Kategoriarkiv: Träning

Lidingöloppet 2014 – race report

Publicerat i Löpning, Tävling av

Måndag morgon och jag kan med glädje lägga in 30,25 km på löpkontot. Jag drömmer mig tillbaka och minns hur jag på lätta ben och med lätt sinne spurtar om person efter person under målrakan på Lidingöloppet 30 km. Jag har sällan mått så bra och känt mig så nöjd direkt efter ett lopp. Jag lyckades få precis den upplevelse jag strävade efter.

Morgonen började lugnt och jag plockade rätt på utrustning och kläder. Sol utlovades så jag bestämde mig för att köra i t-shirt men långa 2xu tights. Jag förberedde vätskebälte med en flaska Resorb Sport och en flaska väldigt utspädd Vitargo Electrolyte. Med känslig mage tycker jag att det är skönt att ha med dryck och energi som jag vet att jag klarar av. Jag upplever att jag lätt blir varm och gör av med mer vätska än jag hinner fylla på om jag enbart dricker på stationerna.

Petade ner några fruktstänger, lite nötter och torkad frukt och en extra resorb.

IMG_2386.JPG

Tog mig ut till Lidingö, hämtade nummerlapp och lämnade in väskan för att direkt därefter bege mig till starten vid Koltorp. Hann precis med ett toabesök och sedan var det dags att gå in i startfållan. När startskottet ljöd så blev jag omsprungen av en hjord på omkring 985 personer. Jag formulerade dagens mantra ”mitt lopp, mitt tempo” och började låta det gå i huvudet för att inte dras med. Klockan hade jag preppat så att den enbart visade distans och heart rate.

Jag tog det lugnt och fint men upptäckte snabbt att jag var törstig och gladde mig åt mitt vätskebälte och att jag hade varit klok nog att inte ta långärmad tröja. Jag trivdes bra där i skogen och struntade i att lyssna på musik (som jag annars gärna gör).

IMG_2388-0.JPG

Jag sprang om och blev omsprungen och relativt snabbt hade 6 km avverkats. En femtedel tänkte jag glatt och fortsatte i mitt tempo. På asfalten runt Kyrkviken vid Lidingövallen så kände jag mig långsam då många fick en väldig fart på det flackare partiet. Fick återigen plocka fram mitt mantra. Nu började jag återigen bli rejält törstig och vätskekontrollen som väntade var välkommen. Vet att jag vid 9 km kom fram till att det bara var en halvmara kvar och att en halvmara var något jag minsann kunde klara vilken dag som helst. Bara fortsätta springa och tugga i sig en GT-tablett.

Runt 12 km konstaterade jag att jag snart var halvvägs och att jag därefter kunde börja räkna ner. Härligt, det här går ju fina fisken. Hade börjat få lite frossa vid det här laget och jag tolkade det som ett tecken på energibrist. Tryckte i mig lite av en fruktstång och längtade efter att kroppen skulle kvickna till.

Strax därefter hade 15 km avverkats och det mesta kändes fantastiskt. Vågade mig till och med på att slurpa i mig sportdryck men avstod från bananer och bullar. Någonstans strax därefter kändes det som att backarna började bli tuffare och jag tröttare. Kom till en backe där det plötsligt tog stopp och jag började gå uppför. Försökte ta de små backarna och men gick i de brantare. Sprang på så gott det gick nedför. Det var trångt och väldigt många som gick uppför, nedför och på de flacka partierna. Tidvis gick det inte att springa alls.

IMG_2396.JPG

Passerade vätskekontrollen vid Grönsta och fyllde på vätskebältet. Många säger att publiken bär dig uppför Grönstabacken men här kände jag mig inte riktigt mottaglig för hejarop och gick istället uppför. 10 km, en mil är inte långt. Det springer jag i sömnen. Försökte lura mig själv att jag just börjat springa och att benen var pigga och fräscha. Funkade rätt bra och jag sprang på stabilt ända till nästa backe. Knata lite och känna efter hur stelheten kröp sig på i vaderna.

Springa på platten och nedför. Gå uppför och vips var jag vid Aborrbacken, men hann peta i mig blåbärssoppa någonstans på vägen också. Backen är brant och jag funderade på om det egentligen inte är bättre att springa med små små steg istället för att gå och på så sätt ta sig upp på krönet snabbare.

Utförslöp igen och någon påstod att det skulle vara nedför i en kilometer. Det var det inte och vid det här laget började minsta lutning uppfattas som bestigning av ett berg. Otroligt många gick när vi var på väg mot Karins backe. Jag sprang och längtade till backen där jag skulle få gå lite. Pepsin på sista vätskekontrollen har också etsat sig fast i minnet. Jäklar vad gott det var.

