Kategoriarkiv: Simning

Rutin och sensation

Publicerat i Löpning, Simning, Swimrun, Träning av

 
Det har hänt igen och kan snart klassas som en rutin. Jag har cyklat både till och från jobbet och den största skillnaden är att jag känner mig oförskämt fräsch i kroppen. Kanske var det gårdagens långa sovmorgon och extra power nap eller så var bara dagsformen lite extra bra idag. 

     

Det står sig dock inte alls i jämförelse med det jag gjorde tidigt i lördags morse då jag premiärsimmade i öppet vatten. Var nervös innan och trodde jag skulle dö av någon sorts köldchock men jag, Theresia och Maria tog varandra i händerna och hoppade tillsammans. Det var fint, lite som när Bröderna Lejonhjärta kastar sig ut över ett stup för att komma till Nagilima. Fast vi kom aldrig til Nangilima utan plumsade istället rätt ner i Brunnsvikens 10-gradiga vatten och flöt strax upp som små korkar.  

Swimrun kan vara något av en prylsport.


Att påstå att det inte var kallt är väl att ta i, men det var inte alls så kallt som jag hade trott. Utrustad med swimrunklippt våtdräkt, kortärmad ulltröja, långa kompressionsstrumpor i ull, terrängskor, neoprenhuva och simglasögon så kände jag mig väl rustad. Det stack i händer och fötter och jag fick lite jobbigt att andas och drog snabbt upp i någon sorts stresspuls, men det känns som en vanesak.  Efteråt firade vi vår bragd med fika i solen.
  

Vattenvana

Publicerat i Löpning, Simning av

Tog en lunchrunda längs södra delen av Årstaviken och lät benen rulla både uppför och nedför. Känslan var inte helt angenäm men jag hade piggare fart än känslan signalerade. Då det går ett rykte om att det blir OW-premiär till helgen så var jag tvungen att stanna till och känna på vattnet. Det var inte så isigt kallt som jag trodde men jag misstänker att det kommer kännas desto kyligare när jag sänker ned hela kroppen. 

    
På kvällen gled jag ned i vattnet på masterssimningen. DET kändes kallt och då visade tempen 27,2 grader. Varmare än vanligt… Vi simmade en hel del frisim med ett kortare avbrott för 6×50 ryggsim. Jag gillar inte ryggsim. Total avsaknad av talang kan vara anledningen. Jag försöker glädja mig åt det lilla och att jag inte längre får femtioelva kallsupar och kramp varje gång.

I övrigt var det fokus på huvudserien om 8(100+50). 100-ingar i jämn fart med ca 15 s vila och 50-orna med 25 m catch up och 25 m fritt. Kändes bra och trots att grabbarna på banan drog ifrån i racerfart så höll jag stabilt tempo och kom ikapp ett par av dem en bit in på passet.
  

Jag har slagit rekord

Publicerat i Allmänt, Löpning, Simning av

 

I antalet hårtvättar per dag. Skämt åsido så är jag inte mycket för att prata rekord, farter, tider eller hur tunga vikterna var. Jag är helt enkelt inte särskilt mycket för att jämföra mig med andra och är inte heller intresserad av att någon annan ska använda mig som måttstock för vad som är bra eller dåligt. Återigen skrev Petra Månström på maratonbloggen en fantastisk text som jag nickade instämmande till.

Det var en text till en bild på instagram som talade om det här med att vara löpare. Att det finns folk som tycker att man inte är löpare om man inte springer milen på en viss tid eller tränar på ett visst sätt. Precis som Petra skriver så är det ibland svårt att inte ta till sig eller bli ledsen av sådana åsikter. Personligen ser jag mig själv som löpare trots att jag lätt faller in i att förminska och ursäkta mig själv när löpning kommer på tal. ”Jo, jag springer en tre, fyra pass i veckan men jag är inte snabb.” Jag tränar just nu på att sätta punkt innan bisatsen för vem är jag att bedöma eller kritisera vad som är snabbt eller inte (och spelar det någon roll). För någon är det en bragd att ta sig ut på 3 km lugn jogg och för någon annan är det att springa milen under 60 min. Alla är vi bra på vårt sätt.

På samma sätt stör jag mig fortfarande något otroligt på den kommentar som Sofia fick på en bloggpost efter att vi hade simmat 10 000 m strax innan jul. Vi valde att dela upp passet i fyra delar om 2500 m med kortare paus mellan passen. En trevlig dag i simhallen med målet att simma totalt 10 000 m, dvs 10 km, en mil. Något som är en utmaning för oss som tog våra första crawltag för ett par år sedan.

