Sedan ett par veckor tillbaka samlar jag på dagsljus, vila och sådant jag tycker om att göra. Att ta sovmorgon, dricka mitt morgonkaffe och äta min gröt i stillhet för att därefter ge mig ut i två timmar. Det laddar mig med ny energi.
Kategoriarkiv: Träning
Frisimsbonanza
Jag har börjat vänja mig vid söndagarnas långpanna i bassängen, 90 min med Täby Sim master teknikgrupp 1. Jag brukar vara härligt trött i hela kroppen efter dessa pass.
Trots detta bestämde jag mig för att utmana mig själv och byta till teknikgrupp 2 för att få mer fart och längd i mina pass. Förutsatt att coachen bedömde att jag skulle klara det. Förra veckan testkörde jag och formligen smög mig ner i vattnet av nervositet som fick ett extra påslag när jag insåg att vi skulle simma i 50-metersbassäng.
Jag brukar simma 50-metersbassäng när jag simmar själv också men det här var annorlunda. Högt tempo bland medsimmarna medförde högt tempo för mig. Långa (och många) intervaller både med och utan fenor. Det var lite som en käftsmäll, fast en trevlig sådan (dock tveksamt om det finns sådana). Jag var nog lite chockad efteråt och även om det kändes bra och som att det här kommer att kunna ta min simning till nya nivåer så blev jag osäker. Fixar jag verkligen det här?
Jag svajade i min övertygelse och fick tvinga iväg mig själv igår. Tryggt och bekvämt mot nytt och okänt. Not really my thing. Men jag gick dit och dränkte de demoner som jag bar med mig. Jag kände mig stark, det var roligt och det gav en kick utan dess like. Jag känner redan att jag tagit ett kliv över osäkerhetströskeln.
Blöta fötter
Jag tycker om att springa i regn. Även om det kanske inte alltid känns så lockande när man sitter och väntar på att ge sig ut i spöregn en dag i november/december. Det brukar dock ge med sig ganska fort när jag väl är ute.
Jag blir stärkt av regnet och har inga problem med att bli blöt. Det är ju egentligen inget som påverkar en förrän man stannar eller kommer in. Det är först då jag brukar kunna känna mig lite nedkyld. Samma sak med fötterna. Jag har inte några speciella gore-tex-skor utan springer med mina vanliga löparskor. Ibland springer jag i vattenpölar och då sipprar det in lite kallt vatten. Men det är inte heller särskilt farligt. Känns som det får mig att kvickna till och det där kalla går ofta över snabbt.
Har egentligen inte så mycket regnanpassade löparkläder alls. Har en uppsättning ullunderställ som jag drar på mig om jag ska springa länge i kallt regn. Det enda jag inte använder i vanliga fall, men som åker fram när det är regn, är kepsen. 
Löparskor
Under många år klarade jag mig utmärkt med ett par löparskor som jag uppgraderade när de började falla isär. I samband med att jag gjorde min swimrundebut under sommaren 2012 så valde jag att utöka min garderob med ett par lätta terrängskor (Icebug Acceleritas) med låg våtvikt (läs lite stoppning och dämpning som kan suga åt sig vatten). Anledningen till detta var att jag ville undvika att ha två tunga klumpar på fötterna då jag sprang mellan de vattendrag vi skulle simma i. Det krävde en del invändning eftersom de skor som jag valde inte hade någon drop mellan tå och häl och dessutom saknade den där mjuka goa dämpningen som mina vanliga skor hade. Samtidigt så lade jag om min löpning till skog och terräng som är mjukare än asfalt, vid de tillfällen då jag sprang med min Icebug Acceleritas.
Jag har fortfarande en relativt liten skogarderob. Den består av ett par mängdskor som är de skor jag använder mest. Det är för tillfället ett par Nike Pegasus 29 som borde ha uppgraderats för sisådär ett halvår sedan. Dessa skor springer jag långpass i och även mina senaste två marathon. Skorna använder jag året runt utomhus och i alla väder och på alla underlag.