Snart var det bara två och sedan en kilometer kvar. Jag började ligga på och räkna ner distansen på klockan. 800 m kvar, 600 m och plötsligt befann jag mig på målrakan. La in en extra växel och plockade ett gäng löpare utan att själv bli omsprungen. Så fantastiskt härligt att ha lyckats och att ha gjort det på mitt sätt och enligt plan.

IMG_2405.JPG

Framgångsfaktorer

  • Träning på mjukt underlag (motionsspår)
  • Backträning (uppför och nedför)
  • Låta kroppen bestämma tempo (enbart HR och distans synligt på klockan)
  • Eget vätskebälte med Resorb
  • Dimor för att förebygga magstrul

I bassäng

Publicerat i Crawl av

Jag har haft ett uppehåll i simningen och kan inte säga att det är helt ofrivilligt. Har känt mig lite less och har via mina egna prioriteringar inte gett simningen tillräckligt med tid för att utvecklas. När jag inte utvecklas så tappar jag intresset.

Eftersom jag har siktet inställt på ett antal swimruns nästa år så har jag ett behov av att bryta detta mönster. Min ambition och plan är därför att börja simma med en mastersgrupp för att hitta tillbaka till glädjen i att simma.

Var en sväng till Tibble igår och simmade. Utan plan och med enda syfte att komma i och simma några längder. Det kändes rätt tungt och tufft i axlar men i övrigt gick det över förväntan. La en del tid på att träna voltvändningar och de kändes förvånande nog lugna och stabila.

Min upplevelse är att jag har god potential att bli bättre med ett större teknikfokus och att jag fortfarande är en bra bit ifrån min bästa nivå. Det gör det hela mycket mer spännande. Hur stor utveckling kan ske de närmaste månaderna?

IMG_2369.JPG

Långsamt

Publicerat i Löpning av

Dagens korta långpass gick långsammare än långsammast. Jag tyckte jag höll bra fart tills jag sneglade på klockan. Vissa dagar verkar inte kropp och knopp vara riktigt synkade.

Strax under 17 km fick det bli och nu väntar en snäll vecka för att vara i form på lördag.

Nöjd att jag valde keps när skyfallet plötsligt drog in efter 11 km.
IMG_2333.JPG
Mina Pegasus kommer åka på tippen direkt efter Lidingö.
IMG_2334.JPG

Snart Lidingöloppspremiär

Publicerat i Löpning av

Mitt enda mål för mitt första Lidingölopp är ett genomförandemål. Jag vill genomföra loppet och låta kroppen styra fart och känsla.

Jag sätter ofta upp tidsmål trots att jag inte alls tycker om tidsmål och generellt springer sämre under den press som jag upplever att tidsmål skapar. Vet jag att jag har en tid som mål så tenderar jag att ge upp innan jag ens försökt oavsett hur svårt eller lätt målet är att uppnå. ”Jaså, du säger att vi ska sikta på en tid. Nä, men då är det lika bra att ge upp redan nu så slipper du bli besviken.”

Snacka om prestationsproblematik. Jag återkommer ofta till att jag inte springer för att bli snabbare. Så varför ska jag då envisas med att jaga tider? Jag springer ju för att det gör mig glad och jag känner mig sällan glad när jag känner mig jagad och stressad av klockan.

Funderar på att lämna klockan hemma på Lidingöloppet, alternativt modda displayerna så att jag bara ser distans. Hursomhelst så ser jag fram emot att springa långt och långsamt.

IMG_1979.JPG

Hopp och lek i Humlan

Publicerat i Träning av

Var på ett event igår där Ida (Alla kan träna) i samarbete med Lifeproof hade satt ihop ett fint träningspass med mycket fokus på ben.

IMG_1968.JPG IMG_1965.JPG

IMG_1963.JPG

Vi var ett gäng glada tjejer och killar som dansade efter Idas pipa. Spänstiga grodhopp, stadiga utfallssteg och graciösa skridskohopp. Rundade av med lite överkroppsstyrka och en demonstration där Clara Fröbergvisade hur fint ett Lifeproof-skal skyddar din telefon/surfplatta när det är med om tuffa tag och till exempel slängs i marken.

Jag som är erkänt (jag vill inte säga dålig men…) mindre bra på att få till styrkepass älskar den här typen av träning. Det blir som en spark i baken och jag kan komma på mig själv med att le när det svider och bränner som mest i benen. Så jäkla skönt.

IMG_1973.JPG IMG_1978.JPG

Det fina med vardag

Publicerat i Löpning av

Det är lätt (för mig) att bli lite nedstämd när hösten och vardagen drar in efter semestern. Försöker hitta ljusglimtar och förra hösten kände jag mig mer framgångsrik än tidigare i min kamp mot det mörka som tenderar att dra över mig när jag lämnar sommaren bakom mig. En nyckelfaktor var att jag tränade. Jag sprang och jag simmade. Mycket mer än jag gjort tidigare.