Kommentaren löd något i stil med ”Att simma 10 000 m på det sätt ni gjorde gills inte. Vi simmare har simmat 10 000 m sedan tidernas begynnelse och då gör man det 100×100 m med en viss starttid och kanske något toastopp. Fika och lunch!? Det är ju som att dela upp ett marathon i flera delar och vila däremellan.” Well, I beg to differ. Den här typen av nedlåtande kommentarer borde åka rakt ned i soptunnan, men ändå triggar det mig att bli lite (eller ja, ganska så mycket) arg. Varför finner vissa människor nöje i att trycka ned någon annan? Jag tror mer på att uppmuntra och peppa än att försöka bevisa att man är bättre än någon annan.

Med det sagt så slog jag i alla fall rekord i antal hårtvättar igår. Första tvätten efter plask och lek med barnen på badhuset, andra tvätten hos frisören och tredje tvätten efter simning med mastersgruppen på kvällen. Det mina vänner, det är ett rekord.

Nu vet jag

Publicerat i Löpning, Mountainbike, Simning, Swimrun av

Jag är hon som springer. På platten, i backar, på asfalt och i skog. Jag upplever gärna nya platser löpandes och springer gärna på semestern. Jag springer sällan på löpband men desto oftare transportlöper jag på vägen hem.

Jag är hon som simmar.  Jag simmar i bassäng och öppet vatten. Jag simmar själv och i mastersgrupp och jag praktiserar alla fyra simsätt. Jag älskar friheten i att simma i sjöar och ta mig till nya platser som är otillgängliga till fots.

Jag är hon som triggas av utmaningar och som bestiger Kebnekaise ena dagen för att simma 10 000 m nästa dag. Jag finner utmaningar och kickar i upplevelser och gärna i samband med fysisk aktivitet. Swimrun, äventyrslopp, traillopp, ultralopp. Det är den typen av lopp som får det att pirra i magen på mig.

Häromdagen satte Petra Månström på Maratonbloggen ord på det hela. Jag är en äventyrsmotionär.

Jag och fenorna

Publicerat i Crawl, Simning av

Simmade på egen hand igår och hittade ett intervallpass som Theresia hade kört. Modifierade det lite för att det skulle funka i 50-metersbassäng och siktade in mig på att hinna igenom 2500 m på 60 min.



Tårtan som jag, Sofia, Theresia och Maria skapade förra helgen.



Det var lite trångt i banan så jag missade ett par starttider pga trängsel och att andra simmare simmade ut precis framför mig. Inte mycket att göra åt saken så jag skakade av mig det och körde på.

Intervall 2500 m

  • 200 valfritt
  • 6×50 m teknik
  • 2×50 m (25 m löst/25 m hårt)
  • 6×100 m start 2:15
  • 100 m löst
  • 6×100 m start 2:00 (paddlar + fenor
  • 100 m löst
  • 2×150 m arm (dolme)
  • 200 m avbad

Jag (som helst undviker fenor) valde alltså att frivilligt köra med fenor. För att jag är envis och vägrar ge mig och igår gav det lite utdelning. Tyckte att jag hittade ett förvånansvärt fint flow under mina fenintervaller så det kanske finns hopp för framtiden.

Varför envisas jag då att köra med fenor trots att jag inte tycker om det? Jo, för att det ger variation i min simträning. Tanken är att det ska träna upp benstyrka, hjälpa mig att hitta en effektivare benspark och få mig att träna i högre farter. Dessutom vägrar jag att acceptera att jag inte kan simma med fenor.



Run, nap, swim

Publicerat i Löpning, Simning, Swimrun av

Triathlon, swimrun, aquathlon i all ära men idag har jag testat superkombon run, nap, swim. Har hittat på konceptet alldeles själv och det är fritt fram att testa. 🙂

Transportlöpte (run) från Danderyds sjukhus igår och kände hur hjärtat tog ett litet glädjeskutt när jag insåg att jag sprang i dagsljus och på snöfria gator. 

Vid nattningsdags ville lillfia att jag skulle kramas och ligga i hennes säng och det finns inte mycket som slår att få krypa upp bredvid en varm och gosig unge och tröttheten svepte iväg mig (nap).



Som tur var hade jag ställt klockan så efter 20 min bar det iväg till simhallen för mastersonsdag (swim). Mycket fjäril och bröstsim denna gång och jag fick fin feedback på min benspark i båda simsätten.

Simning och lärdomar

Publicerat i Simning, Swimrun av

Jag har kört rätt hårt med kroppen den här veckan eftersom jag räknar med att kommande vecka ska bli mer vilsam och med fokus på återhämtning.

Styrkan i måndags satt fint och påverkade inte min masterssimning i någon större utsträckning. Vi körde en hel del med fenor, bl a 12 min sammansatt frisim med fenor och med fokus på teknikövningar. Jag blir alltid stressad av dessa fenmoment och bad coachen titta för att se varför det är så galet jobbigt för mig.

