Söndag är lika med långpass för de osynliga badankorna. Variationen på långpassen de senaste fyra veckorna har varit fenomenal. Något annat går inte att påstå.

1. 14 km från Playitas och upp till fyren och tillbaka (solo)
2. 14 km i Ursvik (upp och ner och upp och ner) med Sofia och Reka
3. 15 km på Djurgården (platt som en pannkaka) med Sofia 
4. 17 km i Sollentuna (inklusive 6 vändor uppför Väsjöbacken) med Sofia och Reka

Långpass behöver inte vara tråkigt eller enformigt. Precis som med intervaller så finns det möjligheter att utveckla och krydda dina långpass. 

Spring olika rundor. Spring ensam. Spring med sällskap. Släng in ett par vändor med gång uppför en skidbacke. Släng in en fartökning. Spring kuperat. Spring platt. 

 Idag sprang Sofia och jag på en rundslinga om ca 4,5 km. När vi kom till Väsjöbacken gick vi ett antal vändor upp till toppen innan vi fortsatte på vår slinga.

• Varv 1 – 3 vändor
• Varv 2 – 2 vändor
• Varv 3 – 1 vända 

Här vill jag lyfta fram att vi gick upp och joggade ner för att undvika att pulsen pep iväg onödigt. Hade vi låtit den göra det hade vi antagligen behövt dra ner på distansen istället. 

Jag brukar landa på runt 3-4 löppass i veckan men just denna vecka har det blivit fem stycken. Bara i helgen har jag dragit till med två pass. Ett distanspass på 7,5 km och ett långpass på 15 km med Sofia. 
Jag kan tycka att det är helt ok att springa utan sällskap men att springa långpass tillsammans är värt mycket. Det blir som en trevlig fikadejt med snicksnack, fast utan fika. 

I takt med att att min järn- och blodbrist behandlas känner jag hur orken återvänder. Plötsligt springer jag med fart och lätthet utan att pulsen rusar och utan att jag behöver stå dubbelvikt och flåsa efter minsta kulle. Jag älskar känslan av att orka. Jag har ju känt att begränsningen legat i syresättningen av musklerna men har inte kunnat förstå varför.  

Med facit i handen vet jag att orkeslösheten har berott på en blodbrist som successivt växt sig allt större. En blodbrist som redan upptäcktes för två år sedan men som då inte behandlades. Istället fick jag gå i två år och bli allt tröttare, mer orkeslös och därmed även mer nedstämd.

Trots detta har jag lyckats genomföra ett par marathon, ett tiotal swimruns och ett par kortare multisportlopp. Det här får mig att känna att min kropp har en kapacitet som är rätt häpnadsväckande. Med dåliga förutsättningar har jag ändå lyckats få min kropp att prestera och det om något stärker mig in för kommande äventyr.

Under veckan som gick på Playitas så tränade jag varje dag och ibland flera gånger samma dag. Kroppen svarade fint och jag kan ärligt säga att jag får en varm och härlig känsla i bröstet när jag tänker på mina löppass. Jag sprang kuperat och jag gjorde det bra. Sista dagen tog jag mig löpandes upp till fyren (Faro de la Entallada) och trots att det var svindlande högt och varmt så fixade jag det. Kroppen fick bestämma tempo och 14 km gick därför i ett tempo som jag bara kunnat drömma om de senaste åren.

Som en kalv på grönbete. Det är den liknelse som bäst beskriver min känsla av att kunna sticka ut och springa på lunchen. Efter att ha spenderat en och en halv vecka i Shanghai där jag var förpassad till hotellets löpband och därefter ha legat hemma sjuk så var det med lätta ben och ett lika lätt sinne jag tog ett lugnt distanspass på lunchen.

Jag brukar nog se rätt sammanbiten och koncentrerad ut när jag springer men idag studsade jag fram som ett litet barn med ett leende.  

Det finns många anledningar till att variera sin löpträning. Kanske har man som mål att springa en viss distans eller en viss distans på en viss tid. Eller så har man tröttnat på sin gamla vanliga runda och tappat löpmotivationen.

När jag började löpträna för sex år sedan så sprang jag alltid samma drygt 4 kilometer långa runda. Där och då var det precis vad jag behövde. Bygga upp min löpning och få den att bli en del av min vardag. Hade jag slängt in intervallpass hade jag antagligen fått en avskräckande ”nära döden”-upplevelse och risken hade varit överhängande att jag hade gett upp löpningen helt.

Lusten att utveckla, förändra och testa nytt ligger olika nära till hands för olika människor och jag är själv en person som behöver tid för att släppa in och omfamna en förändring.

För mig har mina distanspass transformerats under de år som har gått och jag jobbar idag med distanspass, långpass och olika typer av intervallpass. Jag tror mycket på att hitta lustfyllda pass och även om ett intervallpass kan vara skitjobbigt kan det likväl kännas positivt. Har men en stark aversion mot en viss typ av pass är min filosofi att man ska undvika den typen av pass (om det inte innerst inne trots allt finns en längtan att börja uppskatta just den typen av pass).

Jag tyckte t ex riktigt illa om backpass men vägrade acceptera att jag inte skulle klara att springa backe. I det fallet fanns en längtan/en vilja att lära sig tycka om.

Om du däremot avskyr en viss form av intervaller men tycker fartlek är desto trevligare. Ja, men då kör du fartlek. Det finns människor som älskar intervaller och springer marathon utan att ha kört ett enda långpass. På samma sätt finns det de som springer mycket och långt och som blir snabba som attan på kuppen (utan att springa intervaller).

Om du vill få struktur och nya infallsvinklar på din träning så är mitt bästa tips att leta rätt på ett träningsprogram som lockar just dig. Vill du klara att springa milen, en halvmara osv så kommer du att kunna hitta en uppsjö av generiska program och kanske känns det svårt att veta vad som är bäst. Min åsikt är att det som kommer att ge dig bäst resultat är det som

1. Får dig motiverad
2. Får dig att komma ut och springa
3. Utmanar dig på ett sätt som tilltalar din person

Det betyder att ett och samma program inte nödvändigtvis är bäst för någon annan.

Vill man ha ett skräddarsytt program som utformas för att möta de tre punkterna ovan så kan man vända sig till en löpcoach. En löpcoach samtalar med dig och försöker fånga upp vad som triggar just dig och vad du behöver för att nå dina mål.

Med det sagt vill jag tipsa om ett trevligt fartpass som jag själv körde på lunchen igår och som Sofia sedan körde på eftermiddagen.

1. Värm upp i ca 12 min
2. Spring 6-10×60 s med 60 s gåvila (antal intervaller efter din egen intervallvana)
3. Spring 1 km i tröskelfart (snabbare än mystempo och ansträngningsgrad medium-hård)
4. Nedjogg i ca 10 min