Idag transportlöper jag från jobbet för första gången sedan någon gång i början av sommaren. Jag har ca 18 km till jobbet så jag springer inte alltid hela sträckan. Ibland 6 km, ibland 11 km, ibland hela sträckan eller något däremellan.

För några år sedan hade det varit otänkbart att springa på vägen hem (eller över huvudtaget för den delen). Jag var nervös för vad andra skulle tycka och tänka och hur det skulle gå till rent praktiskt med rygga och kläder. Att folk på jobbet skulle tycka jag var knasig. Nu är det en naturlig del av min vardag och ett effektivt sätt att få mer mängdträning i benen.

Tips för dig som funderat på transportlöpning men som inte provat än

  • Spring på väg hemåt (inte på väg till jobbet). Lättare att undvika stress och inte lika jobbigt att inse att man glömt att ta med kläder eller liknande.
  • Transportera dig själv en bit med buss, tåg eller liknande om det är för långt att springa hela vägen från jobbet och hem.
  • Låt det ta sin tid. Det behöver inte gå snabbt.
  • Spring med lätt packning om möjligt. Jag brukar lämna skor och jacka på jobbet och ta dem dagen därpå.
  • Använd en ryggsäck med remmar som kan spännas framtill över bröst och höfter. Stabilitet minskar risken för skav och en studsande väska.
  • Njut av att du nu avverkar ett träningspass på väg hem.

IMG_1953-0.JPG

Hofors Adventure Race 2014 race report del 1

Publicerat i Löpning, Mountainbike, Tävling av

Dags att sätta ord på detta års mest kittlande, tuffaste och framför allt längsta äventyr.

Uppladdningen inför Hofors Adventure Race var lite spännande. Lyckades klämma in inköp av nya terrängskor och cykelskor inklusive SPD-pedaler de skälvande dagarna innan loppet. På fredagen testsprang jag mina nya Inov8 X-talon 212 och på lördagen tränade jag på att klicka i och ur cykelskorna i pedalerna. Det blir lite extra spännande när man testkör utrustning till långlopp i sista sekund. Det är lite så jag (inte) jobbar…. Men när man börjar få lite långloppsrutin så blir man kanske lite lugnare i sina förberedelser…eller nåt.
IMG_1463.PNG
IMG_1476.JPG

Packade in hela familjen i bilen för att åka till Högbo Brukshotell och möta upp Sofia och Jonas. Åt en fantastisk middag och förberedde utrustning. En plastback fylldes med energi och extrakläder (förstärkningsplagg och ombyten). På morgonen åt vi varsin stor frukost och stack sedan mot Hofors för att checka in och hämta ut dagens kartor.

IMG_1496.JPG
IMG_1493.JPG

Vi ägnade en timme åt att gå igenom kartor och markera ut en planerad rutt. Därefter lite cykelfix innan det var dags för start.

Prolog – löpning
Fem löpkontroller skulle plockas och det var folk överallt. Vi hade innan start bestämt oss för att ta det lugnt eftersom en lång dag väntade.

MTB nr 1
IMG_1498.JPG
Ut ut fållan och börja trampa. Vi körde på rätt hårt och pulsen pep iväg. Vi gjorde således precis tvärtemot vad vi hade sagt innan och det var helt och hållet mitt fel. Jag blir oerhört stressad när resten av startfältet drar iväg och vill gärna försöka hänga på. Kroppen var lätt chockad.

Orienteringen var lätt och vips var vi vid TA1.

Löporientering nr 1
IMG_1499.JPG
Vi joggade iväg och hittade en kontroll vid en gammal murken trädstam. Dessvärre var det även här ett gäng jordgetingar hittade oss. Misstänker att de var en aning förbannade över att lag efter lag klampade in i deras vardagsrum.

Det stack till i knävecket och jag försökte vifta bort (det jag då trodde var en broms). Ytterligare ett stick i knävecket och när jag tittar ner hänger där en getingjävel. Efter ett tiotal stapplande meter löpning så känner jag att det även sticker på ovansida fot och visst, där sitter ytterligare en geting mellan plös och strumpa. Klart att första gången man blir getingstucken ska vara under mitt livs längsta lopp och dessutom i knävecket och på foten av alla ställen. Det positiva är att jag nu vet att jag inte är allergisk. Tjohej.

Resten av löpningen gick okej. Vi sprang lite fel på ett ställe men det ordnade snabbt upp sig. Löpningen kändes dryg och lång. Under denna sträcka var det dessutom en obligatorisk simpassage och det var en chockartad upplevelse att försöka crawla med kläder och utan brillor. Galet jobbigt!

