades ändå hålla ett okej tempo.

Uppladdningen inför helgens löppass har varit sådär eftersom jag slarvat med maten, men se, det gick ändå. Lider sviten av det nu i form av migrän men på det hela taget en härlig dag som även innefattat en sväng till parken med tjejerna. Fika och lek i det fina vädret, det är inte fy skam.

20120304-161207.jpg

20120304-161214.jpg