Utöver dessa så har jag ett par Inov8 X-talon 212 som jag använder i terräng och ibland även på bana när jag springer intervaller. Dessa är kandidater till Engadin swimrun eftersom jag har pensionerat mina Icebugs och dessa är något snällare avseende drop och dämpning.
Det sista paret är ett par Merrell Bare Access 2 Arc. Dessa använder jag som snabbare intervallskor men det händer att jag springer distanspass med dessa också.
Min veckolöpning
Under en vecka springer jag ca 3-4 pass. Det brukar handla om ett pass transportlöpning, ett intervallpass, ett backpass och ett längre pass.
När jag började springa lite mer regelbundet under sommaren 2011 så sprang jag i princip enbart distanspass på ca 4-6 km. Samma fart, samma runda (ungefär).
Efter ett tag tröttnade jag på att harva runt och speciellt när jag upplevde att den utveckling som skett under de första månaderna började plana ut. Det var då jag började springa långpass och lite intervaller. Dels för att göra löpningen roligare (och jäkligt mycket jobbigare) men även för att förbereda mig för mitt första marathonlopp, Jubileumsmaran 2012.
Jag kan förstå de som instinktivt känner ett motstånd när intervaller kommer på tal. Intervaller är tuffa och det är inte roligt att köra så hårt att man mår illa. Men det resultat intervaller ger är desto trevligare. Samma sak med backlöpning. Det var inte lätt att ta den tjuren vid hornen men snacka om vilken kick det är att märka hur man blir starkare och att de där backarna på vanliga rundan plötsligt blir så mycket lättare att möta.
Mitt bästa tips är att våga testa. Du behöver inte springa dina intervaller på en idrottsplats, ha en löparklocka eller supersnabba specialskor. Du behöver våga.
Yoga hemma
Det är en viss liten fyrbent sötnos som aldrig bangar ett yogapass här hemma. Tror dock att vi behöver ta ett snack om det här med att ta med sin egen matta.
Styrka
Terése frågade mig häromdagen hur jag tränar styrka och det är vid sådana tillfällen jag önskar att jag kunde säga att jag är en fena på styrketräning och att jag har stenkoll. Så är det inte.
Jag har svårt att motivera mig till styrketräning trots att jag kan tycka att det känns bra när jag väl får till det. Jag tror att en del av problematiken ligger i att jag inte vet hur jag ska angripa styrketräningen. Jag tycker att funktionell hemmastyrka är trevligt men då gäller det att ha en plan och en övningsbank att plocka övningar från. Om jag är uppstyrd när det gäller löpning och löppass så är jag raka motsatsen när det kommer till styrka.
Det här betyder inte att jag aldrig tränar styrka eller tycker illa om det. Jag har i perioder kört mycket funktionell cirkelträningsstyrka med ledare, bodypump och, inte att förglömma, P90X hemmavid. Min och Martins P90X-satsning 2011 då vi tränade stenhård hemmastyrka framför olika dvd’s i 90 dagar gav verkligen resultat. Men sen tröttnar jag.
Nu vet jag att jag skulle behöva köra en styrkesatsning inför Engadin swimrun nästa år. Jag har börjat med att bygga upp mina inre magmuskler (som har varit eftersatta efter mina två graviditeter). Detta gör jag med Mammamage-appen.
En annan källa till inspiration är lofsan.se videobloggar med övningar som man kan göra hemma. Favoriter är hennes 500-pass där man kör 500 repetitioner totalt av fem olika övningar. Lovisa är grym på att knåpa ihop pass som kan verka oskyldiga men som kommer att bränna i musklerna. Enkelt men effektivt.
Uppstyrt med kvalitet
Jag behöver disciplinerad och målinriktad träning för att den ska bli kvalitativ. Detta är en av anledningarna till att jag simmar med en mastersgrupp en gång i veckan.
Första gången jag var med så låg en del av min nervositet i att jag aldrig hade simmat fjäril och enbart testat ryggcrawl ett par gånger. Det har inte gått många veckor, men redan nu känner jag att jag gör framsteg.