Vi valde dessutom att simma både fram och tillbaka för att inte riskera att lSofias telefon skulle få bada. Det tog tid och såhär i efterhand så hade det antagligen gått snabbare att springa.

IMG_1513.JPG

IMG_1510.JPG

Dags att byta skor

Publicerat i Träning av

Jag körde mitt första swimrunlopp 2012 och då föll valet av sko på Icebug Aceleritas 2. Jag har varit väldigt nöjd med skon och den har visat sig vara så pass hållbar att jag har kunnat använda den som terränglöpning-, vinter-, och swimrunsko fram till och med Ångaloppet 2014. Två år av tuffa prövningar och jag har blivit alltmer förtjust i skon. Efter söndagens Ångalopp så insåg jag dock att det är dags att säga tack och hej till dessa vapendragare. Det har gått hål på ovansidan och innersulan ska vi egentligen inte ens tala om. Under Ångaloppet kände jag tidigt att jag fick en blåsa under foten och vid närmare inspektion av skon efetr loppet så visade det sig vara innersulan som hade släppt och knölat ihop sig.

IMG_1448.JPG
Nu blir det till att köpa ett par nya skor och det fort eftersom jag behöver ett par till Hofors Adventure Race på söndag. Nya skor så tätt inpå ett race kanske du tänker nu. Skavsår från nya skor eller skavsår från gamla skor spelar kanske inte så stor roll, som min kollega Kicki så klokt sa.

IMG_1357.JPG

Ångaloppet 2014 race report

Publicerat i Swimrun av

Redan under förra hösten började Sofia och jag fundera på om vi skulle testa AIM Challenge eller köra Ångaloppet då dessa skulle gå samma helg. Vi anmälde oss till AIM, men insåg i början av maj (under Lidingö halvultra) att vi trots allt ville köra Ångaloppet. Jag är väldigt glad över det beslutet för vi fick en fantastisk dag ute vid Ånga igår.

IMG_1391-2.JPG

Stack iväg till Ånga så att jag var där vid kl 10 på morgonen. Sprang på Roger och Linda (Team Surikat) och lyckades därefter tappa bort mitt och Sofias tidtagningschip. Lätt panik. Efter att ha backtrackat genom gräset till chiputlämningen och hunnit få ännu mer panik så hittade jag till slut chippet (i min väska). Pusta ut.

IMG_1383-0.JPG

IMG_1380-1.JPG

Vi preppade för start och värmde upp lite eftersom vi visste att obanad terräng väntade. Förra året drog vi på oss mjölksyra i princip direkt. I år så sprang jag i skogen och log för att det kändes härligt lätt. Vet inte om det berodde på lugnare tempo, att jag sprungit mycket mer med skor med lågt drop eller att jag är bättre tränad (mentalt och fysiskt). Kanske en kombination.

Förra året svor jag över terrängen och undrade varför jag gjorde det jag gjorde. Jag hatade att springa på de tekniska partierna för att det var så jäkla jobbigt. I år kändes det helt annorlunda. Vi kunde inte alltid springa, men jag kände aldrig att jag inte orkade lyfta benen utan tyckte det var roligt med stock och sten.

Den sträcka fram till vätskekontroll och första simning som var hemsk i mitt minne gick som i ett nafs. Det var väldigt härligt att slänga sig i vattnet och vi simmade så galet bra. Sofia drog och jag låg i lina bakom. Stabilt simmade vi om många andra.

När vi stack ut på havsvarvet var vi starkare och piggare än någonsin. Vi fortsatte att springa och simma och jag kände aldrig den där totala tröttheten som kan komma på långlopp. Jag mådde bra rakt igenom och petade i mig duktigt med energi och vatten där det bjöds. Lyckades undvika vurpor och stukningar, men fastnade med hela benet i en klippskreva vid uppstigning och är lite svullen och skrapad. Antagligen ingenting mot hur det hade sett ut om jag inte haft calf guards. Slog dessutom i vänster knä när jag slängde mig i vattnet på ett ställe men det är sådant man får räkna med.

Jag är väldigt stolt och glad över vår prestation och framför allt den känsla vi fick bära med oss genom hela loppet. Känslomässigt var detta ett av mina absolut bästa lopp.

Om man kikar på tiden så kapade vi 6 minuter på förra årets tid, men då bansträckningen skiljer sig så är det inte jämförbart. Skulle tro att vi hade gjort en ännu bättre tid med en identisk bansträckning.

Ångaloppet, jag älskar dig!

IMG_1387.JPG

Swimrunbränna
IMG_1392-1.JPG