Var rätt övertygad om att beskedet skulle vara att jag måste träna core, men det var snarare så att jag behöver träna rörlighet i överkroppen och träna på att sparka åt rätt håll. Jag tenderar att sparka så att kraften går uppåt istället för framåt. Han tyckte dock att jag hade bra benspark när jag körde max så problemet verkar ligga i att jag inte har någon direkt benspark när jag simmar distans. Vilket iofs är bra ur ett ”öppet vatten”-perspektiv.

IMG_5292

På onsdagens masterssim fick jag inte öva mer fenteknik än 12×25 m fjäril. Fick istället min dos av utmaning när det var dags för 5×100 medley följt av 2×50 m max och 4×25 m max.

  • Att simma fjäril utan fenor är svårt och jag är fortfarande lite förvånad att det gick så bra som det ändå gjorde, dvs att jag tog mig framåt och inte lekte ankare på botten.


  • Medley är jobbigt och bytet från bröst till frisim är nästan värst.


  • 50 m max där två personer startar samtidigt på samma bana plockar fram tävlingsinstinkten i mig och jag gjorde sannolikt mina bästa 50 m någonsin.

  • Att voltvända när man kommer med hög fart och känna hur man skjuts iväg som ett skott är mäktigt och det är då man inser att voltvändningen sitter, dvs när man själv knappt hinner fatta vad som hände.

    • Avslutar med en note-to-self: Ät inte stora mängder gurk-, lök-, sesamsallad med japansk touch av vitlök, chili och ingefära när du ska simma. Det är lagom utmanande utan halsbränna á la eldsprutande drake.

Simma stege

Publicerat i Simning av

Måndagar brukar betyda masters för mig, men igår så var jag trött större delen av dagen och kände därför att det sena passet (kl 21.30) skulle bli för tufft för mig. I alla fall om jag vill fungera resten av veckan. För att inte behöva vaska ett pass i poolen så åkte jag dit tidigare och simmade på egen hand.

Jag behöver struktur på mina pass, så jag hämtade inspiration (snodde ett pass rakt av) från en norsk triathlonklubb på nätet. Jag fick även möjligheten att använda min klocka, något som jag inte gör när jag simmar med masters. Där simmar ingen med klocka på armen och det gör inte jag heller. (Vilket jag i ärlighetens namn tycker är lite skönt.) Mer fokus på simning, mindre fokus på klockblippande. Lägger dessutom inte särskilt stor vikt på tidtagning när jag simmar med masters. Där går det i ett högt tempo utan att behöva feedback från klockan.

Jag hittade ett pass som såg ut enligt följande:
200 m insim
3×100 m (25 teknik/25 sammansatt)
100 m 80%
150 m 60%
200 m 80%
250 m 60%
300 m 80%
350 m 60%
350 m 80%
200 m bad
Totalt 2400 m

Skönt med lite distans och att få kräma ur armarna.

IMG_5050

Fjäril och det här med fenor

Publicerat i Simning av

Efter gårdagens masterssimning inser jag att jag måste backa i mitt uttalande om att jag ”avskyr fenor”. Det finns tillfällen då jag gillar fenor och det är när jag tränar fjärilssim. Jag upplever det lättare att hitta tekniken i kicken med fenor och då fyller de en funktion.

Gårdagens masterssimning innehöll många längder fjäril. Med och utan fenor. Vi fick nöta teknik och simma sammansatt och detta på tvären i bassängen för att det skulle vara en mer överkomlig distans. Det roliga med passet var att vi utöver 28 tvärvändor fjäril även fick träna dyk från kanten, intervaller i par, voltvändningar och andningskontroll. Ett av de roligaste passen jag har kört eftersom det var pulshöjande och samtidigt kändes spännande och lite busigt.

Jag tror starkt på att ibland slänga in oväntade inslag i träningen för att undvika att träningen blir tråkig och tillrättalagd.

IMG_4961

Det här med fenor

Publicerat i Simning av

När jag införskaffade fenor att använda som kompletterande utrustning under min simträning så hade jag höga förväntningar. Förväntningar på att det skulle gå turbosnabbt och ge mig en ordentlig skjuts i mina intervaller. Riktigt så blev det inte. När jag får på mig ett par fenor så känns det som att någon fäst ett par heliumballonger på mina fötter. Det är hopplöst och varje gång min masterscoach säger att vi ska köra med fenor så sjunker mitt mod. Jag avskyr verkligen fenor. Resten av gänget simmar i den där turbofarten som jag trodde att jag skulle simma i, medan jag harvar på. När jag väl får ta av mig fenorna är det med lättnad och frihetskänsla.

Ett tag funderade jag på om det var fenorna det var fel på men Martin simmade utan problem 1000 m lätt och enkelt med likadana fenor och jag har sett att många har samma modell som jag har. Den slutsats jag kan dra är att jag inte är kompatibel med fenor eller andra ”hjälpmedel” såsom dolme. Jag simmar helt enkelt bäst utan pryttlar och det känns riktig bra. Tittar man t ex på TI så undviker man alla typer av hjälpmedel.

IMG_4825