För fjärilssimmet så kör vi alltid en serie om ca 12×25 m med fenor. Vi bygger successivt upp svårigheten på övningarna under serien och avslutar alltid med sammansatt fjäril för de som vill. Vi börjar alltid med enbart kick längs botten och då gäller det att hushålla med syret.
Igår så körde vi totalt 16×25 m med olika fjärilsdrills där de sista 6 handlade mycket om andningskontroll. De två avslutande gick ut på att simma sammansatt fjäril så långt som möjligt utan att andas och jag blev själv överraskad när den bortre kanten plötsligt dök upp. Jag hade tagit mig 25 m med kick och armtag.
Det är rätt häftigt när man känner att man kommer in i ett flow och känner hur koordinationen sitter. Fick dessutom fin positiv feedback från en av mina bankompisar. Sedan kan man ju fråga sig varför jag ska simma fjäril (om man bortser från att det är coolt). Jag är övertygad om att den variation de olika simsätten ger mig resulterar i att jag blir en bättre simmare totalt. Oavsett vad jag väljer att simma. De olika simsätten bygger styrka och en förståelse för hur jag hittar kraft i draget och minskar motstånd och energiförlust. Jag får dessutom träna andningskontroll i diverse olika former vilket kommer hjälpa mig i min löpning.
Jag är glad att jag utmanar mig själv med en mastersgrupp och efter samtal med coachen så har jag bestämt mig för att börja träna med en snabbare grupp nästa termin (om det finns plats).
Kameleont eller superhjälte
Tänker ibland att jag är som en kameleont. Jag smälter in och anpassar mig efter den plats där jag befinner mig för tillfället. Eller så är jag superman (woman?) som i ena stund jobbar som IT-konsult för att i nästa stund slänga på sig manteln och riva av en swimruntävling eller springa ett marathon.
Igår sprang jag tunnel run (10 km) i Norra länken och idag svidade jag om till kattutställare. På kvällen idag gör jag ytterligare ett byte och blir masterssimmare i 90 min.
Moov och solljus
Idag anade jag den, solen, när jag sprang min lunchrunda. Strax innan jag stack ut så berättade en kollega att hon hört att det hade varit 1,5 timmar sol. Totalt. Under hela november.
Ja, det förklarar ju en hel del om man blickar tillbaka på mitt förra inlägg. Upplevelsen av grått tungt mörker är inte något som jag fått för mig för att det råkar vara höst och jag ”alltid” mår uselt på hösten. Det har varit farligt nära att kännas som en självuppfyllande profetia.
Well, nog om mörker. Idag var det ju sol när jag coachades av min Moov-gadget. Det är en trevlig liten pryl som utvecklats av ett kickstarterprojekt och som hjälper till att coacha vid fysisk aktivitet. Idag sprang jag stegfrekvensintervaller, känn på den.
Sätter Moov på fotleden och så mäter den stegfrekvens, hur hårt jag sätter ned foten, var jag landar på foten m.m. Under tiden jag springer får jag kontinuerlig feedback från Moov via en app i mobilen. Jag har möjlighet att välja intervaller med olika fokus och blir coachad enligt de val jag har gjort.
Idag sprang jag 4×4:30 min intervaller med fokus på att hålla en stegfrekvens om minst 170 steg/minut. Jag snittade på 177 steg/minut. Mellan intervallerna vilade jag 30 s. Sprang längs den något kuperade södra sidan av Årstaviken och fick därmed träna på frekvens i både uppför och utförslöp.
KALAS-metoden á la Fredrik Zillén förespråkar en hög stegfrekvens (runt 180 steg/minut) för att få ett effektivare och skonsammare löpsteg. Jag försöker se till att hålla mig däromkring men tidvis känns det nästintill omöjligt att upprätthålla en hög frekvens. Hursomhelst så gillar jag att Moov kan hjälpa mig att öva på det hela.
Linda Doktár 