High five granen

Dags att lägga om träningen mot att innefatta mer terränglöpning, kortare distanser och framför allt mer intervall- och backträning. Detta för att komma väl rustad till Ångaloppet den 11:e augusti.

Tänkte mig en liten försiktig start eftersom jag behöver vänja kroppen vid att återigen springa i mina Icebug Acceleritas 2 som är att betrakta som minimalistiska i jämförelse med mina mängdträningsskor Nike Air Pegasus 29. Skorna kändes väldigt bra och 2,5 kmspåret i Ensta som jag haft respekt för pga dess kupering kändes plötsligt inte alls sådär överdrivet jobbigt. Varför vet jag inte, men måhända har jag hittat en bättre backteknik.

Jag tenderar att vilja springa intervaller så flackt som möjligt alternativt backintervaller i en och samma backe. Nu bestämde jag mig gör att testa intervaller i Ensta-spåret istället.

10×60 s med 30 s gåvila mellan.
6×45 s med 20 s gåvila.
6×30 s med 20 s gåvila.

Det blev böljande löpning och det kändes spännande att få springa den här typen av intervaller. Man visste inte vad som väntade bakom nästa hörn och det gjorde det bra mycket roligare än att springa på bana. Det sägs att man måste kliva ur sin bekvämlighetszon för att utveckla sin löpning och kvällens pass bjöd på mycket sådant.

Glad Linda innan intervallerna. Efter intervallerna var dessutom fjorton myggor väldigt glada.

20130607-234709.jpg

Fick göra high five med en gran efter passet eftersom jag var helt ensam i spåret.
20130607-234715.jpg

20130607-234726.jpg

Super Fusion

Det känns som att det var betydligt längre sedan än de fem dagar dom passerat sedan Stockholm Marathon. Söndag, måndag och tisdag hade jag känningar i låren efter maran men i onsdags kändes det så pass bra att jag gav mig på ett lunchpass. Benen var pigga och verkade tycka det var trevligt att springa fortare än marafart. Gick därför till och med snabbare än det brukar på fem kilometer. Klockade in på ca 5.30-tempo och det är piggare och snabbare än jag brukar springa.

Jag har kommit till slutsatsen att jag varit väl förberedd både mentalt och fysiskt inför Stockholm Marathon och att det gett utdelning. Återigen, det är en häftig känsla att klara ett marathon med ett leende på läpparna. Det här kan låta sjukt, men att springa marathon och må bra hela loppet ger en kick som liknar den man får när man har klarat en förlossning. Har inte varit så här uppfylld av endorfiner sedan Wilja föddes.

Hursomhelst fick jag även simma igår och efter förra veckans superroliga pass så var jag taggad till tänderna. Det blev dessvärre ett riktigt magplask. Passet var rent ut sagt trist. Vi skulle bland annat köra någon sorts distansträning fast uppbrutet i 50:or med diverse tekniktips som mest bara kändes lösryckta och fullkomligt obegripliga. Fick därefter köra 10 minuter med hög frekvens i armtag men lite tryck. Det var något mer givande.

Idag fick det bli ett 45 min NTC-pass. Det var svettigt (som alltid) och jag känner mig stolt över att ha genomfört trots att jag var trött innan.

20130606-212655.jpg

Ruset efter Stockholm Marathon 2013

Känner mig lätt euforisk när jag tänker tillbaka på mitt Stockholm Marathon 2013. Det är precis den här känslan jag vill komma åt med min löpning. Alla långpass under vintern har gett utdelning och jag känner mig så pass stolt att jag säkert växt flera centimetrar sedan i lördags.

Att kunna blicka tillbaka och känna enbart positiva känslor är häftigt. Jag känner mig stärkt av prestationen och att ha klarat mitt utsatta mål på under fem timmar med god marginal. Känner mig helt enkelt oövervinnelig.

Då ska tilläggas att jag är väldigt självkritisk och dömande när det kommer till mig själv och gärna tenderar att hitta negativa saker att fokusera på när jag ser tillbaka på något jag genomfört. Den här gången är de positiva tankarna och känslorna så hårt rotade att ingenting kan rubba dem. Så jäkla häftigt!

20130603-222317.jpg

Två marathon

Den här helgen har jag avverkat två marathon. Igår Stockholm Marathon och idag Stockholm Mini Marathon med Lowa. Jag överansträngde hälsenan under maran igår och det gjorde rejält ont under de 1,2 km jag sprang med Lowa.

20130602-121827.jpg

Marathonmässa

Tomorrow is the big day! Har fått många lycka till från kollegor, vänner och släkt. En del frågar om jag tycker att det ska bli roligt eller bara jobbigt. Jag tycker att det ska bli riktigt roligt och ser fram emot morgondagen. Känner mig härligt pirrig och förväntansfull och räknar med en toppendag.

20130531-225754.jpg

Knådad

Jag svängde runt ordentligt i humöret efter gårdagens simning. Från att ha varit surtant kände jag mig både stark, glad och duktig. Simningen gick riktigt riktigt bra och jag känner mig kontrollerad och stabil. Fick köra massor av roliga övningar och för en gångs skull kändes det som att hela gruppen var rätt jämn avseende hastighet.

Vi fick avsluta med att testa starter från pall och wow vilken fart man fick.

Idag har jag varit och blivit idrottsmasserad och känslan i kroppen är nästan obeskrivlig. Känner mig mjuk, följsam och härligt avslappnad. Är pepp inför lördag och är övertygad om att det kommer bli roligt!

Osugen

Jag är trött och sliten. Inte det bästa receptet inför en mara. Idag är det dessutom tillfälle ett på vår nya crawlkurs och vi har nu avancerat ifrån att lära oss grunderna till en mer regelrätt träningsgrupp. Känns nervöst.

I regn

Imorse fick jag inte bara nybakade scones utan fick även gå skattjakt som Lowa fnulat ihop. Hon hade skrivit små lappar som ledde till nästa ledtråd och skatten bestod av ett rosa papper dekorerat med hennes finaste klistermärken. Wilja bidrog med hela tre alster.

Lowa hade på egen hand skrivit Lowa Namsta (namnsdag) Linda på sitt verk. Morsdag eller namnsdag, sak samma bara vi får fira. Tycker att det är lite extra roligt att hon faktiskt börjat ljuda sig fram till ord, som namsta.

Efter frulle stack vi till Junibacken för lek och bilderboksfestival med kusinerna Roy, Mio och Ava. Tre och en halv timme senare var vi alla rätt möra när vi begav oss hemåt. Eftersom sagotåget inte funkade fick vi fribiljetter så det lär bli ytterligare besök på Junibacken.

På kvällskvisten fick jag ett ryck och stack ut på 60 min löpning i regn blandat med ösregn. Kunde dock konstatera att det trots detta gick finfint att springa i t-shirt.

20130526-202124.jpg

20130526-202717.jpg

Backar och eldslukare

Höga knän och full (nåja) fart uppför. Torsdagens backintervaller gick över förväntan och jag blir som vanligt fundersam över om jag tar i för lite. Ska man alltid vara kräkfärdig efter ett intervallpass eller räcker det att man trycker på och faktiskt kutar uppför backen x antal gånger? Sådär så att man känner sig slut men ändå inte heldöd?

Well, den här veckan har det varit flera sociala tillställningar på kvällstid och då är det trevligt att kunna klämma in träning på dagtid.

I måndags var jag på en hypnosföreställning och det var klart imponerande. I torsdags var det eldslukare på företagets årliga grillkväll.

20130525-174726.jpg

20130525-174733.jpg